Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
En regnig vårdag så…
Om jag inte måste gå ut så stannar jag inomhus och läser eller ser film. När regnet upphört kanske jag tar en promenad. Men det beror på temperaturen. Jag går aldrig, och då menar jag aldrig, ut frivilligt om det innebär att jag måste frysa.
*Bild från pixabay
Minns ni att jag hade fått hjälp att gräva bort en massa taggiga buskar? Min son slet som bara den med det förra sommaren.
Under sommaren var det sedan som ett dike mellan mig och grannen på min ena sida. På hösten beställde jag jord och en mängd lökar i rött. Jag la ner lökarna och fyllde på med jord. Om det kan du läsa här.
Nu börjar det blomma i min röda rabatt.
Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
En vårkväll är komplett med…
Jag har inga stora anspråk för att en kväll ska vara komplett. Det räcker med att jag är ledig. Jag blir mer och mer förtjust i att vara ledig.
Jag hade en bra eftermiddag i torsdags. Satt i solen på Medborgarplatsen och åt en sallad och tog ett glas vin. Men komplett blev kvällen hemma hos mina katter. Jag trivs bäst när jag är hemma med pojkarna. Det är så mycket action i mitt liv och jag njuter av att få lugn och ro. Bara vara. Utan att behöva klä upp mig, svara på frågor, vara trevlig och konversera. Vilket naturligtvis inte betyder att jag inte uppskattar fester, tillställningar och olika slags aktiviteter. Men komplett blir en kväll först när jag kommit hem, vagnen åter är en pumpa och jag sitter i köket med mina kattpojkar och gör en sammanfattande reflexion över dagen.
Nej då, det här är ingen konkurrerande utmaning till elisamatildas Fem en fredag. Det är bara ett alldeles vanligt blogginlägg om min fredag.
Den här fredagen blev en dag i triss. Många triss.
Åkte till IKEA för att få lite studiero.
Besökte tre affärer där jag tittade på lite olika saker. Men inte köpte något.
När jag kom hem gjorde jag fredag.
Naturligtvis tillbringade jag inte kvällen ensam. Jag hade sällskap.
Bilden är från igår kväll då vi äntligen kommit i säng alla fyra. Det är inte lätt att få dem på bild alla tre samtidigt.
Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
Jag kan sakna smaken av…
Egentligen är det inget speciellt som jag saknar. Men däremot kan jag bli sugen på något, speciellt mitt i natten, under vargtimmen.
Det kan vara i stort sett vadsomhelst. Men naturligtvis något som ligger utanför vad jag kan få just då.
Vanliga saker jag längta efter är:
Jag har alltid mat med mig och brukar äta vid 02-tiden, plus minus en halvtimme. Så egentligen borde jag inte alls längta efter mat då. Men ibland så…
Minns ni att jag köpte en parkas i höstas? En lila som blev mitt älsklingsplagg under vintern.
Redan efter ett par veckor började den gå sönder och det blev hål i vartenda veck. Men jag trodde inte att man kunde lämna tillbaka en jacka som man använt.
Senast jag var i Göteborg beklagade jag mig över den dåliga kvalitén och fick rådet att gå till affären där jag köpt den. Tiden gick, men på Första maj råkade jag gå förbi där och då passade jag på att prata med dem.
Vi kom överens om att jag skulle komma in med jackan och få pengarna tillbaka. Igår lämnade jag in den. De säger att jag haft otur och vi får väl se om det blir en Gudrun Sjödénparkas igen till hösten. Något slags ytterplagg måste jag väl köpa antar jag.
När jag lämnade den såg den ut som att den hade minst 10 år på backen. Jag har aldrig haft ett så trasigt och slitet plagg någonsin och då ska man veta att jag faktiskt har flera plagg som jag använt i mer än 10 år. Ja, min sommarkappa köpte jag 1983 och det syns i stort sett inte på den att den är använd och tvättad fler gånger än jag minns.
Jag kommer att sakna den. Men jag kan inte gå runt i något som ser ut som att jag plockat upp den ur en sopcontainer.
Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
Min första nalle, docka eller leksak var?
Mitt första gosedjur var en Andy Panda. Men den fick namnet Andy Pandy.
