EFIT – Ett Foto I Timmen – 18 februari

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 17 februari hittar du här.

Som ni märker så har jag min EFIT-dag på fel datum. Trots att jag mycket noga antecknat i kalendern att det var EFIT glömde jag bort och klockan var redan 17:30 när jag kom på det. Så kan det gå ibland och ni får hålla tillgodo med dagen efter. Den är förresten betydligt mer omväxlande eftersom jag mest satt i fåtöljen och läste den 17:e.

För den som inte vet så har jag gjort en tillfällig flytt till Växjö. Ska bo här, i första hand, fram till en bit in i september.

Klockan 06-07: Vi var vakna tidigt och till och med Kingston, som är en mycket morgontrött katt, hade masat sig ur sängen.


Klockan 07-08: Det var lika bra att ta tag i den där disken direkt på morgonen. Det skulle säkert bli mer disk under dagen.


Klockan 08-09: Hade precis kommit igång med min storshopping. En lång lista att pricka av hade jag med mig.


Klockan 09-10: Vagnen var full och jag packade in i bilen. En del fick jag lägga löst i baksätet då de två kassarna inte räckte.


Klockan 10-11: Hade kommit hem och börjat packa upp.


Klockan 11-12: Åt lite lunch. Risgrynsgröt och konserverade mandariner. En av mina favoriträtter.


Klockan 12-13: Det hade blivit dags att starta upp dagens matlagningsprojekt. Potatis i kastrullen och purjolök i skålen. Pyttipanna.

Klockan 13-14: Kassler med ananas och chiliblandad creme fraiche.

Klockan 14-15: Pyttipannan var klar. Potatis, purjolök, bacon och falukorv.

Klockan 15-16: Hade blivit inbjuden på symöte hos Fia. I en kasse hade jag med mig ett par långbyxor som skulle fållas upp.

Klockan 16-17: När vi handarbetat lite lagom länge fikade vi.

Bildresultat för privat

Klockan 17-19: Ett samtal om ganska ytliga saker blev till ett långt samtal om meningen med livet, varför vi är här och vart vi är på väg. Djupa filosofiska, och allmänmänskliga, funderingar. U delade med sig av många personliga tankar.

Inte läge för fotografering.

Klockan 19-20: Jag var åter hemma i lägenheten och Orvar kollade runt lite medan jag tog tag i några fler delar av  projektet. Bland annat förpackning och infrysning av mat.

Klockan 20-21: Kingston sa att om jag ville fick jag lämna resten till imorgon. Bara jag bytte vatten i vattenskålen och tog fram mer torrfoder först.

 

EFIT

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2020, Livet | 4 kommentarer

Så var det äntligen måndag igen

Helgen gick fort, det var fullt ös hela tiden från det jag kom på fredagen till jag gick hem på söndagskvällen. Jodå, jag gjorde några saker däremellan också. Jag var självklart ledig mellan passen.

På fredagen sov jag så länge jag kunde, klockan var mer än halv tre, på natten, då vi kom hem till Växjö. Jag och katterna. Sen tog det en stund innan jag kom i säng eftersom jag behövde fixa en del saker. Bland annat göra i ordning deras toalettlådor och bära in de saker vi hade med oss. Naturligtvis hade jag glömt att köpa en kattspade när jag köpte två nya lådor att ha i vår lägenhet. Det fick bli lite plockande med plastpåsar istället.

Strax efter klockan 12 går bussen och jag gav mig av till den för att åka till helgens första pass som skulle börja 13:30.

Det var vackert väder när jag åkte. Men det skulle ju inte hålla i sig visade det sig. Himlen var blå och den skygga solen visade sig som omväxling.

Eftermiddagen och kvällen gick i flygande fläng. Jag hann knappt börja innan det var dags att rapportera till natten och åka hem.

På lördagen vaknade jag med en hemsk smärta i fotleden. Hade svårt att gå. Men just då förstod jag inte vad det var.
Åkte in till jobbet och vartefter tiden gick blev det allt värre. Men det var inte förrän jag satt med min mat i personalrummet som jag kom på vad jag led av. Hälseneinflammation. Troligen orsakad av backarna och trapporna upp till Sacre Coeur.

Även lördagen gick väldigt snabbt. Jag fick bland annat bekanta mig med den här kompisen.


