Lucka nummer 6 – ” Mitt bästa filmtips”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Jag hinner se en hel del film under ett år. Mycket action förstås. Men en film jag vill lyfta i år är Quick.
Jag skrev om den här så jag ska bara nämna några ord om vad som gjorde den här filmen så speciell för mig.

Den skildrar något som verkligen hänt.

Det är ett rättsövergrepp av stora mått.

Jag jobbade inom psykiatrin när händelsen pågick och även om jag aldrig träffade Margit Norell live så minns jag hennes teorier väldigt väl. Hon var stor på den tiden.

Margit Norells teorier om bortträngda minnen anses av de flesta idag som vilken ”konspirationsteori” som helst. Fullkomligt crazy.

Filmen är fascinerande, men kanske ska man läsa på lite innan för att få den där extra, djupa insikten. Det finns ett stort antal böcker skrivna om fallet. Jag tror jag läst i stort sett alla.

 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 2 kommentarer

Lucka nummer 5 – ” Min favoritblogg ”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Bloggar jag läser varje dag

Sista försöket

Ingrid, som bor på Gotland, delar med sig av sin vardag och sitt liv. Hon känns som en vän jag bryr mig om.

Znogges hörna, filialen

En härlig kvinna i min egen ålder som delar med sig av familj, hundar och barnbarn.

Rabarberpolisen

En trevlig man med ett speciellt förhållande till sin katt.

Sedan läser jag förstås regelbundet en massa andra bloggar också. Men det här läser jag varje dag. Alltid.  Om jag har tillgång till nätet.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 3 kommentarer

Lucka nummer 4 – ”Mitt bästa sommartips från året”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Mitt bästa sommartips är att unna sig vila. Man måste inte hinna flänga runt en massa. Satsa istället på att bara vara.

Jag tillbringade större delen av sommaren i min stuga. Lyssnade på ljudböcker, läste, hade besök av vänner och hade massor av baravaratid.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 5 kommentarer

Det gäller att tråckla bra om man vill sy ihop dagen

Det blev en seg morgon. Orkade inte upp när alarmet väckte mig, men på något sätt sydde jag ändå ihop dagen.

Var 17,0 grader inomhus trots att det bara var 3,6 minus ute. Det kommer att bli en riktigt kall vinter i år. Inomhus alltså. Troligen gjordes någon justering när de gjorde den där OVK:n. För nu är det riktigt kallt redan innan det ens är kallt ute.

Fick ett mess från en man från tiden då man chattade på Aftonbladet och sedan Vilda webben. Han är väldigt nyfiken av sig och dyker upp lite då och då med frågor som ”man inte ställer” om man inte är väldigt nära. Gärna om min privatekonomi. Den här gången höll han sig relativt på mattan, men naturligtvis öppnade han med en fråga som jag inte känner någon annan som skulle fråga så där rakt på. Dessutom känner jag honom inte, inte på riktigt alltså. Har träffat honom ett par gånger i verkliga livet och kan säga att han verkligen inte är min typ. Arrogant, och som sagt nyfiken. Men vi pratade en stund nu och det var okej. Men han är fixerad vid pengar och vill gärna veta sådant som jag inte tror jag berättat för någon människa. Möjligen för katterna.

Drack kaffe och åt dagens delicato, en chokladboll med apelsinsmak. Så god! Bestämde mig för att se Halv åtta hos mig innan jag tog tag i dagens studier.

Sen började oljudet från dem som renoverar. Det är det alltid någon som gör och värre oväsen får man leta efter. Igår höll de på till efter klockan 21, trots att det står klart och tydligt att det är förbjudet efter 19:00. Men jag orkade inte ge mig av från mitt hem igen. Det gjorde jag förra veckan, men jag behöver få vara hemma. Kan inte sitta på ett fik och plugga jämt. Men det är tillåtet att terrorisera grannarna på dagtid. Jag har till och med kollat med kommunen vid tidigare tillfällen. För det är verkligen alltid någon som håller på. Byta kök och badrum var och vartannat år är det nya svarta. Så tycker dom att man ska skämmas för att man tar en plastpåse till äpplena eller bilen när man spar nästan 4 timmar. För att inte tala om flygskammen vi ska ha ångest för. Du nya sköna värld…

Trots oväsendet pluggade jag i flera timmar. Hade lurar på mig som dämpade ljudet. Åt lunch, pratade i telefon och slutligen gav jag mig av till Kista lagom för att hinna till veckomässan klockan 18:30. Efteråt gick jag till SATS  och tränade.

