Kraka

Satte inget alarm igår, kände att jag behövde sova ut och hämta krafter. Vaknade mitt i natten och var uppe några timmar. Lyssnade på ljudbok och åt lite. Drack kaffe.

Blev väckt av telefonen. Det var F som undrade vad jag ville prata om igår. Han var orolig och ville veta om det hade hänt något med hans morbror. Men så var det ju inte och jag försäkrade att då skulle jag sagt det på en gång. Eller skrivit, vi hade sms-kontakt.

När jag berättade om det galna telefonsamtalet igår sa han precis som jag tänkt, det är någon från slutet av 1980- eller 1990-talet. Han har en del kompisar i den åldern och är av precis samma åsikt som jag, många av dem vet inte hur man uppför sig socialt. Lite en följd av för mycket facebookande, twittrande och liknande istället för att umgås i verkliga livet. Man kan inte prata som om man skriver ett mess på något socialt media. Men många av dem vet inte hur man pratar på riktigt.

Hur som helst gick jag upp, klockan var ungefär nio. Gjorde kaffe och åt först ett par knäckemackor. ungefär en och en halv timme senare rostar jag ett par skivor bröd och äter dem till ännu en kopp kaffe. En stor kopp, tror det går 4 deciliter i den där koppen.

Gjorde en tredje kopp kaffe och lyssnade klart på boken. Sedan klädde jag mig för att besöka biblioteket och förbereda mig för återträffen i helgen.

Bestämde mig för T-banan, trots att jag nog borde röra på mig och gå. men jag ville spara tid.

Jag har  sagt det förut och säger det igen. Kista bibliotek är en katastrof. Man skulle ta en nummerlapp, men män med annat ursprung fick hela tiden gå före utan att ta någon lapp. Jag funderade en stund på att fråga om jag hade fel hudfärg eller fel kön. Men jag gav upp tanken och insåg att jag både hade fel hudfärg och kön.

Slutligen blev det min tur och jag frågade under vilken bokstavskombination jag kunde hitta litteratur om stenåldern. Dels utgick man från natt jag menade barnböcker, precis som om jag inte skulle veta att jag egentligen ville läsa Barna Hedenhös och i så fall frågat efter det, dels kunde man inte svara på en enkel fråga utan ansåg sig behöva kontrollera vilka böcker man hade inne.
Mannen, som jag gissar komfrån någon seniorpool med tanke på hans bristande kompetens, lyckades inte logga in i systemet och lämnade över till kollegan. Hon undrade helt förvirrad vad stenåldern var och jag bokstaverade nästan, eller talade i vart fall så tydligt så det inte gick att missa vad jag sökte. Sedan fick jag bokstavskombon och hon skulle kolla vilka böcker som fanns inne. Då passade jag på att smita, för det var inte det jag frågat efter.

Jag hittade ett parböcker jag ville titta närmare på och kunde åter igen konstatera att det är som en ungdomsgård. Man kan välja på att sitta i någon trappliknande konstruktion, på golvet i träkuber eller i hängmattorna. De där hängmattorna som jag anser vara den enda förmildrande omständigheterna för det där bibliotekets existens.
Men jag kunde ju utan vidare konstatera att jag känner hur många som helst som inte skulle komma varken ner i eller upp ur hängmattorna. Än mindre sitta på golvet i en kub. Till exempel skulle inte min mamma, när hon var i min ålder, kunnat ta sig i och ur.

På de dryga fyra år som gått sedan man öppnade har mattorna blivit uttänjda och ligger nu inte många centimeter över golvet. Ännu en omständighet som gör det svårt för många att sitta i dem. Men de var ju alldeles för låga redan innan om man vill ha dem som sittmöbel för alla.

Själv är jag ju ung, frisk och rörlig och har inga svårigheter att ligga i dem. Men jag tycker ändå att det är märkliga möbler man har. Trots att jag gillar hängmattorna.

Jag blev inte helt klar, men ska gå dit imorgon och skriva ihop något. Funderar på om jag ska boka ett arbetsrum, eller om jag ska ligga i en sådan där matta. Det finns arbetsrum att boka, men de är ofta upptagna av studenter. Men jag är faktiskt student och skattebetalare och boende i stadsdelen. Så kanske, kanske kan jag få boka ett av de åtråvärda studieplatserna.

Jag ställde tillbaka böckerna och tänkte att jag skulle gå och ta en fika. Kollade på bakelser och hade i stort sett bestämt mig. Då tittade jag på klockan och insåg att det fick bli en kopp kaffe och en bulle från Pressbyrån.

Åkte med T-banan till Fridhemsplan, bytte  och åkte till Gullmarsplan. Där hade jag tur och hann med den något försenade bussen till Stora Sköndal.

