Kraka

På söndagen var det dags att packa ihop, städa och åka hem. Tanken var att jag skulle åka upp till L och stanna där en eller två nätter. Men L:s dotter hade blivit sjuk och allt var lite osäkert. Jag skulle få veta senare.

Jag började med att gå på gudstjänsten på campingplatsen. Men eftersom man skulle ha ”messy church” stannade jag bara en stund innan jag checkade ut och åkte.

Messy church är ett amerikanskt koncept, förekommer även inom Svenska kyrkan såg jag på google. Det går ut på att man ska leka, pyssla, rita, klippa, klistra vid olika stationer. Man hade olika stationer, bland annat om Sakeus i trädet och kvinnan vid Sykars brunn. Säkert trevligt för dem som gillar att göra saker på förskolenivå. Men den som känner mig vet ju att jag avskyr den sortens aktiviteter i allmänhet och i gudstjänsten i synnerhet. För mig är gudstjänst stillhet, bön och mässa (nattvard).

Eftersom jag skulle vänta på besked från L om hur det skulle bli så höll jag mig kvar i Skåne. Åkte utefter kusten och kände verkligen hur mycket jag saknar Skåne. Både havet och bokskogarna.

Eftersom jag bara haft ekologiska veteskorpor att äta till frukost svängde jag av mot Skanör och Falsterbo för att äta lunch. Fastnade för Lindas Fingermat där jag åt en halloumiburgare med pommes och drack en alkoholfri öl.

Jag bestämde mig för att se mig om lite i omgivningarna, visste ju att Znogge bor i ett av kustsamhällena och jag var nyfiken på den nya valpen, Miss T. Kanske skulle jag få syn på den i deras trädgård om jag körde förbi lite sakta. Alltså ställde jag in gps:en och åkte till deras område.

Jag hade verkligen tur, även om det var lite pinsamt att bli avslöjad med att smyga omkring i bil och spionera. Redan innan jag var framme fick jag se Znogge, Husse och deras två hundar på promenad. Jag stannade och hälsade och fick chansen att inte bara se Miss T utan också gosa lite med henne. Miss E höll sig däremot för god för att gosa med en främling, även om jag nådigt fick klappa även henne.

Jag vände sedan bilen och åkte lite snett uppåt mot Hässleholm, den stad dit jag flyttade för 35 år sedan. Måste varit i slutet av juli eller början av augusti.
Jag gjorde några stopp på vägen och avslutade med att åka förbi det hus jag en gång ägt, i alla fall ägde jag halva. Åkte förbi förresten, det ligger i slutet av en återvändsgata. Men det är ju allmän väg och titta är inte förbjudet. Man hade byggt till och fräschat upp fasaden sedan senast jag var där och tittade. Jag skulle inte vilja bo där, saknar nog bara mina stunder framför kakelugnen och det fantastiska skafferiet man kunde gå in i.

När jag sedan åkte norrut på väg 117 fick jag veta att situationen var alltför komplicerad och att jag inte kunde besöka L just nu. Funderade på om jag skulle åka hem eller skaffa en övernattning någonstans på vägen. Det är långt att köra hela vägen från Trelleborg till Stockholm. Men slutligen bestämde jag mig för att jag längtade efter katterna och åkte hem.

Eftersom jag gjorde några stopp utefter vägen var jag inte hemma förrän klockan passerat midnatt. Tror hon var 00:03 när jag kom hem. Då stod alla tre pojkarna innanför dörren och hälsade mig välkommen hem.

När jag gick upp på lördagsmorgonen hade jag ont överallt. I fötterna för att jag gått en mil i sand med fel slags skor. Mina vrister behöver ordentligt stöd på underlag som gör att fötterna slinker hit och dit. Ordentliga kängor med andra ord. Men några vandringskängor fanns inte med i min packning. Skulle med andra ord göra om vandringen i fel skor ännnu en gång. Reste av kroppens onda var nog en kombination av lång bilresa och fuktig havsluft.

Jag drack kaffe och åt det jag inhandlat dagen innan. Klockan 8 gick jag och hämtade min tröja. Sedan satt jag i stugan tills det var dags att gå ut för att vara med på inledningen.

Ingrid Wall hälsade välkommen och inledde med att berätta om den dagen, för 2 år sedan, som började som en vanlig dag på jobbet för dottern Kim och som slutade med att hon blev mördad.

Innan själva loppet var det uppvärmning. Sedan släpptes vi iväg. Eftersom jag inte skulle springa, bara gå, startade jag långt bak bland de 353 deltagarna.

Det blåste ordentligt från havet. Men det var skönt ute och vi tog oss fram på precis den sträcka som Kim brukade springa då hon var hemma.

På tillbakavägen passerade vi ännu en gång minnesplatsen, den plats där många lagt ner stenar för att minnas Kim Wall och hennes liv. Föräldrarna går där dagligen med sin hund.
Kims bror Tom stod där och tackade var och en som deltagit.

När jag var tillbaka hämtade jag mitt diplom och gick sedan och köpte kaffe och en bagel. Jag var hungrig, hade ju bara ätit bulle och skorpor till frukost.

Jag vilade sedan på rummet. Sov inte, men lyssnade på bok och skrev lite om resan dagen innan.

Jag funderade mycket på vad jag skulle äta. Det går att gå in till Trelleborg utefter stranden, men ska vara så där en 5 eller 6 kilometer. Inte helt lockande.

Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde jag mig till sist för att gå utefter stranden. Kanske skulle jag hitta något på vägen.

