Blått och gult

Klarblå himmel och sol. Så typiskt att jag ska jobba. Men det är ändå trevligt att se solen, har ju en del att göra före jobbet.

Kaffe och lite frukost, även pojkarna får frukost. Mer kaffe och Cecilia Hagens sommarprogram. Sedan kläder på och iväg till toaletterna. Städning!

Som ett fint vin är hon, Cecilia Hagen, och det är en fröjd att lyssna på henne. Hon har blivit så mycket mer underhållande med åren. Jag kan sjunga med i samtliga låtar hon spelar, vilket betyder att hon har bra musiksmak.
Inte ett enda elände berättade hon om heller. Så befriande! Man kan faktiskt vara nöjd med livet och är man inte det så är det ingen naturlag att privata tillkortakommanden måste kräkas ut över oss andra.

Kokade pasta, den där vi fick ett paket av på Blodomloppet. Alltid trevligt att få lite smått och gott gratis. Gjorde mina matlådor för de kommande dagarna och kände mig rätt nöjd med vad jag hunnit. Trots allt.

Innan jag gav mig iväg till jobbet hann jag en fika hos grannen i 1:an. Hon hade till och med tinat wienerbröd som hon hade i frysen. Det var trevligt med en pratstund, trots att den blev kort.

Åkte till jobbet. Det blev en bra eftermiddag och kväll. Lagom med jobb. Efteråt åkte jag hem till katterna som genast fick kvällsmat. Sedan hällde ja upp ett glas rött. Hade tagit med en flaska lite dyrare vin från hemmahemma, The fat lady sings.
Lyssnade på ljudbok och njöt av stillheten hemma. Pojkarna gick och la sig efter maten.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Solen lyser på liten stuga

Hade fri sovning men när jag vaknade hade jag ändå inte sovit mer än drygt 7½ timme, det blev sent igår. Klockan var halv nio när jag satte mig med mitt morgonkaffe, två knäcke med ost och dagens sommarprogram med Anna Brandenberg. Då hade pojkarna redan ätit och gått och lagt sig igen. Ute var himlen klarblå och solen lyste. Visste att det inte skulle bli någon utedag ändå, det fanns inte tid till.

Trots att jag kände stressen i både kropp och själ övertalade jag mig själv att ta mig tiden till en lugn frukost. Gjorde mer kaffe.

Anna Brandenberg berättar om stressen i hemtjänsten, om hur det ändå finns glädjeämnen som gör att det känns meningsfullt. Vård överhuvudtaget är stress och en ständig kamp med klockan, personalbrist och överbeläggningar.
Hon pratar om minutstyrningen, den som inga kommuner erkänner att de har, som göms i en annan terminologi. Man kallar det för något annat. Precis som man kallar dubbelpass i vården för att jobba heldag och halvdag när man bara är på jobbet sina schemalagda åtta timmar.

En av de saker hon tar upp för att det ska bli bättre är att ma måste sluta dumpa människor i undersköterskeyrket. Jag skrattar till lite för det är ju precis en av de saker vi brukar prata om, hur märkligt det är att varenda nyanländ, oavsett om de passar för jobbet eller inte, ska bli antingen undersköterska eller barnskötare. Det är det man erbjuder dem.
Naturligtvis finns det invandrare som både passar för jobbet och gör fantastiska insatser, men just att det är de två yrken man utbildar alla till för att bli av med dem är galet. Det är där det är brist på folk och därför måste de jobba där.

Den här sommaren har jag ännu mer än tidigare fått erfara bristen i hemsjukvård och på äldreboende. Jag har fått hundratals jobberbjudanden på mail från konsultchefer i bemanningsbolag jag aldrig hört talas om. Från sådana jag känner till också förstås och även från det bolag där jag har en vilande anställning. Där borde man ju dessutom veta bättre, jag jobbar enbart med intensivvård. Möjligen på någon specialavdelning inne i slutenvården.
Har mailat några av dessa och bett dem att inte skicka dessa förfrågningar. Mail tar ändå tid att hantera och får man tio till tjugo om dagen blir det tröttsamt. Blir också lite fundersam när jag får erbjudande om enstaka pass i så pass närtid att man inte har en chans att ta referenser och kontrollera vem jag är. Inte undra på att det slinker in både kreti och pleti hos klienterna (eller vad som just nu är på modet att kalla dem som får hjälp i hemmet) och man läser om både stölder och våldtäkter. Suck!
Ofta är enda kravet att man ska ha körkort. Givetvis krävs att man är utbildad och, för sjuksköterskejobb, naturligtvis att man är legitimerad. Numera ska även undersköterskor vara legitimerade, men det kravet har man kringgått genom att kalla de som inte är legitimerade för omvårdnadsassistent istället. Tänk vad arbetsgivare kan vara påhittiga 😉
Som legitimerad finns man i Socialstyrelsens register och det är en offentlig uppgift, det är därför man får alla dessa mail och sms. Möjligen kan man väl skydda just mailadress och telefonnummer genom att inte uppge dem. Men då får man pappersbrev istället.
Slut på dagens gnäll… 😀