Min bror blev glad och överraskad när jag kom. Han trodde jag åkt till Karlstad, något missförstånd.  Vi pratade och sedan drack vi lite kaffe i deras matsal. Jag gav mig av strax innan det var officiellt kaffe för dem.

Missade precis bussen till Gullmarsplan, men hann med en åt andra hållet till Farsta. Där tog jag en titt på sovplagg inne på Kapp Ahl. Köpte en överdel och ett par långa pyjamasbyxor. De såldes var för sig, men i skyltfönstret var de kombinerade. Jag hade redan innan haft i åtanke att jag behöver fler sovplagg. Jag använder dem ju också som hemmakläder.

När jag kom hem till Husby gick jag in på ICA och köpte ett paket digestivekex och salt & vinegar chips. Det är egentligen den enda sorts chips jag tycker om.

När jag kom hem gav jag pojkarna kvällsmat och satte mig med ett glas vin och mina inköpta läckerheter. Jag är rätt trött och borde nog försöka sova snart. Men det är rätt skönt att bara vara i mitt eget hem. Pojkarna har troligen redan lagt sig i sängen och väntar.

Har haft en heldag i skolan idag. Det var trevligt och spännande och på slutet av dagen diskuterade vi de första kapitlen i Platons Staten.
Det är en ny kurs och därför både gamla och nya klasskamrater. Trevligt att lära känna varann lite innan vi ska fortsätta diskutera på vår nätportal.

Efter dagen skyndade jag till pendeltåget. Hade faktiskt tur och det gick ett tåg 17:24. Trots att det stod att det var inställda tåg. Jag hade bråttom, riktigt bråttom, eftersom jag skulle vara i Spånga 18:45.

Hann precis lagom i tid, kanske med ett par, tre minuters marginal. Det var kyrkorådssammanträde och många ärenden. Men vi slutade skapligt tidigt ändå och eftersom det var min turdag så fick jag skjuts hem.

Nu har jag haft ett långt telefonsamtal med H i Gävle. Vi hade båda många frustrationer att ventilera. Det har hunnit hända en hel del sedan senast vi pratade.

Inte minst ville jag ventilera det bemötande jag fick i telefon då jag ringde för att höra om min svägerska möjligen missuppfattat information hon fått.
Sjuksköterskan körde en mycket obehaglig härskarteknik mot mig och sa ett otal upprepade gånger: ”klarar du av att ta till dig det jag säger” och ”anhöriga begriper inte”. När hon sagt det lite för många gånger försökte jag stoppa hennes attityd mot mig med att säga att jag också var sjuksköterska och väl insatt i strokevård. Men just det verkade hon inte kunna ta till sig utan fortsatte som en robot att upprepa sina två standardfraser: ”klarar du av att ta till dig det jag säger” och ”anhöriga begriper inte”. Gissningsvis är hon född i slutet av 1980- eller början av 1990-talet. Många i den generationen kan faktiskt inte uppföra sig. För oavsett vem man pratar med, eller vilket ämne som avhandlas, så använder man inte ett ordval som så tydligt idiotförklarar den man pratar med.
Troligtvis kommer jag inte att ha tid att skriva till ansvarig om det hela. Men stackars den anhörig som inte har full kunskap om vård och sjukdomar. Jag kunde i alla fall bita ifrån.

Hade faktiskt inte tänkt att jag skulle bli sittandes inomhus hela dagen. Men så blev det.

Nästan hela dagen har jag pluggat. Läst och läst. Har tagit några pauser förstås, bland annat för en tupplur och för att frosta av och städa frysen.
Har också hunnit prata i telefon med B i Göteborg, ta ett bad och lyssna lite på ljudbok. Hade faktiskt också en pratstund med ordförande i studentföreningen via messenger. Eller skrivstund kanske det ska kallas. Kingstons veterinär ringde på dagen och berättade att alla proverna varit bra. Egentligen har det väl varit en bra dag, men jag har inte gått många steg. Kroppen har varit passiv och hjärnan aktiv.

När jag badade, låg och filosoferade mitt i skummet, trodde jag att jag skulle få sällskap. ”Men du tänker väl inte hoppa i” sa jag. Nej, det tänkte han inte. Eller så ändrade han sig. Det blev i alla fall inget hopp ner i badet.

Det är inte ofta mina katter får post adresserad till sig. Men det händer lite då och då trots allt. Idag hände det.

Det kom ett kort från England adresserat till oss alla tre. Det var min gode vän Petter som skickat det.

Det är Magnificat i Southwark Cathedral. Katten är kyrkkatt där och namnet är en kyrklig ordlek. Magnificat är den lovsång som Jesu mor Maria enligt Lukasevangeliet 1:46-55 utbrast i vid sitt besök hos Johannes Döparens mor Elisabet. ”Min själ prisar storligen Herren…”  A blessed cat in his own church.

