Kraka

”Denna dagen ett liv” är ett välkänt uttalande av farbror Melker i Vi på Saltkråkan. Det är också titeln på en biografi om Astrid Lindgren. Astrid som i en intervju sa ”Jag bara lever på och tycker att man ska behandla var dag som om den var den enda man har”.

”Livet är det som pågår medan vi sysslar annat” är ett berömt uttalande av John Lennon. Men kanske allra mest känt är den tvåradiga dikten av författaren Stig Johansson: ”Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att de var livet”

Ett resebolag hade för några år sedan en annonskampanj där de påstod att livet bara är de dagar man minns och ville på så sätt påskina att livet bara är de stora händelserna, i synnerhet då de resor man gör. Uttrycket är för övrigt ett citat av Pyotr Andreyevich Pavlenko, en sovjetisk författare, manusförfattare och krigskorrespondent, som sagt:
”Livet det är inte de dagar som gått utan de dagar man minns”.

Jag tror att det är vardagen, det som händer mellan de stora händelserna som är grundbultarna i det bygge vi kallar livet. Vardagen är kittet som håller ihop våra liv.
Vi minns inte varje dag, inte varje disk vi diskat, varje bullbak eller varje dag i tvättstugan. Inte minns vi de regniga dagarna, men inte heller de soliga. Livet är som en flod som flyter framåt. Ofta lugnt och stilla, men ibland brusar det på som ett vattenfall med sina virvlar.

Idag är det försommar, jag har tvättstugan, måste fixa med månadens räkningar, packa, städa lite och gå på ett sammanträde. Om inget ovanligt händer under dagen kommer den att falla i glömska och bara hållas levande av det skrivna ordet. Det är en av anledningarna till att jag bloggar.

Jag passade på att sova ut ordentligt och när jag gått upp satte jag mig utomhus med mitt morgonkaffe. Jag lyssnade på ljudbok och njöt av att vara på riktiga landet. Sverige är vackert, i alla fall på sommaren. Min mamma, som var statardotter, hade bröder som jobbade hela livet som drängar. Även efter att statarsystemet tagits bort 1946 jobbade de kvar för en blygsam lön och ett boende. Det var vad fattigt folk hade att välja på. De hjälpte till på gårdarna där de jobbat tills de dog. Tror morbror K var 70 år när han ramlade ihop i en hjärtattack.
Vi var ibland och hälsade på i den lilla stugan där han och hans fru bodde. Jag var ute och lekte och gick runt på gården. Tittade på de gula rapsfälten, åkrarna och, när någon vuxen var med, gjorde jag ett besök hos korna i ladugården.

Nu finns det ju inga likheter med levnadsomständigheterna för min sons kompis som äger gården där vi var. Han jobbar med kringarbeten runt fiber och data. Men just själva atmosfären av lite röriga gårdsplaner och byggnader ger mig en känsla från min barndom. En känsla av lugn och bekymmerslöshet. För mig alltså, det är tungt arbete för den som ska utföra det. Det är så lätt att förknippa landsbygd med sol och semester.

Grannens katt kom och hälsade på. Jag fick klappa den, den kom fram till mig när jag pratade med den och frågade om den gått fel. Det hade den inte sa min son, katten var ofta där på besök. F, som bor där, har två egna katter. De är lite skyggare och det var mer eller mindre under tvång jag fick klappa dem.

På eftermiddagen insåg jag att det var dags att återvända hem. Jag hade en hel del som måste göras hemma. Men jag tog omvägen över Mariefred och åt först lunch, Filé Oscar och en alkoholfri öl.

Sedan besökte jag en vän från förr som bor där. Vi ses inte så ofta, men någon gång ibland. Vi drack kaffe och skvallrade om folk jag känner. Det är 17 år i sommar sedan jag flyttade ifrån Mariefred.

Utsikt från uteplatsen hos A.

Jag passade också på att ta en turfzon nere vid museijärnvägen.

Jag vaknade skapligt tidigt, utan alarm, på lördagsmorgonen. Det var Pingstafton, men jag hade inga planer på att fira pingst. Pingsten räknas annars som den kristna kyrkans födelsedag och är en viktig helg i hela den kristna världen. Vad jag kan få fram när jag letar så finns det inga profana traditioner kring pingsten. Förutom då att det är en helg då många gifter sig. I det sekulära Sverige har man dessutom tagit bort Annandag Pingst och då blir det mer som vilken lördag och söndag som helst för den som inte firar de kyrkliga högtiderna. Jag ägnade mig åt att förra helgen titta på en ortodox, svenskspråkig, pingstmäss som finns på youtube. Den är enormt vacker med sin ritual och väl värd att se även om man inte är ”kyrklig”. Den är inpelad pingsten 2012 i Uspenskijkatedralen i Helsingfors.

