Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Jag är duglig. Men duger jag?
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Jag har massor att göra. Både sådant jag måste göra och sådant jag vill göra fastän det inte är nödvändigt. Eller i alla fall inte nödvändigt just nu.
Tankarna och planerna far runt i huvudet tills jag blir nära nog utmattad. Tiden räcker inte, men skulle kanske göra det om jag var lite mer disciplinerad. Men orken…
Hösten är av hävd en tid för nystart, det är nu det ska ske. Det är nu luftslotten ska förvandlas till byggnader som står emot väder och vind. Det är nu livet börjar, börjar igen. Precis som förra hösten och hösten före den och den höst som var året där före…
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
I tanken har jag nog redan lämnat. Lämnat en del av min dröm bakom mig. Men jag kommer aldrig att lämna helt. Då kommer jag inte att vara hel och det kommer alltid att fattas en bit av min själ, av mig själv. Att lämna är alltid en förlust, ibland nödvändig, men ändå en förlust som påminner om ett nederlag.
*Text inspirerad av tankar inom mig, men inte helt autentisk.
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Ta en bok.
Välj en slumpmässig mening i mitten av boken.
Skriv en text inspirerad av meningen.
Du väljer själv hur trogen inspirationsmeningen du vill vara. Dina tankar och din inspiration är det viktiga.
Berätta gärna vilken bok du valt.
För många är soffan en av hemmets viktigaste möbler, ja kanske den viktigaste. Därför blir många förvånade över att jag inte har någon soffa i mitt hem. Jag har helt enkelt valt en annan lösning.
Istället för soffa har jag två schäslonger som står bredvid varann med ett soffbord emellan. Det är ytterst sällan vi är fler än två och det är rätt skönt att bre ut sig i varsin schäslong. Skulle man vara fler så går det att sitta tre bredvid varann, ja kanske till och med fyra om man sitter tätt, på varje schäslong. Man får då visserligen inget ryggstöd med det går bra ändå. För mig är det här precis den inredningslösning jag vill ha i mitt vardagsrum.
I stugan lever jag ett annat liv. Jag har en del gäster, men vi vistas mest utomhus. I alla fall om vädret tillåter. Vi äter ute, sitter ute och umgås och det är sällan att vi gör annat inne än sover. Därför letar jag nu efter en bra sofflösning som samtidigt är en bra gästsäng. Jag har hittat flera olika som väckt mitt intresse men ännu inte bestämt mig. Det får bli lite av vinterns grubblerier.
Boken jag valt är inte i egentlig mening en bok, men det är en katalog som nog de flesta känner till. Även bland oss som valt bort direktreklam brukar det finnas önskemål att få just den här katalogen. Det kan man få om man beställer den som en prenumeration. Då skickas den adresserad. Självklart utan kostnad.
Boken jag valt är, som nog de flesta redan gissat, IKEA-katalogen. Nu har den nya kommit ut, 2018 års upplaga.
Meningen finns på sidan 171 och lyder: ”Vi sitter inte i soffan som vi gjorde förr – vi lever i den”.
Som ni som följer min blogg vet så bor jag i en stuga i ett koloniområde. Lugnt och skönt och perfekt under sommarhalvåret. Men också lite ensligt, i alla fall på hösten då många flyttat hem. Men än är det många kvar som bor här hela veckorna.
Det är relativt vanligt att polishelikoptrar kör över området för att spana. Skarpnäck tillhör nog också de områden som de ser som ”särskilt utsatta”. Men om jag jämför med Husby så är det stor skillnad.
I vart fall så brukar de fara runt en stund och sedan ge sig av. Men idag for de runt i flera timmar. Flera grannar var ute och tittade vad som stod på, men ingen förstod ju någonting. Helt obegripligt.
