Kraka

Har tänkt på det så mycket de senaste åren. Att jag borde gå. Men det kommer alltid en massa emellan, vardagen tar sin tid och energi.
Idag tänkte jag på det igen, på Tvärbanan. Satt där och tittade ut genom fönstret och såg först ett café jag aldrig sett förut och lite senare ett hotell.

Det finns så mycket att se i, och runt, Stockholm. Platser jag inte vet att de finns och många som jag vet om men inte besökt.

Jag menar inte  att jag behöver gå varje sträcka, men unna mig att kliva av bussen, T-banan eller spårvagnen och promenera runt och se mig om. Gå utefter stränderna, inte bara Söder- och Norr Mälarstrand, utan alla andra stränder också. Stockholm är en stad vid vatten, en stad med mängder av spännande hus, vackra parker och miljöer och inte minst många trevliga caféer och matställen. Jag borde verkligen gå…

*Bild från pixabay.com

Skulle bara se klart ett avsnitt av Broadchurch som jag började på i fredags kväll. Sedan blev jag sittande med avsnitt efter avsnitt. Till slutet av säsongen. Då var det redan sen eftermiddag.

Läser sedan en artikel där Torbjörn Åkerstedt, den kände stressforskaren, tar upp hur mycket energi man bränner i yrken där man arbetar med sig själv som instrument. Empati kostar på heter artikeln och även om den inte innehåller något nytt är det bra att påminna sig om hur otroligt jobbigt det är att jobba i vårt och omsorg. Ja, över huvud taget jobba med människor som kräver att man lyssnar och interagerar. Det är inte bara rätt att ta sig en dag med total vila, det är nödvändigt för att orka.

Trots allt fick jag lite fart på slutet av lördagen, blev sittandes med kurslitteratur i flera timmar. Åt middag, fiskpinnar, kokt potatis och remouladsås. Till det ett glas vin. Katterna fick kycklinglever i gelé.

När jag la mig lyssnade jag på ett avsnitt av Sommar, en vana jag fick på resan eftersom min rumskamrat hade ett antal nedladdade avsnitt från sommaren.

Söndagen blev en aktiv dag. Upp tidigt, pluggade medan jag drack kaffe. Kopp efter kopp. Sedan ett bad och klädde mig. Bar iväg till återvinningen och sedan åkte jag till stugan för att kolla läget och hämta en del saker som var kvar där.

När jag kom hem pluggade jag en timme medan jag väntade på att jag och min son skulle gå ut och äta. Vi skulle gå på Pizzeria Torget i Akalla. Jag riktigt längtade efter deras pizza Bob Marley.

När vi kom till pizzerian var det helt fullsatt. En söndagkväll! Istället åkte vi till Kista och hamnade slutligen på Subway. Inte vad vi planerat, men vi hade varsin doggybag med oss hem. Det är en av fördelarna, man kan köpa den stora  och ta med hälften hem. Hade förresten tänkt ta med mig halva pizzan hem om det nu varit så att vi ätit där.

När jag kom hem satte jag mig med böckerna en stund och drack en kopp kaffe. Men nu är det väl snart sovdags. Jag har en tuff vecka framför mig. Både jobbmässigt och privat.

*Bild från Charynravinen i Kazakstan.

För första gången sedan jag kom hem från resan sov jag ut ordentligt på morgonen. Klockan var redan 09:30 när jag vaknade. Det är så skönt att den märkliga smärtan i halsen är borta. Nu är jag bara vanligt förkyld och det räcker och blir över.

Efter morgonkaffet bestämde K och jag att vi skulle äta lunch i Solna vid 13-tiden. Jag ringde några telefonsamtal och tog ett bad. Klädde mig och sedan var det dags att åka.

Det var trevligt att träffa K och prata, det var ett bra tag sedan vi var ute och åt tillsammans. Vi har båda varit ute och rest, resor som inte låg helt samtidigt. Vi sågs ju när han hämtade mig  vid flyget, men sedan har vi bara haft kontakt via mobil och dator. Jag behövde vila efter resan, det tar mycket energi för den som är van vid mycket självsamhet att leva i en storfamilj på fjorton personer nästan en månad. Det hjälper inte att det trevligt, det är ändå utmattande. Att jag hade ont gjorde inte saken lättare. Men nu har jag i stort sett återhämtat mig.