Jag har kört mycket dialys hemma i Stockholm när jag jobbade på Huddinge IVA, men med ett annat fabrikat på dialysmaskin. Men det visade sig vara en lätt apparat att ha att göra med.

Klockan 15 slutade jag och hade bestämt att gå på konsert i domkyrkan. Man skulle framföra Sigfridsofficiet med anledning av att det var Sigfridsdagen. Det är kyrkomusik från 1200-talet som skrevs till Sankt Sigfrids ära. Sankt Sigfrid är Växjös skyddshelgon.
Det är fantastiskt vacker musik som framfördes av kören Ensemble Gemma, Johannes Geworkian Hellman på vevlira och Thomas Eklöf som läste ur Sigfridslegenden. Kammarkören Sankt Sigfrid medverkade i några sånger.

Efteråt hade jag tänkt gå bort till Coop vid Oxtorget och se om de hade någon kattspade. Men jag var så dålig i min hälsena att jag knappt orkade ta mig till bussen. Men på vägen dit gick jag förbi en ICA. De hade inga kattspadar, men Mjau mjukmat som jag köpte till pojkarna. Det var ju trots allt lördagskväll.

Jag gick mycket sakta, haltande, ner till stationen. Det var länge att vänta på bussen som skulle gå 18:25 och jag gick in på Pressbyrån och köpte en kaffe och en bulle. Sedan satte jag mig på en bänk och väntade. Jag var helt slut och gråtfärdig av smärta. Det var lite av ett under att jag ens orkade ta mig från busshållplatsen och fram till min lägenhet. Men det gick.

Lite senare på kvällen kom Fia och vi delade på det vin jag hade, en 2 dl förpackning rödvin. Vi tittade på På spåret på playtv. Ja, vi pratade en del också förstås.

Jag hade bestämt mig för att inte gå till kyrkan på söndagen, behövde ta det lugnt. Istället tog jag bilen och åkte och tankade. Jag hann också med ett besök på Stora Coop och kunde äntligen köpa en kattspade. Sedan åkte jag in till stan och parkerade på en parkering i zon 2 där det är gratis på söndagar. Ville inte råka ut för samma som förra söndagen, i alla fall inte när jag hade en bil att åka med. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är väl tidigt att sista bussen går 22:00 på söndagar. Alla andra dagar går det senare buss, även om man måste vänta rätt länge.

Söndagspasset gick nästan lika snabbt som de två föregående och jag kom iväg i rätt tid. Tack vare att jag hade bilen var jag hemma 22:03. Det var faktiskt väldigt skönt. Jag hade en hel del ackumulerad trötthet och min värkande hälsena gjorde inte saken bättre. Men jag var bättre än på lördagen.

Jag sov tills jag vaknade, utan alarm, på måndagsmorgonen. Dagen gick åt till att plugga, lyssna på ljudbok, sova middag, plugga igen, skriva en shoppinglista och plugga lite till. På kvällen ringde Fia och frågade om jag ville äta en semla. Det ville jag.


Pojkarna trivs alldeles utmärkt här i Växjö

Klockan är inte så mycket än, bara strax efter 23. Men vi ska sova nu för imorgon har jag planer för dagen. Omfattande planer.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 8 kommentarer

Fem en fredag v. 7: Hjärtedagen

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När fick du din första bästa vän?
  2. Vad gör en vän bra?
  3. Vad fyller ditt hjärta med mest kärlek?
  4. När gjorde det senast ont i hjärtat?
  5. Vem skickar du kärlek till idag?

 

  1. Det är en lite knepig fråga med flera svar.
    Vi träffades i lekskolan, när vi var 5 år, men jag kan inte minnas att vi hängde speciellt med varann. Däremot lekte vi en del efter skolan i årskurs 1-3. Sedan flyttade hon och hennes familj från stan och vi hade i stort sett ingen kontakt.
    Ett par månader innan jag skulle börja mentalskötarutbildningen skickade hon ett kedjebrev där man skulle skicka recept till folk som stod på en lista. Jag var inte intresserad av kedjebrev, men tog kontakt. Det visade sig att hon också skulle börja mentalskötarutbildningen.
    Vi hamnade inte i samma klass, men i parallellklasserna. Vi började umgås lite vartefter.
    Hon är numera gudmor till min son och vi har haft en hel del kontakt i perioder. När hon bodde i Kanada 1½ år var jag där och hälsade på henne.
    Jag hade kontakt med henne senast i eftermiddags.
  2. Finns till hands och ställer upp.
  3. Min son förstås. Men också mina katter.
  4. Varje dag har jag ont i hjärtat när jag ser hur Sverige blir allt mer ojämlikt. Från att ha varit världens mest jämlika land i slutet av 1960-talet är det nu det OECD-land där klyftorna ökar snabbast. Så sorgligt!
  5. Kärlek till mina nära förstås. Sände iväg några mess med hjärtan och fick några också.

