En av rockens och punkens riktigt stora

James Newell Osterberg, mer känd som Iggy Pop, uppträdde igår på Gröna Lunds stora scen.

Jag var där mer än två timmar innan det skulle börja, ändå var det sjukt mycket folk. Lyckades i alla fall hitta mig en plats hyggligt nära scenen och hade turen att hamna bredvid en kille som var enormt duktig på rockmusik och musiker. Han pratade inte med mig egentligen, han förde ett samtal med två yngre killar. Men eftersom jag stod där fick jag också möjlighet att höra berättelser om skivor, spelningar och anekdoter från olika konserter. En klart positiv upplevelse.

Jag skulle egentligen ha sammanstrålat med ett gäng från jobbet, men insåg omgående att det skulle vara som att hitta en nål i en höstack. Det var alldeles för mycket folk.

Medan jag väntade fylldes det på med allt mer människor. Det var riktigt trångt, men jag stod kvar ganska länge. Men när det blev för varmt tog jag mig bakåt, folk var hyggliga där framme och lät mig passera. Längre bak var det svalare, men lika trångt. När jag sedan insåg att jag behövde luft var det minsann inte alls lika lätt att förflytta sig. Folk trängdes och försökte inte alls vara hjälpsamma. Tänk er att stå i en folksamling så trång att det inte ens går att röra armarna. Jag som inte har anlag för panik höll på att tappa fattningen och kände hur jag fick allt svårare att andas. Men till slut lyckades jag ta mig ända bort till Ben & Jerry´s glasscafé. Det var fullt med folk utanför, men inne i affären fick jag luft, kunde köpa kaffe och en bägare med två kulor glass. Sedan stod jag ute och lyssnade, det hördes lika bra där och hade jag sträckt på mig hade jag kunnat se honom. När det blev ett bord ledigt satte jag mig och stannade där tills konserten var slut.

Så fort det var slut skingrades folk som i ett trollslag och även om det fortfarande var trångt gick det att ta sig fram utan problem. Det var heller inte speciellt lång kö på toa. Att åka buss eller spårvagn till stan var däremot inte att tänka på och jag följde lämmeltåget av folk in mot stan och smet ner vid Kungsträdgårdens T-bana. Där hittade jag en sittplats i Akallatåget och kunde pusta ut.

Det var en magisk kväll, stora artister har ju den effekten på oss som älskar musik. Men, handen på hjärtat, Gröna Lund är ingen bra ”lokal”. Det är, trots att man skulle kunna tro annorlunda, alldeles för trångt när de riktigt stora artisterna kommer. Jag har varit på mängder av konserter och festivaler och aldrig kännt mig så instängd och trängd som där. Min son, som varit där ett antal gånger, vägrar numera att gå dit just för att det är så trångt.
Enligt Aftonbladets recension var det 14000 personer där, vill minnas att de sätter streck vid 17000. I vart fall var det vad de släppte in på Tennecious D 2013, då när jag var två personer från att komma in. Jag är glad att jag slapp den trängselupplevelsen. Konserten i London, på O2 Shepherd´s Bush Empire, var så mycket mer njutbar.

Trots trängseln var det en lycka att uppleva en av rockens och punkens ikoner live. Vem vet om det blir något mer tillfälle, han är trots allt 69 år. Men när man ser honom på scen slås man än en gång av att ålder bara är en siffra och, i det här fallet, att det där med att leva sunt nog inte är så viktigt…

20160824_20302920160824_200650

*Sptifylänk till en av mina favvolåtar, The passenger

 

Posted in Livet, Teater, museum, kultur | 2 Comments

287 Spindeltråd – Bild 74 av 365

I fotoutmaningen 365 foton ska man under året blogga och lägga upp bilder ur en på förhand bestämd temalista.
Helst ska man hinna blogga alla teman under året. Man har också rätt att byta ut 52 av listans teman mot egna och det ska då tydligt framgå att så är fallet.

