Kraka

Klockan sju var det dags för alarmet att väcka mig. Efter två snoozningar gick jag upp. Kattmat och kaffe fixades och serverades. Det ena till pojkarna det andra till mig. En vanlig morgon med andra ord.

Unnade mig lite lugn innan det var dags att bli klar för att åka. Skulle med T-banan till Cityterminalen för att åka med abonnerad buss till Salsta slott i Vattholma där årets kongress för Republikanska föreningen skulle äga rum.

Var på plats en halvtimme innan bussen skulle gå. Det var redan många som kommit, men på Cityterminalen får man inte gå på bussen förrän det är dags. Ett par minuter innan den ska gå.

Vi fick lunchmackor och en Smakis äpple på bussen och sedan bar dte iväg via uppsala där vi skulle hämta upp några.

Det var chockartat kallt att kliva av bussen. Det hade verkligen blivit mycket kallare än tidigare i veckan. Men vi fick kaffe när vi kom in.

Den här hästen stor utanför och jag funderade på om det var Sleipner. Men Sleipner har åtta ben och den här såg ut att bara ha sex stycken. Hur som helst kan man ju undra vad Odens häst har att göra vid ett 1600-talsslott… Oavsett hur många ben den har. Möjligen kan det ha ett samband med att det redan på medeltiden låg en försvarsborg på platsen.

Kongressen började på exakt utsatt tid, 13:00, och höll sedan tiden perfekt. Efteråt serverades kaffe men jag hade smitit ut och tagit kaffe under mötet och sedan stått i dörren och lyssnat.

Efter kaffet fick de som ville gå en guidad tur i slottet. Det ville jag förstås. Hade aldrig varit där tidigare, visste inte ens om att det slottet fanns.

Det var fantastiskt vackert i omgivningarna och jag planerar redan  att åka dit i sommar och då gå den dryga 7 kilometer långa/korta (välj efter eget gottfinnande) Salstaleden.
Det är Fyrisån man ser på bilden, inte alls så bred nu men då slottet byggdes var det betydligt mer vatten och man kunde färdas med båt från Stockholm.

Klockan 16:00 gick bussen tillbaka och var i Stockholm ungefär två timmar senare. Jag passade på att göra inköp av middagsmat på Coop på Centralstationen.

Plockade ihop en sallad som jag sedan åt medan jag pratade i telefon med ett par olika vänner. Tanken var sedan att jag skulle plugga men jag kom aldrig igång innan det var dags att sova.

Trots att jag planerat att plugga till klockan två gav jag upp och släckte lampan redan halv två. Jag var helt enkelt trött och visste att den kommande dagen skulle bli innehållsrik.

Hade lite svårt att sova och åt frukost tidigt och redan strax före klockan sex var jag igång med pluggandet. Sedan en andra frukost och upp till F:s lägenhet för att fixa mitt hår.
Slumrade lite kort där uppe och sedan skyndade jag ner till mig och klädde mig för en dag ”ute”, det vill säga inne. 😀

Tog T-banan till Kungsträdgården och promenerade till Blå Porten där jag skulle äta lunch med B-M. Vi skulle ses halv två och jag var väldigt osäker på vad klockan var eftersom solljuset gjorde att jag inte så siffrorna på min ”klocka”. Det visade sig dock att B-M kom med spårvagnen precis samtidigt som jag var framme.

Jag hade, som så ofta numera, tittat på menyn och redan bestämt vad jag skulle äta. Havets Wallenbergare, äter ju just nu inte kött.

Vi satte oss utomhus, i solen, och det var skönt till att börja med men sedan tyckte mina ögon att det var för skarp ljus och började rinna. Då ska man veta att jag har glasögon som blir väldigt mörka när det är ljust. Men det hjälpte inte den här gången.

Efter maten gick vi till Liljevalch för att titta på Vårsalongen. Det är en årlig utställning sedan mer än hundra år tillbaka. Så länge har jag inte gått för att titta, men det börjar bli rätt många år nu. 🙂

Vårsalongen, liksom konstutställningar generellt, ska ses och upplevas live. Men nedan kommer ett axplock av det som visades.

The cirkle of life av Maria Erlingsson
Sprutor, kanyler, ampuller från IVF-behandlingar.

Gjord av städutrusning. Vet inte namnet på varken konstverket eller konstnären. Tyvärr hittar jag den inte heller i katalogen. Den var lite rolig i alla fall.

En fredlig armé – plats för samtal av Ann-Sofie Axelsson

Colosseum av Anna Berglund

Domestic av Klara Wirsén Suchowiak

Eternal Sunshine of the Spotless Mind av Kayla lindberg Ross

I want to know what love is av Hanna Jägerstedt

I väntrummet hos psykiatern av Julia Lidbeck

En svensk poesikanon av Karin Lidman Frostenson
Den här ska ni klicka på och förstora och kolla vilka ni känner igen. Den är fantastisk!

När vi tittat klart, för det fanns naturligtvis mycket mer att se, gick vi och tog något att dricka. Jag drack en lemonad med jordgubb och mint. Visste att den var god. Men ack så dyr! En bit över femtio spänn för en dricka!!!

Vi promenerade sedan utefter vattnet tillbaka in mot stan och skiljdes åt strax innan min T-bana. B-M skulle gå och ta pendeln hem.