 

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 9 kommentarer

Vinden drar, allting far bort till fjärran land

Efter en alldeles för kort natt med alarmet på 05:50 gick jag upp 06:00. Jag kunde läsa på nyhetssajterna att man tagit bort klass 1-varningaen i stort sett i hela landet. Bara på några få platser fanns den kvar.

Jag bestämde mig för att vara effektiv. Började med kaffe och ett par rostade mackor. Sedan packade jag. Duschade. Klädde mig. Därefter tog jag tag i att ställa undan alla fina, ömtåliga saker som finns i min lägenhet. Mängder av saker som en katt, eller två, skulle kunna slå ner och förstöra. För tanken är att de ska följa med mig ner i slutet av veckan.

Jag gick in till Fia precis lagom till den tid vi bestämt. För även om jag kunnat ta bussen så var det skönt att få skjuts till stationen. Annars hade jag behövt gå upp ännu tidigare.

Tågresan gick bra. Först var det Öresundståget till Köpenhamn som jag bytte i Alvesta. Tåget till Stockholm måste väl också kommit därifrån, eller i alla fall från Malmö. Hur som helst så sov jag stor del av resan. Jag var riktigt trött efter min arbetshelg.

Jag orkade inte gå till restaurangvagnen utan bestämde mig för att äta något på Stockholms central. Något litet bara.

Kaffe och en grillad med bröd

Jag tog sedan pendeltåget till Märsta och bussen därifrån.Det tar längre tid, men spar mycket pengar. Både pendeltåget och en del andra tåg stannar vid Arlanda, men för att de inte ska konkurrera med det svindyra Arlanda express så fick de igenom ett avtal som innebär att den som åker med annat tåg måste betala mellanskillnaden för att bli insläppt. Via Märsta och sedan med buss åker man på vanlig SL-biljett.

Framme vid Arlanda checkade jag in och gick genom säkerhetskontrollen. Där lyckades man slarva bort en påse med saker. Han var lite skeptisk när jag sa det, men jag stod på mig och de fick leta igenom de där boxarna och jag fick mina saker till sist. Det gäller att veta exakt vad man lagt i boxarna och i vilken av dem. Normalt brukar man ju lägga i boxar i följd. Men de rörde verkligen till det den här gången och boxarna kom i oordning. Men det redde upp sig.

Jag hade god tid på mig och hade redan på förhand bestämt mig för att äta lunch på Arlanda. Det är trevligt att äta medan man väntar tycker jag.

Grillad macka och ett glas rött

Redan innan planet startade fick vi veta att det var kraftiga vindar och skulle bli turbulent både vid start och landning. Det blev det!

Jag som inte är flygrädd alls hade blivit förskräckt om jag inte vetat att de kraftiga skakningarna var normala. Just start och landning är de kritiska momenten vid flygning.
När vi väl var uppe på vår marschhöjd var det lugnt. Jag sov lite, drack kaffe och åt en söt, god muffins och sov lite igen. Sedan blev det problem vid landningen. Vi skulle landa 18:45, men det låg ett stort åskväder med kraftiga vindar precis över flygplatsen. Vi fick kretsa runt i en dryg halvtimme innan inflygning och landning. En skakig landning. Det är verkligen ett märkligt fenomen att luft kan vara så gropig, värre än en kälskadad grusväg. Men vi kom ner tryggt och fint trots allt.

Jag reser med ”lätt bagage” den här gången. Alltså inget incheckat bagage. När jag väl kommit ur planer uppsökte jag en toalett och letade sedan reda på var jag kunde köpa det resekort jag behöver under de här dagarna. Letade mig sedan fram till RER-tåget till Paris och blev glad då jag såg att det skulle gå om 1 minut. Det skulle jag inte blivit. Tåget var retiré, vilket jag som inte är fransktalande tolkade som att det var försenat. För det kunde väl inte gått i pension, blivit retitred? Det var ju nästan så jag undrade om inte det var den rätta översättningen för det var mycket försenat. Men det kom till sist och jag kunde resa in till Gare du Nord där jag skulle bli mött av Petter.