En länk till Temalista 2016 kan du hitta om du klickar på länken

P1000389En spindeltråd, vävd till ett nät där både frön och flugor kan fångas. Ett gediget arbete väl värt att beundra.

2016_grön

 

Posted in 365 foton 2016 | Leave a comment

Förödelse ger PR-vinst – Skrivpuff 19 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i slutet av boken. Skriv en text inspirerad av meningen. Du väljer själv hur trogen ursprungsmeningen du vill vara. Dina tankar och din inspiration är det viktiga. Berätta gärna vilken bok du valt.

Världen brinner, både bokstavligen och symboliskt. Visserligen påstår statistiker att fattigdomen i världen minskat och att allt fler fått det bättre, men det är det svårt att ta till sig när fler och fler butiker har en, mer eller mindre stationär, tiggare sittande utanför och media visar hur människor flyr för sina liv.

Bilar brinner i många förorter och media vinklar och slår upp det på det ena sättet mer spektakulärt än det andra. Med effekter som för människorna som lever mitt i blir kontraproduktiva istället för konstruktiva.

Jag bor i en av dessa förorter som ofta figurerar i media som en ondskans boning, ett ställa där skräck och förödelse ständigt råder. Jag bor i Husby, en av de platser där vi bränner bilar. För det är ju så många ser det. Vi som bor där är per definition onda och kriminella.

Ständigt får jag frågan hur jag kan bo där. Är jag inte rädd? Alla vet ju hur farligt det är i de där förorterna. Ja, alla som inte bor där. Alla som med största sannolikhet inte ens satt sin fot där. Vi som bor där känner givetvis inte igen medias bild. Men vi får ständigt bära med oss ett stigma skapat av den bild media målar upp. Även om det finns en och annan journalist som gör försök att se oss som människor är krafterna för att använda förorter i allmänhet, och oss som bor där i synnerhet, som svarte Petter i debatten alltför starka för att de ska höras i bruset. Det finns alltid någon som tjänar på att vinkla och måla upp bilder som saknar verklighetsförankring. I de fall där det finns en verklighet är den, liksom den här övningen, bara en inspiration för att lyfta något man vill föra ut. Hur nära verkligheten det skrivna är kan läsaren inte avgöra utan att själv ha djupa kunskaper om det som beskrivs. Det är det få av läsarna som har och plötsligt är fantasi verklighet och verklighet fantasi.

 

Boken jag valt heter Myten om maskinen av Alf Hornborg. Meningen, som finns på sidan 261, lyder i sin helhet: Mitt i den nyvaknade vågen av globaliseringsmotstånd innebar förödelsen i New York en välbehövlig och aldrig tidigare skådad PR-vinst för global industrikapitalism.

Posted in Skrivpuff 2016 | 2 Comments

Grå – Skrivpuff 11 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå

Ingen vill väl känna sig grå, eller att livet ska vara helt i gråskala. Men det finns nyanser av grå som är vackra, som skogsbrynet en lite dimmig höstdag. Eller en skön, stickad tröja i grått ullgarn. Men allra bäst tycker jag om min grårandiga Lucas.

20160809_200107

Posted in Skrivpuff 2016 | 10 Comments

Konstigare – Skrivpuff 10 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Det är ni som är de konstiga det är jag som e normal sjöng Thåström i en av sina texter. Jag är beredd att hålla med, för visst är det så att vi ofta tycker att det är vi själva som är måttstocken för vad som är normalt.

Världen har förändrats mycket, jag är uppvuxen under en tid då det fanns framtidstro och drömmen om folkhemmet var på riktigt. Men nu ökar klyftorna, krig och våld talar sitt tydliga språk och få människor tänker på annat än sig själva.

Jag har varit mer eller mindre politiskt aktiv sedan jag var fjorton år. Jag har lagt eoner av tid, min tid, på möten, volontära uppdrag och politiskt arbete. Men nu orkar jag inte mer. Jag behöver fylla på. Det tänker jag göra det kommande året, på Hola Folkhögskola. Sedan får vi se om det leder till nya tag, eller inte.