Istället för kyrkan så besökte jag, min son och F ett varuhus i Sparreholm, Fabriken, där vi shoppade. Jag köpte inte några större mängder prylar.

På vägen passerade vi Malmköping och jag fick syn på en spännande staty, en giraff med sin unge.

På eftermiddagen åkte vi till en annan hamburgerrestaurang, i Torshälla, som heter Hamburgerbruket.

På kvällen var det sedan dags att åka till Torshälla igen för att se Doktor Glas. Thorsten Flinck är duktig som skådespelare. Han spelar alla rollerna själv. Han har den rätta karisman för att fånga publiken.

Jag har sett Thorsten Flink ett flertal gånger. Första gången var när han tog sin examen från scenskolan. Det var en sluten tillställning med inbjudna gäster, jag var där eftersom en bror till killen jag dejtade också tog sin examen.

De spelade Sex roller söker en författare av Luigi Pirandello, en italiensk pjäsförfattare. Just det stycket är mycket känt.

Kända personer som Peter Dalle och Claes Månsson var också kurskamrater med Flinck, men det var ingen som gjorde ett sådant intryck som Thorsten Flinck. Han ägde scenen och det var helt uppenbart att han skulle bli något stort. Han är för övrigt den yngsta som gått ut scenskolan.

I början av 2000-talet, troligen 2001 eller 2002, var min son och jag och såg Paria av Strindberg. Det är en dialog mellan två personer. Thorsten F hade löst det med att ha en kostym där halva var vit och halva svart. Sedan vände han respektive sida mot publiken beroende på vilken av de två rollerna han spelade. Helt suveränt!

Thorsten Flink är kristen socialist, som jag, och avslutar alltid sina föreställningar med att göra korstecknet och den knutna handen. Mitt i all sin strulighet är han en mycket sympatisk person.

Efter föreställningen sålde han skivor och sin memoarbok. Jag köpte en bok och fick den signerad.

Efteråt åkte vi hem och satt och pratade till efter midnatt. Killarna satt uppe en stund till, men jag la mig nog vid halv ett.

Thorsten Flinck har gjort många fantastiska låtar, men Jag reser mig igen är nog en av mina favoriter.

Trots att jag sovit jättegott var jag utmattad då jag gick upp vid 06:30-tiden. Jag hade kunnat sova en stund till medan min son åkte till sitt jobb och sa hej då. Men det blev aldrig av att jag gick och la mig igen.

När F kom hem packade vi, var och en för sig. Jag hade noga sagt till att jag inte tänkte vara med och städa. Men det blev så att jag fixade lite disk i alla fall. Vi skulle vara ute 09:30 och tiden var lite knapp.

Jag hittade en turfzon och gick  iväg för att ta den. Det var väldigt fint där runt Borgeby slott. Skulle gärna kunna tänka mig att hyra där någon vecka eller så.

Det var ett riktigt pusslande att få in alla saker och det blev inte en millimeter över. Vi var tvungna att dra fram sätena rejält och till och med jag, som tycker om att sitta långt fram, tyckte att det blev väl nära. Jag satt som i ett skruvstäd. Nästan.

Vi stannade några gånger utefter vägen. För att gå på toa, tanka, äta lunch och slutligen för att äta glass i Gullspång. F hade gjort kaffe som han hade i en termos som han försåg mig med. Jag och kaffe är som en bil och bensin. Utan kaffe stannar jag.

Vi kom i alla fall fram till Eskilstuna precis lagom den tid jag beräknat. Vi lastade ur bilen och bar in. F ska vara i Eskilstuna ett par veckor. Han har en kompis som bor där och han disponerar ett rum, lite som en som ett fritidsboende. Det var där jag firade julafton.

Vi åkte sedan iväg för att äta på en hamburgerrestaurang där de har speciellt goda hamburgare.

Det var meningen att jag skulle åka hem sedan. Men vi såg något som verkade intressant för morgondagen och jag bestämde mig för att stanna kvar. Jag hade ju sängkläder med mig och det ordnades med en säng i ett hörn i en av byggnaderna.