Regnet fullkomligt vräkte ner utanför tågfönstret. Men jag hade läst att det skulle regna hela veckan. Trist, men jag är här för att se den stora utställningen om Leonardo Da Vinci så det är väl inte hela världen med regnet.

Vi bestämde att äta på ett ställe på vägen till vårt boende. Det regnade inte längre, men var väldigt blött.

Vi enades om att beställa varsin köttbit och varsitt glas vin. Trots att kyparen pratade bra engelska blev det något missförstånd och vi fick varsin halvkaraff med vin. Men det gjorde inget. Det gick åt.

Rumpstek med pommes och bea

Vi hade mycket att prata om och hann med efterrätt också. Jag drack även en kopp kaffe.

Glass, en kula mintchoklad och en pistage

Sedan gick vi hemåt. Petter hade redan tillbringat helgen i Paris och han varnande mig för att rummet är litet och att toalett och dusch är inne i rummet med bara ett kort draperi för. Ett minst sagt udda arrangemang. Men det finns en toa ute i korridoren också, som man delar med andra i huset.

Trots att vi druckit varsin halvkaraff vin drack vi ett glas på rummet också. Som sagt, mycket att prata om. Men sedan var det sovdags och somna var inte svårt.

I skrivande stund har det blivit tisdag och solen skiner där ute. Hoppas den stannar hela dagen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Resor, Växjö | 5 kommentarer

Från lugn till stress och osäkerhet

Ännu en helg är slut. En bra helg, men med lite mer dramatik är jag orkar med. Och då tänker jag inte på den akuta händelsen på jobbet, sådana situationer är jag utbildad och tränad för. Nej, det var, och är, en helt annan dramatik jag har i tankarna. Men, låt oss börja från början.

Fredag

Ett vanligt kvällspass. Jag hade en patient från början och sedan behövde en till beredas plats på salen. Jag fick frågan om jag kände mig bekväm med att ha två patienter.
Jag tänkte, men det sa jag förstås inte, att jag är mest bekväm när jag inte har någon patient alls utan istället är hemma i lugn och ro. Det jag sa var istället att det fick jag väl vara, det är ju en del av jobbet och jag är ju inte där för att ha det bekvämt.

På väggen i rondrummet

Alltså fick jag ta emot en patient, men eftersom jag verkligen inte är bekväm ännu med det administrativa så fick jag hjälp med att skriva in patienten.

Efter jobbet skyndade jag till bussen. Ville hinna med 22-bussen, även om det går fler på fredagar.

Jag tog på mig min nya, fina reflexväst när jag klev av. Jösses vilken skillnad det var. Bilarna väjde ut i mitten istället för att köra hur nära som helst. Ett perfekt inköp!

Lördag

Tidig morgon. Inte riktigt min grej, men det gick. Jag fortsatte med samma patienter som på kvällen och den ena av dem kunde jag skicka tillbaka till vanlig vårdavdelning innan jag gick hem.

På kvällen blev jag inbjuden till Fia och U, tillsammans med några till som också bor hos dem. Vi åt goda, starka korvar med ugnspotatis och grönsaker. Det var verkligen gott!
Trevligt hade vi också. Drack Prosecco och tittade på senare delen av Melodifestivalen. Så dåliga låtar!

På tallriken

Söndag

Tog det lugnt på morgonen. Tittade på sista avsnittet av Kalifat på svtplay. Sedan åkte vi till domkyrkan och gick på gudstjänst.

Penny i trädgården

Det var mycket folk, men inte så som söndagen innan. Prästen hade en bra predikan och jag gillade att han citerade ur Djungelboken. 🙂

Utsmyckning i kyrkan

Vi drack en kopp kaffe, man hade kyrkkaffe i bakre delen av kyrkan. Sedan var det inte lång tid innan jag skulle börja jobba. Men jag hann gå till Pressbyrån och köpa en wrap med kyckling. Jag kände mig lite hungrig.

Medan jag var i kyrkan hade jag fått ett sms om att tågen kanske skulle vara inställda på måndagen. Men man visste inte hur det skulle bli. Första stressmomentet!
Men jag ska få låna en bil om det nu blir så. Fast det är ju också stressigt. På flera sätt.