Det blommar lite varstans nu och ger hopp om att det blir vår i år också. Men det ska bli kallare och, vem vet, mer snö kanske.

När jag kom hem var jag alldeles slut. Hade sovit förfärligt dåligt, har en del personliga problem som håller mig borta från den nyttiga sömnen, och gick ganska omgående och la mig för att ta en tupplur. En välbehövlig på drygt en timme och tre kvart.

Därefter pratade jag med F i telefon, gjorde kaffe och pluggade ett par timmar. Sedan var det dags för mer sömn, men det fick inte bli för tidigt när jag nu sovit så länge på kvällen.Behöver ladda lite inför resten av veckan. Två arbetspass, enheldag i skolan och en kongress på lördag står på programmet. Ska försöka hinna med ett träningspass också och hämta en bok på biblioteket.

Efter nästan 1½ timme tupplur på kvällen så var det ingen högoddsare att jag inte skulle kunna sova.

Gjorde mer kaffe och pluggade flera timmar. Det gjorde att jag för en gångs skulle faktiskt såg ”trolleriet” när klockan blir 01:59 och sedan slår om till 03:00. Jag tillhör dem som verkligen uppskattar tidsomställningarna, har jobbat skift hela mitt yrkesliv med undantag av en kort tid då jag sövde i en verksamhet som bara hade dagtid måndag till fredag.
Men att sitta uppe bara för att se tiden slå om skulle jag inte få för mig. Men jag vet folk som gör det, eller gjorde för nu finns inget nyhetens behag.
De där motståndarna är lite som en sekt, de jobbar upp sig och försöker få oss att tro att det är livsfarligt med en timme tidsförskjutning. Det är det förstås inte. Då skulle ju nästan varenda nybliven förälder vara i farozonen, folk skulle dö som flugor av att resa på semester till en annan tidszon och alla andra saker som gör att vi förskjuter dygnet hela tiden fram och åter. Det är faktiskt en fix idé att det är farligt. Observera att både England och Finland ligger en tidszon bort. Pass er för Finlandskryssningar!
Numera ställer de flesta klockor om sig själv och gjorde man inte en sån grej av det i media skulle de flesta inte ens märka av det. Livet skulle rulla på som vanligt eftersom klockan är det som styr oss i den moderna världen. Förr var det solens upp och nedgång som styrde i vardagen. Med elektriskt ljus behöver vi egentligen inte bry oss om vad klockan är.

Det var nästan morgon när jag äntligen släckte lampan, sedan lyssnade jag på ljudbok en stund innan jag somnade. Med andra ord var det långt in på förmiddagen innan jag ansåg det dags att gå upp. Men då tog de vanliga rutinerna över: Kattfrukost, kaffe och en macka med ost. Hade faktiskt en tekaka kvar så det fick bli den till söndagsfrukost.

På Netflix går nu en omtalad och omskriven serie med fyra avsnitt, Adolescence. Bestämde mig för att kosta på mig att se den. Med kosta på menar jag ”spendera tid”. Hade förresten en intressant diskussion med Magdalena Ribbing, åh vad jag saknar henne, om just det sättet att uttrycka sig. Hon ansåg att det var ett felaktigt sätt att uttrycka sig och att man blandat ihop svenska och engelska där spend betyder tillbringa och att det just är ordet tillbringa man ska använda i svenskan. Jag argumenterade utifrån att spendera, som betyder att man spenderar något som man har på något, kan tillämpas även på tid då vi har just en begränsad ”plånbok” med tid precis som med pengar. Har vi till exempel 24 timmar på ett dygn så kan vi välja att spendera 8 på sömn, 1 på frukost, 8 på jobbet, 2 på TV-tittande och resten på något annat. Ni som följer mig vet att jag ser på tid på det sättet. Tid är ett spännande fenomen. Till exempel sa kyrkofadern Augustinus 354-430 eKr ”Om ingen frågar mig så vet jag det, men om jag vill förklara för någon som frågar mig, så vet jag helt enkelt inte: ”.

Nog om tid för den här gången, idag blev det ingen tidsbudget lagd. Men det fanns hållpunkter. Alltså tider att passa.

Pausade en stund och skrev Veckans foto sedan tittade jag klart på första avsnittet. Gjorde en kopp kaffe och två rutknäcke.

Klädde mig och packade träningsväskan. Gav mig av till T-banan och åkte för att se och lyssna på Flyga högt – En musikal om den Heliga Birgitta i Uppenbarelsekyrkan.
Det var tre av ungdomskörerna som framförde musikalen och den var väl bra, men vissa av tjejerna pratade så tyst att det inte gick att höra vad de sa.

Efteråt skyndade jag till SATS för att träna. De skulle stänga klockan 20:00 eftersom det var söndag. Så lite stressigt blev det. Men jag hann det jag skulle. Roddmaskinen en halvtimme, en snabb dusch, en stund i bastun och sedan en ordentlig dusch och tvagning.

Sedan var det dags för lite middag. Fick bli en anammaburgare och en alkoholfri öl.

Man skulle stänga klockan 21:00 och jag hann väl ganska precis äta klart innan jag gick till T-banan.

När jag kom hem var jag ganska trött och behövde sitta ner en stund. Men sedan fick pojkarna sin kvällsmat och jag fixade till mig för natten. Dagen var slut, en söndag i högen av söndagar. Inte helt vanlig men inte heller ovanlig.