Det har varit en riktigt bra helg med mycket egentid och vila. Det har varit mycket interaktioner med både nya och gamla personer och jag behövde verkligen ladda om.

På lördagen åkte jag in till Kungsholmen och hämtade mina kängor. Den trevliga skomakaren hade putsat upp den riktigt ordentligt som en extra service. Hoppas nu dragkedjorna håller minst två år. Det var ju vad originalblixtlåsen gjorde.

Redan hemma hade jag bestämt mig för att gå till Thelins och fika. Hade en kursbok med mig och satt där och läste en timme. Förutom Budapesten åt jag en ostmacka.

Jag handlade lite kompletterande varor på Coop Daglivs. Köpte också mat att äta på kvällen. Det blev förbluffande många varor med tanke på att jag nätshoppat på morgonen för närmare 3000 kronor. Men dels hade jag glömt köpa några saker dels behövde jag något att äta på kvällen.

Åkte hem och hann utbyta en kram med min son när vi möttes på gården. Han skulle iväg på trevligheter med kompisar.

Jag ägnade eftermiddag och kväll åt att ta det lugnt. Lyssnade på ljudbok och åt kokt lax med romsås.

Jag gjorde lite förberedelser med kålen till kålpuddingen. Stekte den i en långpanna.

När jag gick och la mig funderade jag på om jag skulle ställa alarmet på 02 för att se nya avsnittet av Springfloden. Men nej, jag insåg hur dumt det skulle vara. Jag behövde upp på söndagsmorgonen eftersom jag skulle få mina varor då.

Naturligtvis spontanvaknade jag klockan 02 och gick upp och drack kaffe och såg Springfloden. Sedan gick jag och la mig igen.

På söndagsmorgonen gick jag upp vid 8-tiden. Kokade ett blomkålshuvud jag skulle klä med köttfärs och bacon.

Jag var så hungrig och insåg att jag inte orkade vänta tills mina varor kom. Letade i frysen och hittade köttbullar och bruna bönor. Det fick duga som frukost.

Mina varor skulle komma mellan 10 och 12. Strax före 12 ringde han och sa att han var 5 minuter sen. Då var klockan strax över 12. Men det var ingen panik, jag skulle ingenstans.

Jag bar in och prickade av att jag fått allt. Sedan tillagade jag köttfärssås, det där blomkålshuvudet med köttfärs och bacon och en långpanna kålpudding.
Jag har mer att tillaga, men det får vänta.

Jag gav bort en skål köttfärssås till S och J eftersom de passar mina katter när jag är borta. Just nu är pojkarna hemma, men jag ska ju iväg igen.

Vilade middag, slumrade lite och när jag vaknade tog jag ett skumbad. Nu sitter jag med te och ett par skorpor. Apropå skorpor, titta vad jag hittade överst i skorppåsen när jag öppnade den.

Jag hade tänkt plugga, möjligen hinner jag det också, men jag bara måste lyssna klart på thrillern jag lyssnar på. Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff.

Bara några sekunder innan alarmet skulle väcka mig vaknade jag. Lucas låg bredvid mig och Kingston vid fötterna. Så mysigt!

Båda katterna gick med mig ut i köket men vände strax om och gick tillbaka till sängen. Alldeles för tidigt tyckte de. Lucas kom ut en stund igen till mig sedan och fick mat. Men annars blev det inte mycket sällskap vid frukosten.

Kingston var trött och låg först på mon madrass och sov men sedan gömde han sig någonstans och ville inte visa sig. Kände mig lite orolig, men jag vet ju att katter har sömn som hobby och mina katter är dessutom tillvanda på min normala dygnsrytm. Normalt sover jag betydligt längre på morgnarna och ofta hela dagen då jag jobbat.

Idag skulle jag iväg tidigt eftersom jag bokat en plats på ett seminarium på ABF som Arena idé höll i. Det var presentation av en rapport om segregering och skola. Ett söndrat land – Skolval och segregation i Sverige. (Klicka på länken, eller bilden, så kommer du till rapporten i pdf)

Efter seminariet drack jag kaffe på MacD på Sergelgatan. Sedan traskade jag iväg till mitt andra huvudmål för dagen, Nationalmuseum. Man har haft stängt i flera år och gjort en omfattande renovering. Men i oktober öppnade man igen.

Det finns så mycket att titta på och det är svårt att orka ta in allt. Men några axplock:

Konsumtion, mode och kropp. Under 1800-talet hade hemmet fungerat som en utställningsplats för de borgerliga männen. På 1900-talet blev kvinnans kropp och konsumtion allt viktigare. Det enda sättet för en chic kvinna att förverkliga sig var genom att konsumera.

På bilden ser vi Joanna Heffernan, älskarinna till Courbet. Kvinnliga modeller hade låg status och sågs som bytesobjekt. Här ser vi henne granska sitt utseende i spegeln, för henne en livsavgörande handling, eftersom hennes försörjning var beroende av hennes utseende. Målad av Gustave Courbet.