Så var det dags för jobb. Två patienter igen. Men den ena var ny för mig. Eftermiddag och kväll knallade på. Men sedan inträffade en akut situation. En sådan där som kan inträffa på en intensivvårdsavdelning lite då och då. Alla måste hjälpa till. Det redde upp sig. Men jag missade min buss. Kom iväg från jobbet 22:15.

Någon har bestämt att på söndagar, endast på söndagar, får man inte vara ute och drälla varken på stan eller på jobbet. Just på söndagar går ingen mer buss, den sista går 22:00. Andra stressmomentet!

Hade det inte varit för att jag måste iväg till Stockholm imorgon hade jag kunnat stanna på sjukhuset. Men nu gick ju inte det. Jag ställde in mig på att gå de 1½ milen ut till Stojby. Men den snälla Fia bestämde att jag skulle hämtas med bil utanför sjukhusets entré.

När vi kom hem bjöd Fia in mig på te och en god vaniljbulle. Vi pratade om kyrkan och jag berättade om när jag firade påskgudstjänster i Amsterdam. En lite speciell upplevelse.
När jag ändå var i farten så berättade jag varför jag gått ur Svenska kyrkan.

Nu vet jag fortfarande inte om det kommer att gå något tåg imorgon. Dessutom finns det risk att planet till Paris kan bli inställt. Tredje och fjärde stressmomenten!

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

Fem en fredag v. 6: Spel

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken typ av spel gillar du mest?
  2. Vilken kategori kan du bäst i frågesporter?
  3. Monopol eller Risk?
  4. Spelar du något spel i mobilen?
  5. Är du en dålig förlorare?

 

  1. Det beror på situation och, i de fall jag spelar med någon, vem den/de andra personen/personerna är.
  2. Jag är hyggligt allmänbildad. Men naturvetenskap kanske jag är lite bättre på. Sport är inte min grej och namn är jag dålig på. Men ibland överraskar jag till och med mig själv.
  3. Monopol. Jag har aldrig spelat Risk så egentligen vet jag väl inte.
  4. Candy crush, Happy color & Word feud.
  5. Absolut inte! Spel är en lek för mig. Inte på allvar.

 

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 10 kommentarer

Några dagar hemma

Klockan hann bli strax efter 14:30 innan jag var klar att åka på måndagen. Solen sken och det kändes lite motigt att resa hem. Hade mycket hellre följt med på en promenad med Penny.

Det var mörkt innan jag kom hem, men mina vackra, snälla pojkar välkomnade mig och visade sin glädje över att jag var hemma igen. Men det hade inte gått någon nöd på dem, de var välskötta och det fanns gott om mat och vatten i köket till dem.

Jag serverade lite mjukmat, gick igenom posten och tog ett bad. Klockan var mycket och det var i det närmaste sovdags.

På tisdagen var min son ledig och vi bestämde att åka till IKEA efter att jag var klar i tvättstugan som jag hade klockan 11-15. En sen lunch, men inte så sen att den kunde räknas som lupper (lunch-supper) eftersom jag var klar i tvättstugan vid 14-tiden.

Vi började med att köpa en biljett till biltvätten, men det var lång kö och vi bestämde därför att ta det sist på programmet.

På IKEA började vi med att äta. F ville ha köttbullar, men jag provade deras fish and chips.

När vi ätit färdigt gick vi till avdelningen för stolar. Jag ville ha pallen Oddvar, som jag tänkt ha som ett litet bord bredvid fåtöljen. Stolarna är stoppade och jag vill kunna ha min kaffekopp bredvid mig när jag läser.

Det fanns ingen Oddvar, den var utgående, och man rekommenderade pallen Kyrre istället. Den har inte riktigt den modell jag ville ha, den har en mindre yta och är trekantig. Men jag köpte en sådan i alla fall. Inte helt nöjd. När jag kom hem såg jag på nätet att lagersaldot i Kungens Kurva var 25. Bestämde mig för att åka dit efter studiedagen på Huddinge.

Jag köpte ett gäng kattfiltar och F köpte gardiner till sitt sovrum. Sedan var vi och pantade ett par kassar returflaskor som stått länge i mitt kök, alltför länge. Sedan åkte vi till biltvätten och sedan hem.

Jga pluggade tills det var sovdags, med en paus för bad och hårtvätt. Jag skulle upp tidigt på onsdagen.