Posted in Skrivpuff 2016 | 6 Comments

Det här kommer du inte att dö av

Efter en dryg veckas halsont bröt det ut. Ja, det bröt ut redan i helgen när jag jobbade och på lördagen hade jag ont mitt i bröstet och funderade först på om det var något med hjärtat. Men när jag fick torrhosta och kände att jag inte orkade få upp det hårda slemmet förstod jag ju vad det var. Det här hade jag varit med om förut.

På söndagen var jag rosslig och hostade upp gröngult slem, dock satt det mesta kvar och bara rosslade. Men det var ett gott tecken att det kom upp i alla fall. Jag kände att jag behövde något luftrörsvidgande, men min Bricanyl var slut.

På måndagmorgonen vakade jag av och till och med min chef, som jag mötte i korridoren, såg att jag var helt slut. Hon sa att jag skulle passa på att vila upp mig under ledigheten.

Jag sov hela dagen och sedan låg jag i sängen och hade ordentliga andningsbesvär. På tisdagsmorgonen bestämde jag mig för att åka in till Cityakuten. Jag behövde en del medicin.

Sköterskan i receptionen hörde direkt att jag hade svårt att andas, men sa att det var lång väntan eftersom det just nu var så populärt att söka på medicin. Ja, hon använde verkligen det uttrycket.

Efter ett tag fick jag komma in i ett undersökningsrum och bli stucken i fingret för, visade det sig sedan, ett CRP. Sedan blev jag lämnad där länge. Jag hann reta mig på en hel del saker medan jag väntade. Först och främst att de lämnade en patient med uppenbara andningssvårigheter ensam utan att ens givit mig en klocka att ringa på. Dels på att det visserligen fanns en syrgastub, men varken slang eller mask. Att akututrustning är komplett är A och O! Jag funderade ett tag på att kontrollera om trycket i tuben var okej, men avstod eftersom jag kände att jag skulle blivit mer arg än jag orkade med om det inte var det. Men allra värst var att det var så smutsigt på rummet. Jag har aldrig sett ett så smutsigt undersökningsrum någonsin och det vill inte säga lite eftersom jag vistats i vården hela mitt vuxna liv. Det var fläckar och kladd överallt, golvet hade intorkade fläckar som inte kunde varit nyspilda.

20160809_10020820160809_095812Det är svårt att se på bilderna hur smutsigt det verkligen var, men lite tydligare blir det om man klickar på dem.

Så kom då doktorn. Han var säkert inte äldre än jag, det är alltid svårt att avgöra mäns ålder eftersom de ofta ser äldre ut än de är. Han anlade en liten farbroderlig ton mot mig och sa ”berätta nu vad du har för problem”. (Jag blir aldrig klok på det här fenomenet att män behandlar mig som om jag vore en skolflicka).

Jag berättade i alla fall hur det var och hur det varit tidigare. Han log lite överseende mot mig och sa ”det här kommer du inte att dö av”. Han ska vara väldigt glad att jag var för trött för att ge svar på tal, jag nickade bara och sa ”jag vet”, ”jag vet”.

Han tittade mig i halsen, sa att det såg bra ut, lyssnade på mina lungor och det pep och tjöt för varje andetag. Det lät bra sa han. Jag bad honom titta i mina öron eftersom jag har ont där och han tittade och frågade i vilket öra det gjorde ont. Jag sa att det var i båda, men kanske mest i vänster. Det var uppenbarligen fel svar för han sa att jag var rodnad i det högra. Hade jag ont kunde jag ta Alvedon. Han upprepade igen att jag inte skulle dö och att jag skulle bli bra av mig själv. Men han förnyade mina recept på Bricanyl och kortison. Han skrev ut kortisonnässpray också, man är ju väldigt  förtjust i att behandla med kortison. Jag tål egentligen inte den där aprayen, som jag ska använda i 14 dagar, och har inte börjat med den ännu. Jag får väl prova igen, men den gör att jag blir illamående och kräks så fort jag äter något och det är rätt ohållbart när jag ska orka jobba.