Innan jag åkte hem shoppade jag på Kvantum, 2 bananer och 2 färdigrätter. Hemma åt jag lite och drack kaffe. En dag går så fort.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Lucka nummer 3 – ”Mitt bästa tips för att göra en liten insats för miljön”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Jag är verkligen ingen vän av skatt på plastpåsar. Speciellt inte de där tunna påsarna man köper frukt och grönt i. Dem använder jag som soppåsar, vilket är det mest plastsnåla alternativet.
Jag har sorterat sopor sedan 1980-talet och det lilla som blir kvar att kasta i hushållssoporna räcker det gott med att lägga i en tunn påse.
Tyvärr kommer jag att sluta med det när de ska kosta 30 öre styck. Jag har redan införskaffat flergångspåsar, tvättbara, att använda i grönsaksdisken. Man kan ju fundera på hur klimatvänligt det är att tvätta påsar. För till skillnad mot kassar att bära i måste de här tvättas ofta av hygienskäl.

Återanvändning av plastpåsar är mitt tips. Dra ner på all onödig shopping, speciellt sådan som kommer från länder långt bort. Transporter är en stor bov i dramat.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 6 kommentarer

Säsongens första avklarat

Gick upp lite halvtidigt och hann med morgonkaffe och en stund pluggande innan det var dags att åka iväg. Dagens avsnitt av Halv åtta hos mig hann jag också. Bestämde mig för att ta bilen, det tar så oerhört mycket längre tid att åka kollektivt ut till Kungens Kurva.

Klockan 12:00 skulle vi ses, jag och frudin. För tredje året i rad skulle vi äta julbord på IKEA. Nu är det en tradition på riktigt.


Jag älskar sill och plockade på en tallrik med olika sorter och anjovispaj. Vi glömde ta potatis, men S gick och hämtade det på en extra tallrik åt oss.


Som alltid var jag redan mätt efter mitt sillfrosseri. Men sådant går ju inte an. Gick på det småvarma och julskinkan.


Ett julbord är inte fullbordat utan Ris ala Malta och pepparkakor till kaffet. Men sedan var jag så mätt att jag knappt orkade resa på mig. Jag skojade lite om att vi borde gå och provligga madrasser på sängavdelningen.


Hundra procent njutning, jag älskar verkligen Ris ala Malta.

Till sist var vi ju bara tvungna att gå. Man kan ju inte ockupera att bord i restaurangen hur länge som helst. Tyvärr…

Vi tittade runt på lite av varje och kom sedan till den där sängavdelningen. Jag har provat ut vilken madrass jag ska köpa sedan. Tror det var i Uppsala jag provade ett antal och kom fram till vilken jag ska ha. När jag köper ny säng. Efter att jag målat och tapetserat. Snälla Tomten, ge mig en massa extra tid i julklapp! Det är allt jag vill ha.

Foto: S Rudin

S hade inget emot att lägga sig en stund och för att prova madrassen. En selfie tog hon också. Det är skönt med vänner som inte är alltför konventionella och mainstream. För visst måste man väl få vila lite när paltkoman satt in efter ett gediget julbord?

S köpte en massa saker. Jag nöjde mig med att köpa ett par paket påsklämmor, som jag brukar kalla påsk-lämmor. Det härrör från att jag något år, i påsktiden, fick syn på ordet utan att se vad det avsåg. Jag blev väldigt nyfiken på vad dessa påsk lämmor kunde vara för något nytt att ha till påsken.