Jag var nästan medvetslös när alarmet väckte mig 04:45. Men jag kom upp, fick igång värmefläkten, eftersom det var 17 grader i köket, och gjorde kaffe. Klädde mig och åkte till Huddinge sjukhus. Skulle vara med på den studiedag som är inför flytten till nya lokaler. Annars får aldrig timanställda vara med på studiedagarna.

Jag var tidigt på avdelningen, ville låna skrivaren för att skriva ut mina biljetter för resan till Paris och till utställningen på Louvren. Jag tog en kopp kaffe och sedan letade jag mig fram till lokalerna. Satte mig utanför och väntade.

Det var på det hela taget en bra dag. Vi fick gå rent och titta. Inte lika omfattande rundvandring som på öppethusdagen dock eftersom det var olika aktiviteter på gång i lokalerna. Det som däremot inte är bra är bra är att ingen tänkt på nattpersonalen. Det finns varken personalrum eller toalett inne på avdelningen och på natten kan man inte bara lämna avdelningen. Man kommer att vara tvungen att äta vid övervakningen och gå på toaletten kan man ju bara glömma. Jag som är van vid att äta riktig mat får börja med smörgåsdiet. Eller något annat som inte behöver värmas. Kaffeautomaten är också utanför avdelningen, men en termos kan man ju ta med sig. Men det gäller att inte bli kissnödig på de 10½ timmar som våra pass är. För på natten har man inte raster.
Förutom rundvandringen fick vi strålskyddsutbildning och på eftermiddagen en genomgång om katastrofbredskap. Vi har haft några sådana genomgångar tidigare, men på annat sätt. Man blir lika trött och ledsen varje gång. Sverige har ingen beredskap alls. INga extra lager av varken sjukvårdsmateriel eller läkemedel. Vi kan bara vårda ett fåtal och sedan får vi låta folk dö. Vi är det enda landet i hela Europa som har noll, absolut noll, beredskap för olyckor, terrorattentat och katastrofer. Det är precis som med beredskapen för hemmen, med den skillnaden att här finns inte möjligheten att ha ett eget, personligt ”prepperförråd” hemma. Jag frågade om det här var något som fick spridas till allmänheten att vi inte har några som helst resurser och fick till svar att det är fritt fram att försöka få upp ögonen hos folk. Sverige måste mobilisera vårdresurser. Igen. För vi har ju haft det en gång i tiden. Innan vi fick för oss att allt ska privatiseras.

Efter studiedagen åkte jag till IKEA och lämnade tillbaka Kyrre. Hämtade Oddvar och plockade till mig en toaborste och en sprayflaska som jag ska ha utsätt diskmedel i. Sedan var det ju en reflexväst jag skulle ha. Men just nu för IKEA inte några sådana, det har de gjort tidigare och slutat med det. Men F sa, i telefon, att han sett att Ö&B hade. Men jag orkade inte söka rätt på den affären i Kungens Kurva.

Innan jag åkte drack jag kaffe och åt ett par pizzabitar. Vi hade fått en wrap till lunch, jag åt en med kyckling. Men jag var lite småhungrig och ville framför allt få i mig lite kaffe innan jag skulle köra hem.

Jag tog vägen förbi Rotebro. Eller förbi kan man väl knappast säga, det är väl snarare så att man åker förbi Husby på vägen till Rotebro. Men hur som helst så åkte jag till Ö&B där. KÄndes så mycket enklare än att leta efter en affär i mörkret när jag inte hade en susning omm var den ligger. Det blev en gul, fin reflexväst för 39 kronor. Den ska jag ha på mig på kvällarna när jag går från bussen. Det är en ny upplevelse att kliva av en buss utefter landsvägen och sedan gå en bit i vägkanten innan jag ska svänga in på vägen till Stojby.

Ja drack kaffe när jag kom hem och sedan packade jag ihop det jag skulle ha med mig. Det gäller att inte glömma viktiga saker, som passet, eftersom jag ska åka direkt till Arlanda efter jobbhelgen.

På torsdagsmorgonen gick jag upp samma tid som dagen innan. Så plågsamt med två tidiga morgnar i rad. Men det var nödvändigt.

Jag var i god tid till tåget och hann fika innan. Hade inte direkt fått i mig någon frukost, det finns inte så mycket av sådana livsmedel hemma. Kaffe och en  bagel.