Jag kände mig helt slut efter läkarbesöket som inte varit speciellt givande. Bestämde mig för att äta något slags frukost och hamnade på Systrarna Voltaire på Åhléns.

20160809_105150
Jag gick ett varv inne på Åhléns, eller på några av avdelningarna. Men jag orkade egentligen inte och tog mig ner till T-banan för att åka hem.

Väl hemma ramlade jag i säng och där är jag än. Har haft kontakt med några vänner via nätet och min son var hos mig med Alvedon igår kväll. Men allra bäst har mina kattpojkar tagit hand om mig.

20160809_200107Doktor Lucas ägnar sig åt intensivvårdsmässig övervakning

Posted in Livet | 1 Comment

Sista söndagen i juli

Vi hade bestämt sedan länge att gå på Stockholm Art and Music för att se Kraftwerk. De skulle inte spela förrän 21.30 så det var ingen brådska. Skeppsholmen är en rätt tråkig plats att tillbringa en hel dag på. Går inte att jämföra med till exempel Bråvalla där det fanns massor av annat kul att göra.

Jag började med att åka till Kista kyrka där en av mina favoritpräster, tillika med vikarierande kyrkoherde, Anders Roos skulle ha gudstjänsten.
Att komma till Kista kyrka innebär också att träffa många vänner och bekanta.

Min vän B var där och vi bestämde att gå och äta lunch tillsammans. Det var ett bra tag sedan vi setts och det var trevligt att prata.

Jag åt en Club sandwich och drack en öl som heter Epic Armageddon I.P.A. The answer to everything står det på flaskan, men de måsta ha misssat något för det står 27. Det vet väl alla att det är 42 som är svaret på livet, universum och allting.

20160731_13260320160731_131323
Jag åkte hem och packade om min väska efter lunchen. Det är alltid väldigt strikt vad man får ha med sig på musikfestivaler. Jag höll ändå inte på att bli insläppt för att jag hade ”fel” kamera med mig, det var någon millimeter i objektivet som var fel. Men jag lyckades spela så pass dum att killen som kollade kön bredvid sa till att hon skulle släppa in mig. Han insåg att jag inte var någon proffsfotograf, vilket jag inte är, och därför knappast skulle sälja  bilder. Men hur ska man veta vad man får ha med sig? På Bråvalla var det inga problem alls att ha med sig vilken kamera som helst. Där var det dessutom, enligt min bedömning, ”större” artister. Men vem och vilka som ställer krav kan man aldrig veta.Otroligt tramsigt. För ett proffs kan ta fantastiska bilder med betydligt enklare systemkamera än min. Många spelar in hela spelningar med mobilen utan problem.
Hur som helst tog jag bara en bild på Joan Baez med kameran. Bilden från Kraftwerks 3D-show tog jag med mobilen bara för att ha en bild. Vill man uppleva dem har man hela youtube att tillgå.

Vi kom ganska lagom för att lyssna på Joan Baez. Hon är en av dem jag gick till biblioteket för att lyssna på under min ungdom. Det var Pete Seger, Joan Baez och Buffy Sainte Marie jag lyssnade på. Hur skulle jag klarat mig utan bibliotek dit man kunde gå för att både läsa och lyssna på musik gratis? Min pappa tyckte att allt sådant var onödigt och ibland undrar jag om jag ens varit läskunnig om det inte funnits bibliotek. Det var först när ja tjänade egna pengar som jag kunde köpa skivor och böcker.

Hur som helst så lyssnade vi på Joan Baez, hon berättade en del från sin långa karriär och spelade mängder med låtar jag kände igen. Hon debuterade som folksångerska 1959 och var en del av medborgarrättsrörelsen under 1960-talet.

P1000457
Vi hade, eller jag hade, tänkt lyssna på Patti Smith också. Men hon skulle uppträda på en liten scen och det fanns ju inte en chans att få plats. Men hon var uppe på scen med Joan Baez och de sjöng tillsammans så jag fick i alla fall en glimt av henne.