Jag har länge tänkt att det kunde vara en lite ovanlig, men färgglad, inredningsdetalj i köket att ha dessa i en burk. Så nu blev det av att köpa burk och några fler ”lämmor”.

Det var mörkt och mycket trafik när jag körde hem. Märkligt nog var det bara på något enstaka ställe trafiken stod still. Det gick med andra ord lätt att köra hem.

När jag kom hem fick pojkarna mjukmat och de har nu gått och lagt sig. Jag pluggar, har bara tagit en paus och ska strax fortsätta.
Jag har druckit kaffe. Bara kaffe. Har öppnat lucka 1 och lucka 2 i min Delicatokalender. Det är sådana där minibitar. Men jag har båda kvar. Igår hade jag saffranbröd och idag är jag verkligen inte sugen på något sött till kaffet. Men det kommer andra dagar då de kan komma väl till pass dessa godsaker.

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Lucka nummer 2 – ”Mitt favoritrecept för snabb, enkel middag”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Mitt favoritrecept för snabb, enkel middag

Lite av en samvetsfråga i mitt liv. För här konsumeras många färdigrätter under ett år. Det är så behändigt att ta ut en sådan från frysen, om jag inte har något egenproducerat där.

Men något som ofta förekom i mitt och min exmans hem var köttfärssås och pasta. Köttfärs som stektes och hackades i pannan så där som man gör när man ska göra köttfärssås. Sedan blandade vi i en burk Uncle Ben, det finns några olika varianter att välja bland. Salt och peppar om man så önskar.
Pastan kokas i lättsaltat vatten enligt instruktion på paketet.
Middagen var klar på max 20 minuter och då hade man också hunnit duka.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 2 kommentarer

Första advent, första december, första dagen på resten av mitt liv

När alarmet väckte mig klockan 8 insåg jag hur väl jag behövde sova. Inte ens klockan 9 orkade jag gå upp. Jag bestämde mig för att inte gå till någon Första adventsgudstjänst i år. Orkade helt enkelt inte kliva upp. somnade om.

Vaknade 11:05 och då kändes det bättre. Har helt enkelt sovit för lite senaste veckorna och behövde betala tillbaka lite av sömnskulden.

Gick upp och gjorde kaffe, hittade lite mjukbröd och gjorde två mackor. Öppnade en burk Mjau strömming och serverade pojkarna

Det var kallt inne, bara 17 grader, trots att det inte var kallare än minus 1,6 grader ute. Möjligen minus 2 en bit från huset.

Jag använde förmiddagen åt att titta på Innan vi dör, sista avsnittet den är säsongen. Förhoppningsvis blir det en säsong till.
Något ljus tände jag inte, sparar det till kvällen när det är lite mysmörkt. Däremot öppnade jag första asken i min Body Shop-kalender. Det var en hårinpackning.

Gjorde ytterligare en kopp kaffe och två knäckemackor, det var redan lunchtid. Tog sedan fram en av de sista chokladflaskorna.

Värmde upp lite i köket med värmefläkten och tog sedan ett varmt bad. Lyssnade på ljudbok, I hemlighet begravd av Viveca Sten, och kopplade av.

Jag klädde mig och åkte till Kista för att gå på adventskonserten i Kista kyrka. Det var både barnkör och vuxenkör. Traditionella adventssånger framfördes och vi sjöng tre psalmer tillsammans. Precis de tre som hör en riktig första advent till: Bereden väg, Hosianna Davids son och till sist den pampiga Gå Sion din Konung att möta.

Kyrkan var fullsatt. Men eftersom jag kom i god tid idag så hittade jag en plats. Till skillnad från förra gången.

Efteråt gick jag på en liten shopping i Kista galleria. Köpte cashewnötter, julmust och kålpudding. Det var kåldolmens dag igår, men de hade inga kåldolmar så det blev kålpudding istället. En dag försenat.