Jag slet mig från filmen jag tittade på och klädde mig och gick ut och pratade med de grannar som var ute. Det fanns teorier om att de körde runt för att förbruka bränsle, det är ju ett sådant där budgetknep att man måste göra av med anslagen för att inte få dem minskade. Så är det i vården också.
Jag bestämde mig i alla fall för att ringa till polisen, på 114 14, och fråga vad som stod på. Flera timmar över taken är både irriterande och störande.
Kan ni gissa vilket svar jag fick? Jag fick rådet att skaffa information på sociala medier. Seriös va! Sociala medier! Det är där man ska skaffa sig samhällsinformation.
Jag hann knappt lägga på luren innan helikoptern gav sig av, något som stärkte misstanken om okynneskörning. Man kan ju undra varför vi ska ha dåligt samvete för att vi tar bilen emellanåt när vissa myndigheter tillåter sig att okynnesköra över bostadsområden i timmavis flera gånger i veckan.
Minns ni när larmet, VMA, gick för några veckor sedan av misstag. Då var det många som just skaffade sig information på sociala medier, twitter och flashback. Det visade sig vara en mycket dålig idé den gången. Det är det troligen nu också.
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Jag önskar jag hade mer kraft. Mer ork och mer energi. Istället blir jag bara mer och mer trött. Idéer saknas inte, men tid. Listan på saker att göra är kilometerlång. Ändå ser jag positivt på framtiden. För visst finns väl livets batteriladdare där runt hörnet?
Efter tre nätter, den senaste rätt mycket att göra, på jobbet blev det då äntligen måndag. Jag åkte hem med ambitionen att sova några timmar och sedan gå ut. Så blev det inte.
Eftersom jag var helt ledig, inga tider alls att passa, satte jag inte alarmet. Det är så skönt att vakna av sig själv när jag sovit precis lagom mycket. Men jag blev väckt av telefonen. Jag var inte alls beredd att prata med någon så jag lät den ringa klart utan att svara.
Jag bestämde mig i alla fall för att det var dags att vakna, det var redan långt in på eftermiddagen. Fixade kaffe och någon macka. Sedan vidtog en lång, lång eftermiddag och kväll i soffan. Lyssnade på bok, såg lite playTV, hade en lång chattkonversation med Petter och ringde upp den som ringt mig tidigare och avtalade en tid. Bestämde mig för att dricka lite vin och fixade sedan till mat. Min frysbox är verkligen en välsignelse.
Nu återstår nästan inget av den här dagen och det är dags att återgå till J B Lunds värld. Imorgon är en annan dag.
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Jag vill hela tiden vidare. Jag vill resa mer, se nya länder, träffa ny människor och uppleva nya miljöer. Jag vill läsa nya böcker, se nya filmer och höra ny musik.
Jag vill tänka nya tankar, jobba på nya arbetsplatser och lära mig nya saker.
Jag vill studera vidare, utforska det okända och utvecklas.
Du vill stanna kvar i det gamla, det trygga och välkända.
Dagarna styckas sönder och den vila jag får räcker inte till att ladda upp energi. När jag pratade med K om det förstod han precis vad jag menade. Skönt med introverta vänner som förstår hur man menar och känner likadant.
Hur som helst så blev det här en dag med många resor fram och tillbaka. Lite för många faktiskt.
Det började med att jag åkte hemifrån och till stugan för att hämta bilen. Jag hade lovat K att vi skulle handla, han har ingen bil. Jag behövde visserligen också handla, men det hade jag ju kunnat göra på södra sidan av stan.
Men vi skulle inte bara handla, vi skulle äta lunch också. Det var trevligt. Vi åt asiatisk buffé i Solna. Vi gick sedan in i centrumet och shoppade lite. Sedan åkte vi till MAXI där K skulle handla.