En akut städuppgift utfördes och sedan gjorde jag ännu en kopp kaffe, det var fortfarande något som kunde kallas morgon och stressen i mitt liv måste minska om jag ska orka. Kollar blodtrycket som är bra. Det är grundstressen som gör mig sjuk, inte den där som uppträder när det är stressigt på jobbet, det är punktstress som släpper när den stressiga situationen är över.

Efter tandritualerna gick jag ut och började med häcken.  Den är klippt, men det ska rensas inne i häcken och även skyfflas ogräs. Det har jag gjort ett par gånger tidigare den här säsongen men det kommer ju upp nytt. Bekämpningsmedel är strängt förbjudet.
Det är en himla stress med dessa inspektioner som tar noll hänsyn till hur livet ser ut i övrigt. I år är det extra jobbigt eftersom jag har mitt hemmahemma att ta hand om, svägerskan med sina imperativa krav och en del andra problem som måste tas om hand. Utöver jobbet alltså, för det är också något som tar tid.

Blev ju långt ifrån klar, har som sagt bara börjat. Tog sedan bilen bort till det förråd där toalettpapper finns och hämtade en bal. Har alldeles för ont i ryggen för att bära. Parkerade igen när jag lagt det i förrådet inne på toan. Sedan städade jag.

Hade sedan tänkt åka hemhem, men bestämde mig raskt för att laga lunch och äta först. Det är både billigare och går fortare.

Har förälskat mig i de här korvarna som heter Stockholmare. Har en lite rökig smak. Potatissallad som tillbehör med stänk av en stark sås som en av undersköterskorna delade ut en dag. Vet inte riktigt varför, hen är en lite mystisk person som trots många år i alla fall jag aldrig förstått mig på.

Efter maten gjorde jag rent tänderna utan tandcreme så jag skulle kunna fluxa utan att vänta en halvtimme först. Bytte kläder och gav mig av.

Någon tupplur efter maten fanns det inte tid för. Men mina två vikarier erbjöd sig genast att sova en stund åt mig.

Började med att åka till Biltema för att köpa sådana där handredskap för ogräs. Gissade att de skulle vara billiga där och det var de.
Man hade en kassa för oss som fick skämmas med våra kontanter. Men något kaffe kunde jag inte få köpa utan kort. Det fick jag inte på IKEA heller.

Åkte hem och fixade lite. Sedan till Jakan med några saker. Mina nya kort hade kommit och på vägen tillbaka kunde jag dricka kaffe och äta en mjukglass på IKEA. Deras mjukglass är verkligen god.

Åkte sedan hem till stugan. Hade några kassar med saker med mig. Bland annat en del matvaror från frysen.

Anammasås till matlådor och middag idag. Så gott! Måste tömma frysen hemmahemma nu.

Pratade i telefon med lite olika personer medan jag lagade mat. När jag var klar gick jag och la mig för att orka med det kommande arbetssjoket. Fyra kvällar på rad.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Ännu en dag

Upp strax efter sju, ute regnade det som vanligt. Om inte vädret vänder snart kommer det att bli en jobbig höst och vinter. Oroar mig faktiskt redan för hur jag ska orka.

Började med att lyssna på Anders Norléns sommarprogram. Lite småtråkigt men ingen katastrof skulle jag väl säga.

F ringde och berättade att han var på väg med Snufflan. Jag skulle vara hundvakt. Lite blandade känslor. Hade inte tid, inte ork och andra planer som fick sättas på vänt. F ger sällan utrymme för att planera, saker bara dimper ner över mig.