I Alvesta fick jag byta till buss. Det tar dubbelt så lång tid som när det är tåg på sträckan. Men jag hade tid på mig och hann också köpa en 30-dagars laddning på mitt resekort. Det blir mycket billigare än att åka på reskassa, även om jag bara åker när jag ska jobba.

Jag var hemma i Stojby strax efter 15:30, hade varit borta ganska exakt 3 dygn. La in mina saker och gick till Fia och U. Men Fia var barnvakt och inte hemma. Så jag gick hem igen och packade upp. Drack lite kaffe och gick sedan och la mig. Två tidiga morgnar i rad är mer än jag orkar.

Vid 20-tiden vaknade jag av att F ringde. Jag hann inte svara, men ringde upp honom och vi pratade en stund. Sedan såg jag att Fia skickat ett sms att jag kunde komma in dit omm jag ville.

Drack te med Fia och såg lite TV. Lånade en större kastrull och har nu kokat risgrynsgröt. Ska äta det det till frukost och eventuellt frysa in lite av den. Men det är inga stora mängder så det är möjligt att den går åt under helgen.

Idag på eftermiddagen fick jag syn på fåglarna. Var och tittade på buren tidigare, men av någon anledning så såg jag inte att den är full av fåglar i vackra färger. Möjligen sov de när jag var där. Men idag kvittrade de så glatt att det inte gick att missa dem. De verkar lika glada som jag att solen äntligen är tillbaka i Växjö.

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop, Växjö | 5 kommentarer

På söndagsmorgonen kom en oväntad, men välkommen, gäst

Efter en intensiv, men bra, helg är det då äntligen måndag. Jag var helt utmattad då jag kom hem på lördagen och somnade i fåtöljen. Det var så många nya människor och nya rutiner med nya övervakningslistor och annat av administrativ natur. Som tur är så är intensivvårdspatienter i sig lika överallt. En sjuk kropp är inte sjuk på olika sätt beroende på plats. Intensivvård bevakar, och behandlar, primärt det som kallas vitala funktioner. Som blodtryck, hjärtrytm och vätskebalans.

På söndagen åkte Fia och jag in till Växjö och gick på gudstjänsten i domkyrkan. Det var prästvigning, två personer som nu var färdigutbildade och skulle vigas till präster av biskopen. Kyrkan var i stort sett fullsatt av människor i olika åldrar, många unga och barn.

Efteråt gick vi till Broqvist konditori och drack kaffe och åt varsin semla. Det fanns semlor av allehanda slag och jag valde en vaniljsemla.

Vi började prata om gamla tider, vi har umgåtts i olika perioder under livet, känt varann sedan 1973. Men tyvärr var jag tvungen att hasta till jobbet.

När jag kom hem, runt 22:30, gick jag in till Fia och U. Det var ett intressant progra på TV om AI och jag satte mig i soffan. Tror att det var någon fortsättning på ett program vi sett tidigare i veckan. Jag blev bjuden på en kopp te. Det tog lite tid innan koppen serverades och då visade det sig att U gjort ett par bredda ostmackor till mig. Jag blir verkligen bortskämd här. Är det någon annan som kan skryta med en hyresvärd som både bäddar sängen och brer mackor? Det har i alla fall aldrig jag upplevt förut. 🙂

Jag gick så småningom in till mig och satte mig i sängen och tittade på nya avsnittet av Kalifat. Jag var inte alls så trött som på lördagskvällen. Dels för att jag inte gått upp före 5 på morgonen, dels för att mycket börjar ”sätta sig” på jobbet.

Gästen från igår är kvar och jag skulle gärna stannat och njutit av sällskapet. Men jag måste resa hem idag, har flera inbokade saker under veckan. Dessutom längtar jag efter mina kattpojkar.


Hade jag varit kvar här mina lediga dagar hade jag gått på promenad med Penny. I sällskap med gästen som är kvar och bjuder på några minusgrader och blå himmel.

Är du nyfiken på vem den älskade gästen är? Någon som i stort sett inte visat sig mer än enstaka timmar sedan i oktober. Alltså hållit sig borta i 4 månader. Det är solen!


Ett par grader minus och läge för skrapning av rutorna. Trots att klockan är snart 12 ser det likadant ut nu. Bilden är från 7-tiden i morse.