Efter lunchen åkte jag till biblioteket i Sundbyberg för att låna om en bok och sedan tog jag tåget till Odenplan för att låna en annan bok som jag sett skulle finnas inne där.

I Sundbyberg shoppade jag lite på Body shop och vid Odenplan på Lindex. Hygienprodukter och underkläder. Sådant som går åt.

På gatan utanför biblioteket sprang jag på M från resan. Vi pratade en stund, både om resan och hur vi har det nu. Det var lite oväntat, det är ytterst sällsynt att jag råkar på någon av en slump i Stockholm. Det är ju så mycket folk och så många ställen man kan vara på.

På vägen till T-banan pratade jag med H i telefon. Jag hade ambitionen att gå till Fridhemsplan, men jag gav upp vid S:t Eriksplan. Jag har verkligen tappat ork nu när jag varit sjuk. Men det är ju en månad så det är väl inte så konstigt kanske. Dessutom är jag inte helt bra i luftvägarna ännu.

Jag funderade på att sätta mig någonstans och läsa, ta ett glas vin och kanske något att tugga på. Men jag orkade inte. Ville bara hem.

Väl hemma packade jag upp böckerna och det jag handlat. Bytte om och fixade lite fredagsmys. Vin, kex och ost till mig och mjukmat till pojkarna. Visst ser det gott ut? Iallafall om man är katt…

Dagen började som vanligt. Vaknade och tänkte att jag nog var bättre, men så fort jag svalt första klunken kaffe så var smärtan till höger i halsen där igen. Kände mig ärligt talad rätt uppgiven. Men jag hade en tid hos min tandläkare på förmiddagen så jag samlade ihop mina sista krafter och klädde mig.

Tog bussen till tåget och for sedan iväg till Upplands Väsby. Jag var lite tidig, men jag gick upp och satte mig i väntrummet.

Så blev det min tur och den alltid lika vänliga tandläkaren hälsade mig välkommen. Vi pratade lite om ditten och datten och han fick berätta hur han haft det på sin födelsedag i somras.

Jag berättade om hur det gått till när jag bet sönder tanden och hur den sedan gått sönder ännu mer förra veckan och att jag lagt i Cavit för att skydda roten. Eller rotfyllningen var det i det här fallet. Den var i alla fall intakt och det såg bra ut där under när han tagit bort min egen ”lagning”.

Redan när jag berättade om hur det gått till och att jag morgonen efter vaknat med uppsvullen tunga och smärtor i halsen hade han en teori om vad som hänt. Han stoppade ner en spegel och inspekterade mig i svalget och tittade sedan på tanden. Han var i stort sett övertygad om att den var boven i dramat. Men han är en försiktig man och sa därför att han ju inte kunde vara helt säker, men att han trodde att mina besvär skulle försvinna när han fixat till tanden.

Han borrade bort det som behövde bort och la dit en tillfällig fyllning. Vi ska avvakta ett tag och se att det det inte blir problem under tanden, jag har ju en benägenhet att få varbildningar under mina fyllningar i allmänhet och rotfyllningar i synnerhet.

Det kändes skillnad redan när jag gick därifrån. Smärtan är borta, jag är fortfarande irriterad i svalget, men jag kan svälja helt utan att det värker och sticker.

Jag tänker avvakta över helgen med att avbeställa tiden på husläkarmottagningen, det var ju lång väntan. Men jag känner mig optimistisk och Lasses förklaring till hur det kunde bli så här känns helt adekvat.

Efteråt passade jag på att dricka en kopp kaffe på Nya konditoriet, ta en sväng i centrum och slutligen tog jag tåget till Sollentuna och bussen hem. Men då var jag riktigt trött, så helt frisk är jag ju inte. Men det gör i alla fall inte ont längre.

Kanske är det så att man ibland måste dra ner på takten och lyssna på kroppen. Jag tycker ju egentligen inte om att vara sjuk, men nu är jag det i alla fall.

Det började redan i Kina. En morgon, dagen efter att jag ätit nötter, och tråkigt nog också bitit av en tand, vaknade jag med ont i halsen på höger sida. Som om det inte räckte med det var min tunga svullen och på undersidan, till höger, fanns en stor blåsa.

Den första veckan hade jag svårt både att äta och prata. Det  blev bättre med tiden, men inte bra. Jag försökte inspektera svalget och där ser det lite märkligt ut, men svårt att riktigt säga vad det är.