Andy Panda var en seriefigur skapad av Walter Lantz och hade sitt ursprung i en tecknad film från 1939. Inget för en 2-åring, men kanske för äldre barn.
Andy Pandy däremot var ett barnprogram på TV. Det första som sändes i Sveriges Television med början 1956 och fram till 1958. Jag blir själv förvånad att jag minns dessa stunder framför TV:n så väl. Jag var ju rätt liten när det sändes, men ändå i den ålder som man anses kunna ha klara minnen från.
Andy Pandy var en marionettdocka och han hade en nallebjörn som bästa kompis. Serien gjordes av brittiska BBC och visades där fram till 1970.
Titta gärna på youtubeklippet. Det är svensk TV-historia i och med att det var det första barnprogrammet i svensk TV. Det var dubbat till svenska, men jag hittade inget klipp med svenskt tal. Jag tror att det här är det allra första avsnittet. Visades första gången 16 september 1952 i Storbritannien.
Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
Över min döda kropp kommer det in en … i mitt hem?
Det finns en hel del saker jag inte vill ha i mitt hem. Av olika anledningar. Men en sak är jag helt övertygad om och det är att jag inte vill bo tillsammans med någon. Jag har provat flera gånger och inte alls känt mig nöjd. Har känt mig hemlös, inte bostadslös, men hemlös. Jag behöver ha en fristad där jag får leva mitt liv utan att vara rädd och orolig. Utan att anpassa mig till någon annans nycker och idéer.
Har sagt det förut, jag vill kunna gå iväg hemifrån och veta vad som möter mig när jag sätter nyckeln i låset. Veta att den uppslagna boken ligger där jag la den, veta att ingen kommer att kasta sig över mig med ilska och svartsjuka, inbillad sådan, och fråga var jag varit och med vem. Varför jag är en halvtimme sen från jobbet. Jag vill slippa den stressen i mitt liv. Därför säger jag: Över min döda kropp kommer det in en ny karl i mitt hem.
Det finns många slags resor man kan göra. Både yttre och inre resor pratar man om. Klassresor är lite av det nya svarta och något jag tycker riktigt illa om. Klassresor i egentlig bemärkelse kräver att man förnekar sitt ursprung, något som kanske fler fått upp ögonen för när de sett Netflixserien Störst av allt. Samir är ett lysande exempel på det. Han ljuger om sina föräldrars arbeten och hur han bor. Inte kan man komma från förorten och ta plats bland Djursholms överklassungdomar. Inte utan att det kostar förnekelse och lögner.
Hur som helst gjorde jag en lite kortare klassutflykt idag. Inte alls planerat, det råkade bara bli så. Hamnade vid Östermalmstorg när jag åkte från Åkersberga där jag lämnat in min bil för en reparation.
Hade tänkt dricka en kopp kaffe och äta en smörgås på Sturekatten. Men det visade sig att de inte längre har öppet på morgonen.
Istället promenerade jag en stund för att hitta något bra ställe. Ville inte gå på MacD eller någon av kaffekedjorna.
Hamnade på ett ställe med bordsservering. Man blev först visad till ett bord av en hovmästare och fick en meny.
Jag platsade väl inte där egentligen, var inte klädd för stället och ska jag vara ärlig så har jag väl inte råd med en sådan lyx. Men nu var jag ju ändå där.
Efter en kort titt i matsedeln bestämde jag mig för en kanna kaffe, ägg benedict och ett glas juice.
Jag roade mig med att titta på folk och det syntes väl på klädstilen att ingen mer än jag hörde hemma i förorten. Men vad gjorde väl det. Maten smakade bra och kaffet var gott.
Jag bestämde mig för att be om ännu en kanna kaffe och ett wienerbröd. Det var lika bra att slå på stort om jag nu ändå skulle ruinera mig. Nåja, så farligt var det inte… Jag hade stenkoll på vad det kostade. Men, som min son brukar säga: Måste du fråga vad det kostar har du inte råd.
När jag var mätt och belåten betalade jag för min lilla frukost. En bit över 300 kronor kostade det. Inget jag kommer att göra varje dag precis. Men ibland är det härligt med lite lyx i livet. Guldkant brukar det visst kallas.