Jag tar det lite lugn, har betalat räkningar och gjort några internetärenden. Men snart är det dags för en dusch och sedan iväg.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

Fem en fredag v. 5: Skräp

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad är något du av misstag kastat bort?
  2. Hur ser din mejlkorg ut?
  3. Vad behåller du gärna som andra ser som skräp?
  4. Hur noggrann är du med källsortering?
  5. Hur skräpigt är det i din omgivning?

 

  1. Egentligen inget, vad jag kan minnas. Säkert finns det något som jag kastat och sedan kommit på att jag skulle behövt ha kvar.
    Örhängen, vantar och sådana småsaker har jag tappat, men det räknar jag inte till att kasta bort. De har blivit tappade.
  2. Den behöver rensas. Det är så sjukt mycket reklam och erbjudanden man får hela tiden. Men de är ju i alla fall bara på en webbsida, värre med alla reklamerbjudanden som samlade sig på hög förut. Nu har jag, sedan kanske 15 år, en skylt på dörren om att jag inte vill ha reklam. Pappersreklam borde förbjudas. Ett enormt slöseri av naturresurser.
  3. Det finns nog massor av minnessaker, saker med nostalgivärde bara för mig. Men något jag kommer på direkt så är det kvitton. De flesta verkar inte ens ta dem vid kassan. Jag tar dem alltid. Speciellt efter att jag höll på att åka fast för stöld av ett Aftonbladet. Jag hade det i min väska, hade köpt det inne i stan. Gick in på min lokala ICA för att köpa någon småsak och de fick syn på tidningen och ville se kvitto. Det hade jag inget och det gick åt mycket övertalning för att de inte skulle kalla på polis. Men jag fick lova att aldrig mer gå in i affären utan att ha kvitton på det jag hade med mig.
    Det är kanske femton år sedan, men jag kan fortfarande känna den där känslan av att inte bli trodd och inte kunna bevisa att de hade fel. Det är lättare nu i alla fall, när jag inte använder kontanter, för då finns ett bevisvärde i kortutdraget. Men det är i så fall i ett senare utredningsskede och jag vill aldrig, aldrig mer vara med om att bli misstänkt för att snatta. För det gör jag verkligen inte.
  4. Fanatisk. Jag sorterar hemma ner på detaljnivå. På jobbet kan en och annan förpackning hamna i soporna när det är bråttom.
  5. Det är rörigt hemma och skulle behöva både städas och renoveras. Men tidsbristen har sått i vägen och gör ännu.
    Där jag bor, ”hemma i stan”, är det förfärligt skräpigt och blir bara värre och värre. Många ställer bara ut sina grovsopor på gården och tycker att någon annan ska ta hand om dem. Sedan får vi alla dela på kostnaden när föreningen måste forsla bort. Som privatperson är det gratis att lämna grovsopor, för företag, och dit räknas också en bostadsrättsförenings förvaltning, kostar det pengar. Vi har fått höjda månadsavgifter många gånger på grund av just den här onödiga skräphanteringen.
    Jag förstår mig inte på folk som skräpar ner där de bor på det sättet. Finns inget försvar för det. Att skylla på att man inte har bil är inte okej. Då får man lösa det på något sätt.

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 8 kommentarer

En skön fåtölj och fötterna på en stol

Tog det lugn på förmiddagen, åt frukost och packade matlådan. Sedan åkte jag till mitt första pass på jobbet. Började 13:30 och jobbade till 21:30. En halvtimmes matrast, så 7½ timme arbete.

Det har gått bra, idag gick jag bredvid. Imorgon ska jag klara mig själv. Men givetvis finns kollegor att fråga vid behov.

Vi hade lite undervisning, man ska byta defibrillator. Den ska vara i drift så snart alla fått den undervisning som behövs. Jag tycker det verkar vara en väldigt bra apparat, betydligt bättre än äldre modeller.

Vid 20-tiden kände jag att jag var verkligt trött. Blev tvungen att sätta mig ner och fikapausen var välkommen. Sedan dokumenterade jag och då fick jag ju också sitta. Men det var skönt när klockan var 21:15 och natten kom för att få rapport.

Nu sitter jag i en skön fåtölj med benen på en stol. Ett par ostmackor och en stor kopp te. Eftersom jag jobbar kväll imorgon också kan jag unna mig att sitta uppe en stund.

Men oj vad jag är trött i benen!

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 4 kommentarer