Man har bytt system för betalningen på parkeringen i Solna centrum och det verkar ju rena vansinnet. Jag fick ut ett kvitto, men det var debiterat på någon annans kontokort. Jag gjorde då ett nytt försök att betala med mitt eget och det borde jag inte gjort. Det blev hur rörigt som helst. Men jag ringde och skällde på dem och det hela redde ut sig. Eller inte. Den som fått betala för min parkering kunde de ju inte göra något åt (de ser tydligen bara de fyra sista siffrorna i kortnumret), men att jag skulle få en faktura på ny parkering för att det tagit 10 minuter att försöka reda ut varför det blivit fel slapp jag. Han jag pratade med tog bort den debiteringen. Nu hoppas jag bara att jag inte får betala för någon annans parkering eftersom jag ju stoppat in mitt kort. I alla fall inte betala mer än de 12 kronor som min parkering kostade. Det kostar 15 kronor i timmen och man kan parkera i 48 timmar. 15 x 48 blir 720 kronor. I vart fall är ju hela systemet vansinnigt om parkeringen kan debiteras på random kort.
När jag skjutsat hem K åkte jag först till Coop Forum i Hallonbergen, eller nedanför ligger det ju. Minns bara inte vad det heter där. Men det är en synnerligen bra affär och vi brukar åka dit ibland. Jag ville ha Coop:s tonfisk åt Kingston och ett antal Mjauförpackningar. Båda pojkarna gillar Mjau mjukmat i de där fyrkantiga pappersförpackningarna. Den i burk vill de inte alls äta och jag fick ge bort det jag köpt till min sons katter. Egentligen visste jag nog att de inte vill ha den sorten så jag får skylla mig själv.
Jag tyckte att jag var värd en kopp kaffe och något gott innan jag åkte hem för att hämta pojkarna.
När jag kom hem fick jag lätt in Lucas i buren. Men Kingston vägrade. Han trodde nog att vi skulle till veterinären igen och han slogs för sitt liv för att komma loss. Jag ville inte göra illa honom,var rädd att jag skulle dra hans bakben ur led om jag tvingade honom så jag lät honom slinka in under sängen och vila ut i lugn och ro.
Istället tog jag Lucas med mig i bilen och åkte till stugan. Vädret var gynnsamt och vi satt ute. Jag drack rödbetsjuice och lyssnade på ljudbok. Lucas tittade på flygfän och nosade på gräset innan han hoppade upp i en stol och la sig.
Till sist insåg jag att det var dags att ta T-banan hem och hämta Kingston. Jag avtalade med min son om att han skulle hjälpa mig ifall Kingston återigen satte sig på tvären. Men det gick hur bra som helst. Han var snart i sin vagn och vi kunde åka till stugan. Men det tar sin lilla tid, först blå linje, byte på T-centralen och sedan den gröna.
Väl hemma i stugan fick pojkarna mjukmat, torrfoder och friskt vatten finns alltid tillgängligt. De åt med god aptit och gick sedan och la sig. Lugnet infann sig och jag kunde slå upp ett glas rött och äntligen vila.
Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.
Skriv en text baserad på en slumpmässig mening i mitten av boken.Berätta gärna vilken bok du valt.Du bestämmer själv hur trogen ursprungsmeningen du vill vara. Dina tankar och din inspiration är det viktiga.
Snart är det dags att resa. Men den här gången börjar det inte med en flygtur, det är andra färdmedel som gäller.
Först blir det nog bil, eller minibuss, skulle jag tro. Sedan en tur över Östersjön med båt för att sedan ta vid med tåg. Tåg, som är huvudfärdmedlet på resan.
Resan ska gå genom flera länder och förhoppningsvis ge många nya insikter och erfarenheter. I slutet blir det i alla fall en flygresa, den hem.
Meningen jag valt är: ”Jag får ju inte ha med mig nån kvast, jag har bara min trollstav…”
Meningen finns i min upplaga på sidan 359 i Harry Potter och den flammande bägaren av J K Rowling.
*Resan, den som inspirerat texten och är på riktigt, kan du läsa om här: Den stora tågresan.
