Kraka

Efter regn kommer solsken heter det i ett talesätt. Efter en natt med häftigt regn hade det slutat regna när jag kom ut från jobbet. När jag precis skulle gå över bron till Eriksdal syntes det att det snart skulle bli sol igen.

Efter en jobbig natt med en oändlig ström av arbetsuppgifter var det så äntligen dags att åka hem. Jag traskar iväg till bussen, sätter mig sedan tillrätta och somnar.
Jag vaknar precis lagom för att se hur vi lämnar Nordstan och åker vidare. Bara att gilla läget. Nästa hållplats är Heden och det är fortfarande nära till spårvagnen.
Men jag behöver absolut uppsöka en toalett. Den ursprungliga tanken var att passera Centralstationen och kosta på en tia. Men nu är jag alltför långt bort.
Jag funderar på en rad olika alternativ men inser att problemet är akut. Alltså får det bli första bästa ställe vilket visar sig vara café Cappuccino. Men det är inget ställe där man helt diskret kan smita in på toa och sedan försvinna lika diskret. Alltså måste jag dricka en kopp kaffe och till det tar jag en lussebulle. Allt som allt går det på femtiotvå kronor.

Advent är mörker och kyla sjunger man i en av alla de psalmer som hör ihop med tiden före jul. Men för mig betyder den här tiden ljus och värme.
I nästan alla fönster lyser ljus och stjärnor, inomhus är det varmt och gott. Inte minst i kyrkan är det värme och förväntan inför julen och psalmerna är fyllda av glädje och lovsång.

I söndags, på Första advent, var jag i Kista kyrka som är min hemkyrka. Det var helt fullsatt i kyrkan och några hade inte ens sittplats. Jag försökte flytta mig flera gånger för att dela med mig av min plats till dem som bättre behövde sitta.

Naturligtvis sjöng vi min absoluta favoritpsalm i adventstid, Gå Sion din konung att möta, en väckelsesång som kom in i den svenska psalmboken 1986.
Jag minns så väl när Frälsningsarmén stod nere på Storgatan i Södertälje och sjöng den. Min mamma brukade alltid säga att det var så konstigt att man inte fick ha så glada sånger i Statskyrkan. Nu är det nya tider, kyrkan är inte längre statlig och man får vara glad.

På eftermiddagen var det adventskonsert och jag hann med att gå på den också. Det var kyrkans olika körer som sjöng och så sjöng vi några psalmer tillsammans.

*Om du har Spotify kan du klicka på psalmernas länkar och lyssna hur de låter.

För mig betyder Marstrand sommar. Men naturligtvis finns det ett annat liv där ute, ett som inte innebär sol och bad.
Lördagen före Första advent är speciell och det är basar på Såsen (Marstrands socitetshus). Bergs konditori är också öppet och det är då läge att hämta sina pepparkakor om man beställt.

Jag hade bestämt med K, som också bor på Sommarhotellet, att vi skulle åka ut tillsammans. Vi skulle träffas inne på Centralstationen och sedan ta tåget ut till Ytterby och därifrån bussen till Marstrand.

Vi började med att gå en kort sväng till Kyrkogatan eftersom K skulle lämna en bok till någon som bor där. Sedan fortsatte vi ner till Såsen och basaren. Det var mycket folk där och en och annan som jag känner och många kramar utbyttes.

Efter en kortare blick på vad som fanns bestämde vi oss för att börja med kaffe och äggost, det är annars risk att äggosten tar slut eftersom det är en populär Bohusländsk specialité.
Efter kaffet gick vi runt lite till och jag passade på att titta på Tomten som var där för att barnen skulle få skriva sina önskelistor.

När vi kom ut gick vi utefter kajen och kom fram till det vinterstängda Sommarhotellet. Jag gick upp på baksidan för att kasta en blick på ”min” uteplats. Vi gick till några affärer som hade öppet och sedan hämtade vi våra beställda kakor och började gå mot färjeläget.
Jag hade bestämt träff med M för att få hälsa på Lillan innan vi åkte. Lillan var verkligen svårflörtad och det tog lång tid innan jag fick min efterlängtade schäferpuss.

Medan vi väntade på bussen, som så här under vinterhalvåret bara går varannan timme, gick vi in på Strandhotellet och åt lite och drack ett glas vin.

På väg till ön

Det är svårt att tänka sig ett Marstrand utan den gamla poppeln utanför rådhuset

Fullt med folk på Såsen

Äggost med björnbärssylt

För den som ville gick det bra att ta en tur med gamla färjan

Sommarhotellet

Min uteplats, tom och övergiven

Det är inte bara husen som är låsta, även trädgården är ordentligt låst

Min sommaradress

Tomt på kajen och alla bänkarna står staplade i väntan på nästa sommar

På Bergs kan man köpa saffranstomtar

Lillan i egen hög person

På väg mot Koön

Träffade ännu en tomte, den här tog dock inte emot önskelistor men önskade oss välkomna in

Chevreost och sallad med rödbetor, till det ett glas rött

När jag kom hem kunde jag inte låta bli att provsmaka pepparkakorna

I morse när jag kom ut var allting grått. Luften var grå, barrträden grågröna och lövträden stod nakna med sina grå grenar spretande. När jag åkte in mot stan kunde jag konstatera att husen var, om inte grå, så i alla fall överdragna med en grå hinna.
På bangården vid Gamlestadstorget stod trasiga, grå godsvagnar och det var lite öststatsstämning över det hela. Eller som i en deckare där det hittats en död kropp i någon godsvagn. Det var verkligen inte särskilt upplyftande.
Jag funderade lite över depressioner, bipolaritet och hur många beskrivit att det är så det känns att ta mediciner som kapar både dalarna och topparna. Allt blir grått, om inte till färgen, så i alla fall till känslan. Det var verkligen en speciell känsla och en speciell morgon när jag tog spårvagnen in till Centralen.