När jag kom hem hade jag fortfarande svårt att svälja och ont, men jag kämpade på med jobbet och det går i alla fall okej bra att prata. Men i torsdags bestämde jag mig för att det var dags att söka hjälp, jag hade ju haft ont i en månad nästan.

Men genast stötte jag på patrull. Hade jag haft ont i flera veckor var det ju absolut inget akut och jag kunde väl suga på några halstabletter så skulle det nog lindra. Jag försökte förklara att jag ville att någon skulle inspektera min halsmandel och se om det finns något sår eller annan förändring där och jag fick en tid om 3 (tre!) veckor.

Efter helgen, som varit lugn och utan ansträngningar, kände jag mig både trött och uppgiven med min onda hals. Efter att konsultera en klok person i min närmaste krets, och fått rådet att sjukskriva mig en vecka, bestämde jag mig för att stanna hemma.

Imorgon ska jag till tandläkaren och kanske, om jag har tur, kan han titta ner i halsen. Jag lyckas inte se själv, men jag har en enormt bra och stark ficklampa. Ser han något kanske jag kan motivera en akuttid, annars får jag väl vänta de två veckorna som är kvar tills jag har min beställda tid. Jag har massor av förslag på diagnos, både ofarliga och farliga.
Men bara någon gör sig besvär med att titta ner i min hals är jag tacksam.

*Bild från pixabay.com

Det är höst. Vissa dagar snålblåst och regn, andra sol och en fantastisk naturupplevelse i det lilla. Jag älskar hösten när den visar sin bästa sida.

Igår blev det, bara av en händelse, en turné runt stora delar av Stockholm. Det var väl inte precis meningen, men så blev det av lite olika anledningar. Inte minst trafiken och avstånden gör att allt tar väldigt lång tid.

Redan innan de öppnade 06:30 stod jag utanför Husbybadet.  Jag bytte om direkt de öppnat och simmade 1000 meter. Det blev en simning med många avbrott i bassängens kanter. I början blev jag tvungen att stanna varje 25 meter och tokhosta. Jag är verkligen inte bra i mina luftvägar efter resan. Men det tog sig lite med tiden och jag kunde simma allt längre sträckor utan avbrott.

Det var första gången den här terminen jag var i badhuset och till skillnad från tidigare morgonbesök var det massor av folk som gjorde allt annat än simmade. Det är ju för att slippa sånt jag går dit så tidigt.
En man gick fram och tillbaka på den grundare sträckan där han bottnade, glodde på alla kvinnor i annan klädsel än burkini och gick obekvämt nära. Han försökte också få kontakt genom att säga godmorgon, men ingen verkade vilja ha mer kontakt än just besvara hans morgonhälsning. Grupper av pensionärer stod och pratade eller hängde i bassängkanten i samma ärende. Möjligen simmade de senare när jag redan gått.

När jag kom hem drack jag mer kaffe och kollade veckans studieuppgifter och insåg att jag behövde ytterligare böcker. Machiavellis Fursten hittade jag på Storytel, inläst av Mikael Persbrandt, Platons Staten skulle finnas på Stadbiblioteket.

Efter att jag lyssnat på ett par föreläsningar på vår webbportal plockade jag ihop det jag skulle behöva under dagen och la i en kasse till senare. Sedan tog jag T-banan till Kista Centrum och hämtade kläder jag lagt undan dagen innan.

Gick till Starbucks och satte mig med kaffe och en ostmacka och Fursten i öronen. Det är en märklig, och obehaglig, bok som redan då den kom ut 1532 var omdiskuterad. Den anses ha skrivits 1513, men gavs inte ut förrän 5 år efter Machiavellis död. Jag fick en mängd obehagliga associationer till hur kriminella gäng styrs, bland annat. Läs-/lyssningsvärd bok! Har lyckats undvika den ända tills nu, trots att den varit på tapeten flera gånger, men bättre sent än aldrig.