Tjugo över nio kom Snufflan och blev överlämnad i dörren. Orvar var med och mötte upp hhenne, sedan försvann han som en avlönig någonstans under möblerna. Kingston kom fram och hälsade och gick sedan iväg igen. De känner varann väldigt väl. Pojkarna bodde ju hos F under en längre tid och har varit på besök ett par gånger också.

Snufflan började med att äta frukostoch jag bestämde mig för att strunta i om det var sitt eget eller katternas torrfoder hon knaprade på. Sedan gick hon omkring och letade efter någon bra plats att lägga sig på. Katterna bestämmer vem som får ligga var. Hon hittade snabbt en fredad plats.

Pluggade, pratade med Fia i telefon, gick en kort sväng med Snufflan och gick sedan och städade toaletterna. Jag har städningen de kommande två veckorna.

Tillbaka i stugan lagade jag en sen lunch. Var så hungrig! Det var bara att gräva lite i kylen.

Tvärt emot vad jag trott lägrade sig ett lugn över vår lilla familj. Kingston studerade fåglar genom fönstret, Orvar utförde grottforskning under täcket och Snufflan gjorde något slags sömnforskning. Själv åt jag först min lunch medan jag lyssnade på ljudbok och tog sedan en kort tupplur. Som inte blev så kort…

När jag gick upp gjorde jag kaffe. Gick ut med Snufflan igen och sedan kom F och hämtade henne.

Gav mig av med bilen för att dels tisdagsshoppa dels träna. Klockan var mycket, i mesta laget och jag blev tvungen att hoppa bastun för till det fanns inte tid. Man stänger gymmet klockan 22:00 på vardagar. Utom fredagar för då stänger man tidigare och lördagar och söndagar både öppnar och stänger man tidigare.

Man ska inte ändra ett fungerande koncept. En fika efter tisdagsshoppingen är i det närmaste obligatoriskt.

Åkte hem, pojkarna fick mat och jag pratade med M. i telefon. Länge…
Sedan var det sovdags…

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

EFIT – Ett Foto I Timmen – 7 juli

Ett foto i timmen är en bloggutmaning som pågått i många år. De andra som gör utmaningen just idag hittar du här.

Den kommande veckan kommer att bli mer än hektisk. Så mycket som måste hinnas med och bli gjort. Veckan börjar som det är bestämt sedan 1973 på en måndag. Arbetsdag, som kommer att följas av många den här veckan.

Klockan 7-8: Började dagen med kaffe och en stund vid datorn. Kastade ett öga genom fönstret och konstaterade att det i alla fall inte regnade. Ännu.

Klockan 8-9: Kontrollerade blodtrycket. För första gången på länge låg det riktigt bra. Har varit, och är, väldigt stressad. Men medan Leonard Cohen sjöng sin fina Hallelujah mådde jag så bra.

Klockan 9-10: Stör mig inte! sa Kingston och såg lite sur ut. Katter ägnar stor del av sin tid till att sova.

Klockan 10-11: Tiden rusade iväg. Det var dags att börja förbereda för att åka till jobbet. Måste ta bussen idag, som ni kanske minns från veckan som gått blev jag tvungen att spärra mina kort, och nu kan jag inte parkera innan jag har ett nytt.
Tvättade mig, tog på kläder, fixade till mig lite och gjorde en kopp kaffe. Gjorde även en preliminär lista för vad som måste göras under veckan.

Klockan 11-12: Bestämde mig för att fixa lite lunch innan jag åkte till jobbet.

Klockan 12-13: På väg till bussen. Fick springa lite för att hinna.

Klockan 13-14: Framme vid det stora sjukhuset. Det tar lång tid att åka bussen, speciellt om det är mycket trafik eller busschauffören kör fel vilket händer titt som tätt. Idag till exempel. Vilade en stund först och tog sedan hissen ner till omklädningsrummet i källaren.

Mellan 13:30 och 21:30 jobbade jag på intensivvårdsavdelningen.
Sedan tog jag samma väg hem som jag kom dit.

Klockan 23-24: Åter vid datorn med kaffe och knäckemackor. Kattpojkarna hade fått kvällsmat och ätit. De får alltid mat före mig.

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2025, Livet | 6 kommentarer

Veckans Foto #19

Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.