Jag var uppe i stort sett lika tidigt idag, strax efter kl 04. Jag behövde plocka undan en del i köket eftersom de ska komma och högtrycksspola i avloppet. De spolar alla kök eftersom vi har så mycket vattenskador i vår förening.
Sedan packade jag det jag  skulle ha med mig och åkte till bilbesiktningen. Jag skulle vara där klockan 08:20, men var tidig eftersom jag var lite osäker på var det låg. Klockan 07:45 var jag där, en kvart innan de skulle öppna.
Jag blev insläppt för att sitta och vänta, men sedan sa hon som skulle göra besiktningen att det var väl synd att jag skulle behöva vänta. Klockan 08:05 var jag klar och kunde åka därifrån.

Det var rätt mycket köer in mot stan, men sedan gick det i stort sett bra hela vägen. Det var någon olycka och lite avspärrningar och så förstås en massa vägarbeten. Det är fina vägar, mest motorväg, i sort sett hela vägen ner till Skåne.

Jag hade mackor och kaffe med mig, stannade och fikade några gånger utefter vägen. Det var varmt i bilen och jag behövde stanna och vila lite. Sov middag en halvtimme på ett ställe. Lite söder om Markaryd köpte jag en glass.

Nu är jag i Borgeby i Skåne. Det är en blixtvisit, imorgon bär det av hemåt igen. Vi har ätit pizza och sett en film. Jag har bäddat min säng och ska strax sova.

Har idag tagit beslutet att stänga ner min Facebooksida på obestämd tid. Jag har haft en hel del problem med sidan på senare tid och tar därför en paus.
Jag vet att många av mina läsare förlitar sig på att få en avisering på Facebook om nya blogginlägg. Nu får ni antingen prenumerera på RSS-flöde eller manuellt gå in och kolla.

Jag gick upp strax efter klockan 04 i morse. Det var faktiskt lite kyligt när jag var ute och borstade mina tänder. Åt lite frukost och bredde ett par mackor att ta med mig. Sedan åkte jag mot Uppsala.

Det var lite trevligt att åka genom Stockholm så där tidigt på morgonen. Jag kör nästan aldrig genom stan numera eftersom det kostar pengar. Det kostar i och för sig pengar att åka Essingeleden också, så egentligen kan det väl kvitta. Men före 06:30 är det alltså gratis.

Jag letade mig fram till bilverkstan och kom i god tid. Lyssnade på ljudbok medan jag väntade på att de skulle öppna.

Precis kl 07 lämnade jag bilen och satte mig sedan med en kopp kaffe och åt de medhavda mackorna. Det var ju ett tag sedan frukosten som jag ätit redan kvart över fyra.

När bilen var klar åkte jag genom Uppsala från norra sidan. Har inte varit i den delen av stan på hur många år som helst. Det var enormt många nya hus och fler var på gång.
Eftersom det var varmt orkade jag inte parkera långt från skolan. Det är lite dyrt att stå inne i stan, men det fick det vara värt just idag.

Hittade ett trevligt vägmärke, ett som passar i Pelles stad.

Jag gick ner till Newmaninstitutet och hann göra mig en kopp kaffe innan vi skulle börja. Vi skulle vara i den lokalen, Ateljen, som ligger högst upp. Det var fruktansvärt varmt, trots att vi hade flera fönster öppna. Men utsikten är fin.

På lunchrasten gick jag ut, köpte en tunnbrödsrulle och satt vid ån. I skuggan.

Vi har haft föreläsningar dels om eskatologi, dels om tre av Paulus brev. Det var en trevlig och bra dag. Förutom då att det var så varmt.

Efter skolan gick jag och hämtade bilen och körde hem. Hamnade i värsta bilkön och det tog tid. Men till sist kom jag hem och hade turen att det fanns en plats på besöksparkeringen. Jag behöver ha bilen hemma eftersom jag ska besikta tidigt imorgon. Ska väl förhoppningsvis inte vara några problem nu när den är nyservad.

Jag var uppe och hälsade på mina pojkar. Det går verkligen ingen nöd på dem.

Innan jag gick hem tog jag en sväng förbi affären och köpte lite glass. Jag är så trött och behöver vila lite nu. Har några saker jag måste göra, men i övrigt får det bli en tidig kväll.