Landskapet är helt annorlunda än det vid vatten i Stockholm. Dessutom är jag sällan vid havet hemma och senaste tiden har jag ju undvikit att vara ute i naturen. Det har jag skrivit om förut och varför.

Vid småbåtshamnen fanns en liten restaurang, men jag fick för mig att det skulle vara bättre på grillrestaurangen cirka 2 kilometer bort. Det var det inte.

Men det fanns en brygga, eller pir kanske det heter, som jag gick ut på. Hade sett att det skulle finnas en turfzon längst ut.

Medan jag tog turfzonen var det andra som ägnade sig åt surf. Lite kul att titta en stund, även om ingen av dem verkade var speciellt duktig. Har sett fantastiska surfare utomlands under strandpromenader jag gjort.

Efter att jag konstaterat dels att maten inte var intressant, dels att personalen var väldigt nonchalant, gick jag tillbaka till det första stället. Kunde valt att gå in till stan, det var inte alltför långt kvar, men jag hade sett att det fanns räkmackor och dessutom var personalen trevlig.

Samma väg tillbaka och även här, precis utanför restaurangen, fanns en turfzon.

Beställde räkmacka och ett glas vitt. Satte mig utomhus och njöt av solen.

Pratade i telefon med F en stund och gick sedan in och köpte mig ännu ett glas av det goda vinet.

När jag kom tillbaka till campingen kom kyrkans kaplan och berättade att de skulle ha en konsert klockan 19. Det var deras amerikanska gäster som skulle sjunga och spela.

Bandet visade sig vara överraskande bra. Det blev en fin kväll.

Utanför visade sig en stor, ja gigantisk, regnbåge som välvde sig som en bro. Jag fick dessvärre bara med en bit av den på bild.

Efter konserten gick jag raka vägen till stugan och la mig. Lyssnade på ludbok, men somnade rätt snabbt.

Tidigt på morgonen gav jag mig av söderut. Jag skulle åka hela vägen till Trelleborg, en bilresa på nästan 68 mil från min bostad.

Jag ville komma iväg innan morgonköerna, det var därför jag åkte så tidigt. Hade planerat in ett antal raster utefter vägen.

Första stoppet gjorde jag vid Sillekrog, ett känt sov- och matstopp för yrkeschaufförer. Jag köpte en macka inne på macken sm jag sedan åt i bilen till medhavt kaffe.
Killen jag handlade av sa att det var bra att ha med sig eget kaffe, det sparade jag minst 17 kronor på och kunde använda till att förverkliga mina drömmar. Vet faktiskt inte om han skojade med mig eller om han drev med mig för att han tyckte jag var snål. Själv drömde han om att bli helikopterpilot sa han.

När jag fikat och vilat lite åkte jag vidare till Stavsjö. Där parkerade jag och passade på att sova ett par timmar. Något jag inte var ensam om. Det var många som sov där, både i personbilar och i husbilar.

Jag hade för avsikt att besöka farfars grav i Norrköping och ville inte vara där förrän vid 8-tiden. Var där några minuter efter och det var inte helt tomt. Det är en stor kyrkogård och jag känner mig inte helt bekväm med att besöka den nattetid eller alltför tidigt eller sent. Kyrkogårdar drar ofta till sig individer man mår bäst av att inte möta ensam.

Jag tog bort en del ogräs, men vattna behövdes inte. Det var mer än blött. Blommorna jag och F satte hade växt till sig ordentligt.

Jag åkte sedan vidare, gjorde flera stopp utefter vägen, besökte ännu en kyrkogård och slutligen kom jag fram till Nybostrand camping där jag hyrt stuga för två dygn.

Jag var trött, men framför allt hungrig. Man kunde äta rökt lax i campingens servering. Jag var lite osäker på om det var det jag ville ha och tog först en promenad till en pizzeria jag kört förbi. Men där kände jag att jag inte ville äta, i alla fall inte just då.
Köpte skorpor, bullar och nötter i en liten affär bredvid och gick tillbaka till campingen.

Laxen var jättegod!

Precis när jag ätit färdigt kom Lotta och Lotta, två av arrangörerna för Spring för Kim. Vi pratade en stund, det var en av dem som ordnat att Sveriges Radio intervjuade mig omm varför jag var med. Men jag blev nog ett struket inslag, så som det ofta blir när man intervjuas. Man får inte plats. Lika bra det faktiskt.

När jag druckit mitt kaffe gav jag mig ut och gick banan. Det var svår terräng med mycket sand och tog tid. Blev lite orolig att jag inte skulle hinna tillbaka innan det blev mörkt. Men det gjorde jag. Fast inte med jättemycket marginal. Det blir tidigt mörkt och klockan var mycket.

Jag tog en del bilder under promenaden eftersom jag insåg att jag inte skulel hinna med det under loppet.

Något av det första jag fick syn på var en katt som satt i gräset. Det är inte Kims katt, hennes är grå och ser ut som en Russian blue, fast är en gatukatt från Malmö som Kim tog hem när hon var i övre tonåren. Hon gömde den i sitt rum eftersom föräldrarna sagt att hon inte fick ta hem den. När de upptäckte den i hennes säng fick den givetvis stanna och bor där ännu. Den heter Leo Trotskij.

Minnesplats för Kim

Eftersom jag var väldigt trött gick jag och la mig ganska tidigt, strax efter 21. Somnade inte meddetsamma, lyssnade lite på bok.