Hann bara med ett endaste gymbesök den här veckan. Kastade ett öga på Telefontornet innan jag skyndade hem.

Tvättade 6 maskiner, det var vad jag hann. Bokade en ny tid inom ganska snar framtid.

Huvudbyggnaden vid Säby gård. Gården har anor från 1408 då platsen nämns. Men man vet att människor bott där sedan yngre järnålder (500-1500 e Kr)

Det blir allt vanligare med husdjur i affärer,restauranger och andra serviceinrättningar. Den här stora vovven klev plötsligt in hos min frisör och visade sig höra ihop med den ena, eller kanske båda, frisörerna. Är lite osäker på om de är ett par eller inte.

Trots att jag har matbilder även från den här veckan väljer jag en med kaffe och bulle. Tänker på Tage Danielssons Depressiva tankar kan ibland kompenseras med kaffe och bullar.

Publicerat i Livet, Veckans foto | 6 kommentarer

Lördag i fritt fall

Naturligtvis hade jag en plan för dagen. Skulle gå upp tidigt och sedan skulle jag följa min mentala lista. Som ni nog redan förstår så utvecklades lördagen till något annat.

Började med att stänga av alarmet, något jag inte ens minns att jag gjorde, och sedan sov jag den sömn jag så innerligt väl behöver. Klockan halv tio slog jag, något förvirrad, upp ögonen och undrade vad som hänt. Jag hade ju satt alarmet på sju för att skynda mig och sedan åka hemhem och packa klart. Det skulle jag ju absolut inte hinna nu…

Ute var det ett slags höstväder igen. Eller igen, det har det väl varit nästan varje dag den här sommaren. Med enstaka avbrott av sol och värme.

Började med att lägga upp mjukmat åt pojkarna innan jag gjorde kaffe och två mackor. Lyssnade på Edward af Silléns sommarprogram. Han är en så fantastisk och jag hade höga förväntningar. De kom inte på skam, han levde upp till dem med råge.

Mer kaffe och tittade på ett avsnitt av Ett fall för Vera som jag bara sett halva av innan. Blev inte klar nu heller. Tror jag fått en överdos av Vera.

Lyssnade en stund på bok, klädde mig sedan, efter att lagt mig en kortare stund med alarmet på för säkerhets skull, och åkte hemhem. Hade bestämt att träffa M. för ett glas på kvällen. Hade ombyteskläder hemmahemma.

Regnat öste ner och jag tog bussen till T-banan. Åkte hemhemoch då visade det sig att klockan var så mycket att jag bara hann byta om.

Åkte in till stan och gick till restaurangen där vi skulle ses. Köpte ett glas rött och satte mig ute. Just då småregnade det bara och luften var skön. Men sedan började det ösa ner och regnade in från sidorna på markisen. När M. kom flyttade vi in. Det var inte alls mycket folk inne i restaurangen, de flesta satt ute. Trots regnet.

Vi drack vin, jag beställde en korg med bröd och smör eftersom jag inte ätit så mycket under dagen, och vi avhandlade diverse ämnen.

Hade tänkt åka hem precis lagom för att ta bussen från T-banan, men när jag kom fram var det en halvtimme kvar så jag gick. Det regnade bara lite så det fungerade okej.

Var trött och la mig nästan genast.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar

Här ser man hur viktigt det är att kolla källan innan man skriver

Att jag tycker Agnes Wold är mer eller mindre knäpp är ingen hemlighet. Hon är ett under av märkliga idéer som vida slår vilken konspirationsteoretiker som helst. Media, och många andra, verkar helt ha missat att hon är läkare och professor i klinisk bakteriologi. Ändå får hon ständigt uttala sig om än det ena än det andra.

Men artikeln i Aftonbladet tar faktiskt priset. ”…enligt Socialstyrelsen innebär ett intag av fyra enheter per månad att man har ett riskbruk” säger hon och kritiserar, med all rätt, det uttalandet. Problemet är bara att antingen kan tanten inte läsa innantill eller så ljuger hon medvetet. För det är inte vad Socialstyrelsen sagt. Deras utlåtande är som nedan:

Enligt Socialstyrelsen är riskbruk av alkohol definierat som att dricka 10 standardglas eller mer per vecka, eller 4 standardglas eller mer vid ett och samma dryckestillfälle minst en gång i månaden”.