Sedan började den långa väntan. Vi hittade en hammock där vi satt länge, sedan gick vi runt lite och jag drack kaffe och vi åt något litet.

Till sist kom de i alla fall och det var hur mycket folk som helst. Men jag lyckades få en tillräckligt bra plats för att se och F är ju lång så han såg också.

20160731_223741
Kraftweks ska man se, inte bara lyssna på. Deras 3D-show är fantastisk! De spelade väl i stort sett alla sina kända låtar och vi var nöjda.

Efteråt promenerade vi för att slippa trängas i T-banan. Vi gick in på MacD på Kungsgatan och jag fick i mig en kopp kaffe och en burgare. Sedan gick vi till T-banan och åkte hem. Dagen hade varit en bra avslutning på juli.

Posted in Livet, Mammason, Teater, museum, kultur | Leave a comment

Avsluta – Skrivpuff 8 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Snart är det dags att avsluta min anställning på Brännskadecentrum. Det är en provanställning som jag på egen begäran valt att inte omvandla till en tillsvidare.
Det känns verkligen konstigt, det är mitt drömjobb att lära mig den här speciella grenen av intensivvård som skiljer sig på så många punkter från ”vanlig” intensivvård. Men jag kan inte få schemaläggnigsprocessen att gå ihop med mitt privatliv.
Jag har i så många år av min yrkeskarriär valt arbetet i första hand och det privara i andra. Men sedan några år tillbaka har jag gjort andra prioriteringar och insett att det finns viktigare saker i livet än arbete. Men sista ordet är inte sagt och jag är säker på att jag kommer tillbaka.

Posted in Skrivpuff 2016 | 6 Comments

Theodor och det tomma glaset – Skrivpuff 7 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Skriv en text inspirerad av följande mening:
Theodor höll blicken fastnaglad på det tomma cola-glaset.

Han hade just fått reda på det. Inte för att det vår någon dålig nyhet, men det kändes ändå omtumlande.
Han hade gått till det lilla gatuköket för att få vara ifred med sina tankar, så här på förmiddagen var det nästan aldrig någon som satt där inne vid de slitna borden. Annat var det på kvällarna då den trånga lokalen fylldes av stojiga ungdomar med målbrottsröster och ideligen ringande mobiltelefoner.

Medan han stirrade på glaset gled minnena förbi. Han tänkte på hur han och Anneli träffats på fabriken där de båda fått jobb strax efter att de slutat skolan. Han tänkte på åren som gått, hur de runnit iväg och livet liksom bara passerat medan de varit upptagna med vardagen. Men någon hade visst sagt att det var just de dagarna, de som passerar förbi, som är livet.

Nu var fabriken nedlagd, Anneli borta och ensamheten allt mer påtaglig. Det var bara minnena kvar. Han höll blicken fastnaglad på det tomma cola-glaset medan han försökte smälta nyheten. Hans enda dotter skulle komma hem, hade tröttnat på livet i storstan. Men hon skulle inte komma ensam.

Hur skulle det gå att återigen dela hemmet med någon annan, han som just vant sig vid att bara ha sig själv och katten att prata med. Men visst var de välkomna, hans dotter och den lilla. Han hade blivit morfar.

 

*Min blogg handlar om mig och mitt liv, men just den här texten är helt fictiv (”påhittad”). Jag har jobbat i vården i mer än 40 år och tagit del av många människors livsberättelser. Texten är inspirerad av berättelser från livet, men inte av något speciell persons livsberättelse.

Posted in Skrivpuff 2016 | 4 Comments

Dyka upp – Skrivpuff 6 augusti

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Jag gillar oftast att planera, att ha koll på läget. Men ibland kan det dyka upp oförutsedda saker som måste tas omhand omgående. I bästa fall är det något roligt som dyker upp och då är det lättare att planera om. 

Posted in Skrivpuff 2016 | Leave a comment