Det var slut på lussebullar överallt, hade faktiskt till och med kunnat tänka mig att köpa en sådan där svindyr på Gateau. Men inte ens där fanns det. Men Pressbyrån svek mig inte. Med två saffransbullar i en påse åkte jag hem.

Hällde upp lite mjukmat åt pojkarna och värme min kålpudding. Hällde upp ett glas rött.

Precis när jag börjat äta ringde mobilen. Det var någon jag känner, det var privat. Men ändå lämnade det en känsla av obehag. För innehållet i samtalet var av den arten att det snarare var ett tjänstesamtal och borde diarieföras.
Det kommer jag inte att göra. Jag kommer inte att lämna ut personen i fråga. Men jag lovade att kolla upp saken och återkomma. Samtalet lämnade ett obehag efter sig och jag blev tvungen att lägga mig och vila en stund. Personen var inte hotfull, bara arg på ett beslut som tagits. Inte arg på mig. Inte primärt i alla fall.

Jag vilade med Orvar och Lucas. Lyssnade på ljudbok och slumrade till lite. Nu dricker jag kaffe, har ätit en av saffransbullarna och tänt mitt datumljus. Första advent, som i år också är första december, är snart slut.

Publicerat i Livet | Lämna en kommentar

Lucka nummer 1 – ”Årets roligaste utflykt/aktivitet”

Johanna Kajson har en julkalender där man får ett bloggtema varje dag. Årets tema för kalendern är Sharing is caring och handlar om olika saker man kan dela med sig av.

Årets roligaste utflykt/aktivitet

Jag åkte ner till Nybostrand för att vara med i Run for Kim. Nu är ju det där med att springa inte riktigt min grej, jag är ju vandrare. Men trots det så kändes det väldigt bra att vara där och uppmärksamma Kim Wall, denna modiga och duktiga journalist som blev mördad 2017 under arbetet då hon följde med på ubåten Nautilus på vad hon trodde bara var en kortare tur. Som Kims mamma sa, det började som en vanlig dag på jobbet.

Kim växte upp i Nybostrand och att vara där och träffa hennes föräldrar och bror kändes fint. Vi blev överösta av kärlek från dem.

Kim dog antingen den 10 eller 11 augusti. Loppet kommer att anordnas nästa år endera av de datumen. Jag kan varmt rekommendera att åka ner och delta. Man kan gå om man inte vill springa.

Minnesplatsen för Kim Wall på Nybostrand

 *Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Publicerat i Kajsons julkalender 2019, Livet | 9 kommentarer

I gränslandet mellan arbete och fritid

Har varit på ett heldagsseminarium med titeln Dags för jämlikhet – Igen. Det hölls i ABF-huset och vi var många som kommit dit för att använda denna soliga lördag till att lyssna på föredrag och, i mindre utsträckning, diskutera. Tiden för diskussioner var alldeles för kort. Programmet var komprimerat och det ena avlöste det andra. Men det var bra. Intressant. Lärorikt. Folkbildning är en av arbetarrörelsens paradgrenar.

Per Molander, ordförande i regeringens jämlikhetskommission inledde under rubriken Vad och varför jämlikhet?


Han började med att referera till Sten Selanders dikt Vi spelade kula. Han utgick från att vi alla kände till den, vilket nog skulle kunna stämma utifrån medelåldern på oss som var där. (För den som inte känner till dikten är det bara att klicka på länken)
Hur som helst så är det så att den som har mycket från början alltid har ett försprång. I alla sammanhang.


Alla tjänar på att samhället är jämlikt. Runt 1980 var Sverige världens jämlikaste land. Sedan har det bara gått utför och vi har halkat ner. Det finns inget annat OECD-land där klyftorna ökat så mycket och så snabbt som i Sverige. Sverige har fått kraftig kritik från OECD för de ökande klyftorna.

Marika Lindgren Åsbrink presenterade LO:s jämlikhetsutredning och utbildningsminister Anna Ekström, som jag nyss träffade i ett annat sammanhang, pratade om skolan.

Efter ett panelsamtal om vad som måste göras för att vända den oroande trenden var det dags för lunch.