Åkte hem igen och plockade med mig kassen för att gå till bussen i Akalla och åka för att äta lunch på IKEA. När jag gick förbi Akallakyrkan var en av mina vänner, B, utanför och höll på att bära in en möbel. Jag stannade och pratade och då kom kyrkoherden ut. Det skulle vara veckomässa om några minuter och jag bestämde mig för att stanna på gudstjänsten. Det var mycket folk där.
Jag brukar aldrig gå på de där veckomässorna, det är mässa varannan vecka och jag lyckas aldrig hålla reda på på vilken vecka det är. Var det varje vecka skulle jag troligen gå dit ganska ofta. Men många av dem som går dit gör det kanske mest för gemenskapen och då kan det kanske kvitta vilken vecka det är. Jag gick innan kaffet som följde, hade verkligen annan att göra än att sitta bort en eller annan timme.

Åter till ursprungsprogrammet med Fursten i lurarna. Ner till bussen, det var kallt och jag gick ner i T-banan och upp på andra sidan för att komma undan kylan. Borde nog haft mer på mig, men det blir ju så himla varmt inomhus då och en jacka att släpa på.

När jag kom fram till IKEA började jag med att ta mig tvärs över vägen till Elgiganten för att kolla på en sak. Men de hade inte det jag letade efter. Sedan tillbaka till IKEA-sidan och direkt till restaurangen.

Jag hade redan i bussen bestämt vad jag skulle äta, rödspätta. Väl på plats bestämde jag mig för att utöka till en rejäl trerätters med skagenröra som förrätt och chokladpudding till dessert.

Efter maten gick jag en snabbrunda på nedervåningen, men jag skulle ju fortsätta in till stan så några inköp var inte aktuella att bära på.

När jag kom ut till busshållplatsen hade jag tur, bussen kom inom en halv minut. Åkte till Jakobsbergs station och sedan med tåget vidare till Odenplan, ett stenkast från Stadsbiblioteket.

Jag fick hjälp att hitta Staten, den var inte på sin ordinarie plats, men bibliotekarien hade en idé var den kunde stå istället och med förenade krafter så kunde vi hitta den. Det var jag som såg den först.

Det fanns inte en enda ledig plats i facksalarna och först satte jag mig i en fåtölj, lite avskiljt, jag behöver inget bord när jag inte har någon laptop med mig. Men sedan började jag fundera över Simone Weil:s Att slå rot. Kollade i katalogen och den skulle finnas på biblioteket i Fältöversten.

Tog buss 4 till Fältöversten. Det är ganska okända trakter för mig, men jag visste i alla fall att 4:an går förbi på baksidan av Fältöversten.

Hittade biblioteket snabbt, tack vare att jag kommit från baksidan. Personalen sa att många inte visste var det låg eftersom det är lite undanskymt. Undanskymd var också boken, den fanns i deras magasin och jag fick hjälp att få den hämtad.

Tog en promenad rakt genom centrumet, alltid trevligt med nya miljöer. Har varit där förut, men det än länge sedan. Alldeles vid utgången mot Karlaplan fick jag syn på massor av vackra blommor. Det är minsann inget fel på blomsteraffären i Kista heller, men de här var så vackert skyltade som på en stege.

Skyndade mig till T-banan för att åka hem. Det var hur mycket folk som helst, rusningstid, och när jag fick veta att man inte kunde åka blå linje mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan på grund av ett växelfel gav jag upp och gick tillbaka till buss 4. Den går förbi Fridhemsplan.

Det var sjukt mycket folk på bussen och vid Odengatan gav jag upp, kände mig svimfärdig i trängseln. Promenerade nedför Odengatan, gick in på Tehuset Java och köpte dels ett tevykort (ett vykort som är som en påse och innehåller te) som jag ska skicka till K, dels ett halvt hekto te med namnet Höstglöd. Man säljer egentligen inte halva hekton, men jag fick ändå köpa denna lilla mängd.

Fortsatte ner till Sveavägen, in på nagelsalongen och bokade om en tid, iväg till T-banan Rådmansgatan och åkte till Fridhemsplan för byte. Lång väntan på blå linje på grund av deras växelfel och slutligen kom jag då hem.

Hade avtalat med min son att vi skulle ta en fika och han undrade om vi kunde gå till MacD. Det kunde vi. Jag var så trött och dit är det bara en trapp ner, eller nästan i alla fall. Man måste gå över en gård för att komma till trappen.

När jag kom hem igen tog jag ett skumbad, drack ett glas vin medan jag badade och gick sedan och la mig för att göra ett nytt försök att lyssna på Sommar med Malin Persson Giolito. Höll mig vaken betydligt längre den här gången än kvällen innan. Får lyssna igen, för hon är verkligen bra.