Att dricka 4 glas vin i månaden är en himmelsvid skillnad från att stjälpa i sig 4 glas på raken, vilket är vad Socialstyrelsen säger är ett riskbruk. Nej inte ens det säger de utan om man gör det minst en gång i månaden, alltså upprepat månad för månad. Det tycker jag att de har rätt i. Att dricka 4 glas vid samma tillfälle vanemässigt är ett riksbruk. Men att citera fel är faktiskt värre, alternativa fakta, och här borde Aftonbladets journalist kontrollerat vad Socialstyrelsen verkligen sagt. Jag stör mig på att vissa får expertstatus om allt möjligt trots att de bara är experter på någon smal vetenskap. I det här fallet klinisk bakteriologi. Kan slå vad om att många inte ens vet vad det innebär.

Publicerat i Livet, Rubriker som fångat mitt intresse, samt ett och annat från nätet | 1 kommentar

Fem en fredag v. 27: Motsatser

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag?
  2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag?
  3. Hur är din vardag annorlunda mot för din helg?
  4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag?
  5. Hur är ditt socialajag annorlunda mellan vänner och okända?
  1. Mitt karriärjag jobbar med avancerad intensivvård. Det är kort sagt en annan värld än den jag har hemma.
  2. På morgonen är jag trött intill medvetslöshet. På kvällen är jag oftast pigg och har tusen och en saker på gång. Lite beroende på hur dagen varit.
  3. Det är den inte. Mitt liv består av arbetsdagar och lediga dagar. Oavsett vardag eller helg.
  4. Mer säker, vet vad jag kan och mitt värde. Det är så länge sedan jag var tonåring men jag var nog osäker på det sätt som tonåringar ofta är, men samtidigt relativt kompetent. Var ordentlig, seriös och tog mycket på alltför stort allvar.
  5. Är nog inte speciellt social och väljer ofta mitt eget sällskap före att interagera med andra. Vänner umgås jag däremot gärna med.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 5 kommentarer

One step at a time

Det solade upp lite smått medan jag drack morgonkaffe. Hade gått upp halv sex efter att legat och dragit mig ett tag, läst nyheter och försökt känna mig redo för en ny dag. Det var kallt, bara 12 grader ute. Inne var det 20, vilket ju egentligen inte är kallt, men jag frös.

Vanliga morgonrutiner med kaffe, frukost till katterna och mig själv. Sedan gick jag, trots att jag var väl medveten om att jag inte hade tid, och la mig ett tag till. Sov inte, men vilade. Tror att det är det jag behöver mest nu. Vet vad jag måste få gjort men drar jag upp tempot nu kommer jag att krascha. Är så trött!

När jag gick upp gjorde jag kaffe, tog ett par fyllda kex och lyssnade på Göran Rosenbergs sommarprogram.

Klädde mig och gick ut och rensade tistlar. Fick ihop en hel säck. Sedan var jag tvungen att ge mig av hemhem. Var där en stund, tog sedan T-banan och Tvärbanan. Skulle klippa mig på eftermiddagen och ville hinna äta först.

Fiskburgare och en alkoholfri öl. Precis vad jag behövde. Livet är inte på min sida just nu. Hade fått sms från min svägerska igen med en massa krav. Med utropstecken efter var och ett av dem och med deadline för  vart och ett av dem. Det är inget nytt att hon gör så, men jag mår allt mer dåligt för varje gång. Just nu är jag så stressad ändå med tusen saker som måste göras men hon saknar helt förmåga att förstå att jag också har ett liv som måste levas och fungera. Det är ingen idé att försöka få henne att förstå. Har försökt och då blir hon skogstokig och bara skriker åt mig.

Gick ner till min frisör. Vet inte om de är ett par som har salongen, hon friserar kvinnor och han män. Kanske är de bara vänner… vad vet jag. Idag hade de hunden med sig, den har jag inte sett tidigare. Men när jag tittade efter så hade den både en filt och leksaker i hörnet.

Stor och snäll vovve som jag fick klappa. Sedan gick den och la sig.

Jag ville bli klippt riktigt kort och blev nöjd med min nya frisyr. Eller nya, nygamla kan man väl säga för jag har klippt mig så  här kort många gånger.

Efteråt åkte jag hemhem, men bestämde mig snabbt för att åka hem till stuga och katterna. Jag blir så matt och energitömd av svägerskans krav och beteende mot mig.