Vi fick en pappersmugg med något som troligen skulle föreställa pastasallad. Flottiga skruvmakaroner och några ledsna salladsblad. Så trist!

Efter lunchen var det gruppseminarier. Jag hade valt Jämlikhet eller marknad?
John Lapidus, författare och forskare, och sjukvårdslandstingsrådet i opposition Talla Alkurdi höll i det. Det var, som hela dagen, för lite tid för diskussion.

Mitt andra seminarium hölls av Annika Strandhäll och handlade om Jämlikhet och trygghetssystemen. Hon var tidigare socialförsäkringsminister och är väl insatt i frågorna.


Den relativa fattigdomen har ökat enormt. För den som inte vet kan jag berätta att relativ fattigdom räknas ut så att man i det egna landet har mindre än 60% av medianinkomsten disponibel. Disponibel inkomst är den man har efter skatt. Jag har ingen siffra på vad det blir efter skatt, men 60% av medianinkomsten före skatt var 2018 lite drygt 18 000 kronor i månaden. Så det borde ligga någonstans runt 12-14000.
Vart tionde barn i Sverige bor i en familj med så pass låg inkomst.

Dagen avslutades nere i Cirkeln, restaurangen i bottenvåningen, där vi fick kaffe och bulle. Jag tror man kunde byta ut bullen mot en liten macka med ost. Man kunde dessutom köpa vin eller öl. Jag nöjde mig med kaffe och bulle.


Förutom att vi kunde mingla och prata  med varann så var det några talare som på ett lättsamt sätt förmedlade allvar. Här är det Annika Strandhäll som berättar om sin uppväxt i Bergsjön. Hon berättade också en del personliga saker om sin syster, men dem avstår jag från att skriva om. Vi var en sluten grupp, vilket hon påpekade innan hon berättade, och förutsatte att det skulle stanna där. Det tror jag nu inte att det gör, men jag behöver ju inte basunera ut vad hon berättade på en offentlig webbsida.

Jag planerade att köpa med mig lite kinamat att äta hemma. Trots allt är det ju lördagskväll. Men när jag kom in på restaurangen ändrade jag mig. Det kändes plötsligt så bökigt att bära hem flera små askar med mat. Det skulle knappast varit billigare heller.

Jag beställde Fyra små rätter och en Tsingtao, kinesisk öl som jag är förtjust i. Plockade fram en bunt pluggpapper och hann plugga nästan en hel timme medan jag åt.

Friterad banan med glass ingår som dessert. Jag beställde en kopp kaffe också. Jag har varit där några gånger och man är alltid väldigt noga med att förklara att kaffe inte ingår. Idag var jag beredd och hon hann bara börja sin långa förklaring innan jag sa: ”jag betalar självklart för kaffet”. Men jag är lite nyfiken på om någon gäst bråkat om det där kaffet, för jag har inte varit med om någon annanstans att man gör så stor affär av att gästen ska förstå att man måste betala sitt kaffe. Maten är utmärkt på det här stället, som ligger på Sveavägen. King Tan tror jag det heter.

Jag tog sedan T-banan hem. Det har varit en vecka med många långa dagar och många aktiviteter. Kände att jag behöver vila.


På gården hemma har man satt upp den belysning som ska ersätta granen. Lampor fästa på flaggstången. Helt okej i mörkret. Dessutom är det inget jag ser annat än när jag passerar över gården. Men det var rätt kontroversiellt när det informerades om det på årsstämman. Många blev jätteirriterade för att vi inte skulle få någon gran i år.

Nu har jag tagit ett bad, ska fixa en kopp kaffe och titta klart på Killing Eve. Pojkarna har ätit och vill säkert att jag kommer och lägger mig snart. Orvar mår bra efter gårdagens operation. Det är ju inget stort ingrepp på en kattpojke att bli kastrerad, men jag som jobbar med postoperativ vård vill gärna ha lite extra koll.

Publicerat i Livet | 2 kommentarer