Drottning Kristina, denna modiga kvinna som vågade gå sin egen väg. Målad av Sébastien Bourdon.

Martin Luther och hans fru Katharina von Bora. Målad av Lucas Cranach d.ä.

Grosshandlare Robert Constantin med fru Maria Eleonora Berggren i sin salong. Salongen är en blandning av ny och gammal konst för att framhäva god smak och kultivering. Målad av Gottfrid Virgin.

En dam klädd i svart dräkt, en klädsel som i det närmaste kunde ses som en uniform för anständiga damer. Målad av Hugo Salmson.

Det fanns mycket design att titta på från olika tider. Både gammalt och nytt.

Samhället förändrades och allt färre arbetade i jordbruket och fler och fler i industrin.

Den blå kannan till höger blev jag genast förtjust i. Vilket hantverk! Så vacker!

I modern tid har förändringen gått allt snabbare. Utveckling för somliga, för andra kanske alltför stora förändringar. På gott och ont helt enkelt.

En typisk 1970-talspryl. En Valentin skrivmaskin i rött. Precis en sådan har jag ägt. Tror inte jag har den kvar.

En verkligt spännande ljuskrona. Designad av Anders Jakobsen.

Ett brytspett designat på ett sätt så att vibrationerna ska bli så små som möjligt. Design är inte bara för att se bra ut, det är också för att öka funktionaliteten.

Till sist de omskrivna dalahästarna som skivats upp. Som en påminnelse om att nationell identitet är en handelsvara med begränsad hållbarhet. Konstverket heter How to cook a souvenir och är gjort av Peter Johansson.

Att gå till restaurangen var inte att tänka på. Det var inte bara kö, det var väntan eftersom det var fullsatt. Istället gick jag till Café Söderberg vid Kungsträdgården.

Där åt jag en bakad potatis med skagenröra och drack ett glas chardonnay. Det blev förresten två glas, jag drck ett taill medan jag pratade med min son i telefon i nästan två timmar. Vi avhandlade allt från det parlamentariska läget, Jordan B Peterson, VPN-servrar och diverse annat. Till sist bestämde vi att försöka hinna gå på bio imorgon kväll och se Johnny English strikes again. Vi såg första filmen tillsammans, tror det var 2003.

Det finns många filmer jag vill se just nu och jag hade tänkt avsluta min day off med ett biobesök. Men jag ville åka hem och kolla att allt var bra med pojkarna. När jag kom hem kunde jag konstatera att ingen av de filmer jag vill se går i Kista. Utom Johnny English och jag orkade verkligen inte åka in till stan igen. Det är inte långt, tar 20 minuter med T-banan. Men nu blir jag hemma. Ska se fjärde avsnittet av Ord mot ord på svtplay, ta ett bad och sedan lägga mig tidigt.

Det är inte klokt så lite jag hinner på en dag. Halva dagen gick åt för att tvätta och andra halvan till ett sjukbesök. Men idag hade jag i alla fall tur med pendeltåget. Det gick som det skulle.

Jag pluggade någon timme innan jag skulle ha tvättstugan. Hann faktiskt hämta ett par beställda kursböcker också, precis lagom innan min tvättid började. Gick förstås fel först, det är inte lätt att ha koll på alla ställen dit jag får mina paket. Sju olika är det.

Medan tvätten var i maskinerna hann jag iväg med en kasse till återvinningen och ta ut en del sopor. Men det var allt jag fick gjort.

När jag burit in tvätten bytte jag om och åkte in till Fridhemsplan. Tänkte lämna in mina kängor hos den skomakaren jag varit hos tidigare. Men det är nog några år sedan och antingen kom jag inte ihåg var det låg eller så var han inte kvar.
Istället letade jag reda på en annan skomakare och lämnade mina kängor för att de ska få nya dragkedjor. Det kommer att bli dyrt sa han. Men det är ett par Brako så jag kan inte gärna slänga dem. Dessutom är de nästan som nya trots att jag haft dem i två år. Förutom dragkedjorna då förstås. Så det är bara att betala och se glad ut. 🙁

Jag promenerade ner till centralstationen och tog pendeln. Bytte till buss i Östertälje. Tror han blev glad att jag kom, men han blev ganska fort trött och jag gav mig av den långa vägen hem igen.

Nu är jag hemma, katterna har fått mat och det är minsann inte lätt att få rätt katt att äta rätt mat. Nu har de nog gått och lagt sig igen. Själv ska jag försöka plugga en stund. Dricker kaffe och har tagit en ostmacka. Imorgon ska jag ha en dag med bara roliga saker. Inget arbete, ingen städning, inget pluggande.

*Bild från pixabay