När jag kom hem gick jag och la mig, hade en hemsk halsbränna, och somnade. F ringde och väckte mig och vi pratade en bra stund. Sedan fick pojkarna kvällsmat och jag gick ut och hämtade vatten. Gjorde kaffe och satte mig vid bordet. Lyssnade på ljudbok medan jag drack kaffet.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar

Skyddsförkläde

Vaknade sju minuter före alarmet. Det kändes kallt i rummet trots att båda katterna låg tätt intill mig. Förstod att jag måste stänga av fläkten. Men igår när vi la oss behövdes den, då var det 27 grader inne.

Gick upp, gjorde kaffe och la upp torrfoder, katter tycker ju alltid att skålen är tom när man kan se botten i mitten av fatet. Även när det finns en dagsranson kvar runt kanterna.

Lyssnar på dagens sommarprogram med Jana Söderberg, en för mig helt okänd person. Hon låter som en ”billig” självhjälpsbok. Ska jag vara elak så är mitt omdöme att hon pratar skit. Hon målar upp en verklighetsbild som på inget sätt är universell, alltså gäller alla. Jag förstår att man blir påverkad, skadad, för livet av att fly från ett krig eller en auktoritär stat, men pracka inte på oss andra att det är det enda rätta sättet att leva och tänka. Tack!
Tvärt emot vad dagens pratare säger så passar jag på att multitaska, jag kollar recensioner av hennes program och hittar Oisín Cantwells utlåtande om hennes program. Stämmer så på pricken med mina egna tankar.
Hon förenklar det svåra, säger emot sig själv och, som Oisín skriver, gör reklam för sig själv och sina föreläsningar. Säljer in sig som vi säger idag, ett av dessa fåniga uttryck.

Gjorde ännu en kopp kaffe, ute öste regnet ner, och sedan behövde jag fixa till mig inför dagens planer.

Klockan tolv skulle jag träffa B-M i Södertälje. Jag skulle hämta en lampa som vi pratat om för åratal. Igår ringde svägerskan och sa att den skulle hämtas nu. Som den som följer mig vet så vill jag inte träffa henne ensam. Min bror kan inte skydda mig och jag anser henne vara galen.

Vi fick kaffe och B-M hade bråttom så vi var inte där länge. De känner B-M sedan länge, eller känner är väl att ta i, och när hon är med så ljuter det olja på vågorna. Inga angrepp alls  mot mig, bara en massa gnäll. Bland annat att de ju inte hinner åka till kyrkogården när jag sa att jag varit där med en blomma i söndags. Något tack för att jag varit där fick jag inte, men det hade jag heller inte förväntat mig. Suck!

När jag var i Södertälje passade jag på att gå till min optiker och höra om man kunde värma och böja till mina bågar som blev deformerade när jag ramlade i stugan.
Jodå, det kunde man. Men eftersom det var jag så fick jag nya bågar. Känner han som har firman sedan evigheter, långt innan han blev optiker. Minst femtio år, troligen längre.
Dessutom hade jag väl en försäkring som gäller 1 eller 2 år. Jag hämtade glasögonen i september och den gäller för den här sortens olyckor också.

Jag blev utsatt för ett bedrägeriförsök, men jag vägrade logga in med bankid och han jag pratade med blev jättearg. Men sedan har jag pratat med både banken och polisen och de var nöjda med det jag gjort. Kopplade bort samtalet. Banken sa sedan att bedragarna inte hade hela kortnumret, bara början som är samma på alla kort. Men jag valde ändå att få dem spärrade och nya sedan.

Åkte hem till stugan och åt lite. Eftersom jag inte har några betalkort nu var det enklast att äta sådant jag har hemma. Det är det väl annars också, har bara inte lagt tid på matlagning nu när jag har mycket att göra hemmahemma.

Blev kvar i stugan ett par timmar. Dels ville jag tillbringa tid med pojkarna, de har varit ensamma rätt mycket i sommar, dels ville jag chilla lite. Förmiddagens olika ”äventyr” hade tagit mer energi än jag hade. Det var i alla fall tanken. Att jag skulle åka hemhem efter att chillat en stund. Men det slutade med att jag stannade kvar hemma. Det var i det närmaste storm ute och jag var utmattad.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer