Utepremiär, en uppskattad gruppaktivitet

Jag vaknade redan vid två inatt. Låg och vred på mig och försökte somna om, men vid halv fem gav jag upp och gick upp och gjorde kaffe. Läste nyheterna noga och gick sedan och la mig och lyckades somna. Gick upp ungefär 9:25. Den tid jag så väl hade behövt sova till utan sömnlösa timmar.

Det var varmt i solen mitt på dagen och jag bestämde mig för att det var dags för en utepremiär för pojkarna. De visste precis ad som var på gång och stod alldeles stilla när jag satte på dem deras selen.

Det fanns en hel del att utforska på terrassen. Det är inget jag kommer att ordna till, vi är på gång att flytta endera dagen. Ikväll satte vi på element och varmvattenberedaren. Jag klädde också mitt påskris, som nu står i köket i tornet. Imorgon ska vi fortsätta att fixa till det där. Min ambition är ju att flytta dit före påskhelgen. Men vi får väl se om jag hinner.

När man är på uteplatsen ser man verkligen hur nära det är till tornet.

Men nu återgår vi till utepremiären:

Pojkarna var inne några gånger, åt lite och kom sedan ut igen. Själv satt jag och pluggade.

Vi fick besök av Penny som gjorde oss sällskap. De kommer riktigt bra överens så länge hon inte får för sig att jaga Kingston. Då slåss han med tassarna.
Till och med Orvar, som är en försiktig general, gick fram och nosade på Penny och de pussades nästan.

Penny skulle följa med Fia på en utflykt i skogen och jag blev ensam med mina pojkar. Jag lagade till lite middag, en tidig sådan, och drack ett glas rött till. Är det utepremiär så är det.

När det blev skuggigt blev det, som förväntat, kallt och jag gick in. Passade på att ta en tupplur faktiskt.

På kvällen var jag och lånade fjädrar av Fia, små kycklingar och ägg hade jag köpt. Vi hjälptes åt att frakta bort en matta till en annan byggnad. Mattan jag har här ska flyttas till tornet imorgon. Annars är det inga tunga saker. Inga möbler eller så.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska unna mig eller plugga. Är sugen på att se någon film eller serieavsnitt. Samtidigt behöver jag verkligen plugga. Men det får nog bli en vilokväll. Jag har pluggat flera timmar redan idag. Det är två dagar kvar innan jag ska till jobbet igen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 6 kommentarer

Intressant på riktigt

Att jag inte är någon vän av statiner är ingen hemlighet. I alla fall inte om man känner mig. Jag tvingades ta denna medicin när jag var i 50-årsåldern efter att en läkare ansåg att mitt kolesterol var för högt. Det låg visserligen under högsta referensvärdet, men läkare är lite besatta av att man ska ligga vid nedre kanten.
Redan efter en vecka hade jag fått en sådan muskelvärk att jag hade svårigheter att röra mig inomhus. För att inte tala om att ta mig till och från jobbet. När jag påpekade detta tyckte läkaren att det var väl inget att bry mig om, jag fick väl stanna hemma och hålla mig i stillhet.
Nu vet ju den som känner mig att sådant trams finner jag mig inte i. Jag slutade med medicinen direkt och kunde sedan återgå till smärtfria promenader. Jag pratade med en vän som är läkare och hen sa att det aldrig skulle falla hen in att äta statiner.
Det jag däremot gjorde var att sluta smeta fett, smör eller margarin, på mina smörgåsar.  Det har gjort att jag ligger en helsiffra under mina tidigare värden. Jag ligger ungefär i mitten av referensintervallet. Men ändå påpekar läkare, som bedömer mina provsvar, varje gång att värdena är för höga. Något jag suckar lite åt och struntar i.

Håll till godo och roa er lite med denna intervju. Den är intressant. Intressant på riktigt.

 

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Måndag i stilla veckan – List-igt i pestens tid

Jag blir bara tröttare och tröttare. Den här måndagen är inget undantag, trots en för min del lugn arbetshelg. Nu har jag fyra ”lediga” dagar framför mig och massor som måste göras innan det är arbetshelg igen. Just nu kan jag inte ens fantisera o hur jag ska orka. Men samtidigt så vet jag att det kommer att gå. Ett steg i taget. En sak i sänder.

Listan har en egen kategori som heter En av alla dessa dagar.

 

När gick jag upp?

Jag vaknade strax efter 7:30 och gick upp 7:40. Alarmet var tänkt att väcka mig 8:00 men sedan händelsen med S sover jag hemskt dåligt och att vakna efter klockan 4:00 är absolut en bonus.

Samtalsämne/tankar vid frukosten?

Ringde några telefonsamtal för att få ordning på diverse. Försäkringsbolaget meddelade, efter att jag knappat mig igenom hela deras klarinettkavalkad av knapptryckningar, att de inte öppnat ännu. Men PostNord svarade och en vänlig kvinna berättade att mitt paket skulle ligga kvar hemma i Husby till den 14 april. En lättnad eftersom det innebär att jag kan vänta med att resa hem till nästa måndag. Men enklast hade det varit om Storytel gjord det jag bad dem om: skickat paketet hit till Växjö. Att vara så besatt av folkbokföringsadresser är både opraktiskt och omodernt. Speciellt nu i pestens tid då man bör låta bli att resa alls.

Jag pratade med katterna. Både snällt och lite hårdare som ”Gå ner från bordet!” och ”Låt bli!”. Det fick pojkarna att tröttna på mig och de la sig för att sova istället.

Jag gjorde en lista på vad jag skulle göra idag. Det var studier,  förberedelser till flytt och en radikal klippning på programmet.

Vad serverades?

Massor av kaffe och knäckemackor.

Vad gjorde jag sedan?

Trots att jag helst hade velat lägga mig med täcket över huvudet tog jag helt enkelt tag i dagen för att beta av så mycket som möjligt:

  • Diskade.
  • Betalade ett par räkningar.
  • Ringde ett telefonsamtal och stod först i telefonkö.
  • Beställde ett par buketter blommor till dels min bror och svägerska, dels en kär vän som är nästan 90 år. Eller egentligen ”bara” 88 och ska fylla 89 i november. I dessa tider vet man ju faktiskt inte om man ses igen.
  • Bestämde mig för att jag inte orkar hantera mitt försäkringsbolag per telefon. Det får bli via mail lite senare. Kanske idag eller senare i veckan.
  • Tog en kopp kaffe.
  • Ordnade med mathållningen för pojkarna. Rena tallrikar och ny mat.
  • Bloggade om helgen.
  • Duschade och tvättade håret.
  • Klädde mig.
  • Åt ett par mackor med en kopp kaffe till.
  • Lyssnade en stund på ljudbok, Silvervägen av Stina Jackson.
  • Förberedde mig inför att åka in till stan.
  • Åkte in till stan.
  • Var hos frisören.
  • Tog en fika, utomhus, på Broqvist.
  • Lämnade till återvinningen.
  • Pratade med F i telefon en stund. Han hade fått ett eftermiddagspass med saker som skulle levereras.
  • Lagade mat när jag kom hem och åt den. Fiskpinnar och potatis.
  • Sov en stund.
  • Promenad med Fia och hunden Penny.
  • Plockade ris.
  • Ställde in riset i tornet. Ska klä det imorgon med fjädrar, kycklingar och små ägg. Har inte haft ett påskris på så många år att jag inte minns när.
  • När jag kom in satte jag mig med ett glas vin och lyssnade på ljudbok. Kände mig alldeles utmattad.
  • Passade på att byta om till pyjamas innan jag blev alltför trött.
  • Tinade lite räkor som jag sedan doppade i citronmajonnäs. Katterna fick också ett par stycken, fast utan majonnäs.
  • Hade en whatsapp-konversation med någon jag inte pratat med på länge.
  • Klockan 21:00 bestämde jag mig för att lägga mig.

 

Kaffe och Budapest på Broqvist

Köpte jag något?

  • Klippningen.
  • Ett par handgjorda örhängen som frisören sålde. Rosa hjärtan med blommor i.
  • Fikat på Broqvist.

Struntade jag i något som jag hade tänkt göra?

Eftersom jag redan från början bestämt att beta av så mycket jag hann/orkade på listan så blir svaret nej. Trots att jag inte hann hela listan.

Middag?

Fiskpinnar, potatis och fiskdressing.

En bra sak som hände under dagen?

Att våren var på besök. Även om den inte stannar så var det en fin dag.

Vad tänker jag när jag läser mina svar?

En bra dag. Klippningen blev lyckad, har haft kort hår lite då och då genom åren. Det var skönt att sitta i solen och dricka kaffe. Våren är på väg nu.
Det är skönt att bo på landet. Jag har mitt liv i Stockholm, men egentligen gillar jag inte Stockholm speciellt mycket.
Jag är märkligt trött efter helgen, trots att jag haft en bra arbetshelg. Det är mycket på minuskontot: Flera förluster av nära och kära på kort tid, dålig sömn, den relativa isoleringen som gör att jag inte kan träffa dem jag saknar, oro för liv och hälsa, för jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är rädd att bli sjuk. Kort sagt, livet just nu är inte optimalt.

Hittade en artikel om det här med skyddsutrustning: Skandal att personal ska riskera sina liv. På bilden har de långärmat men är barhuvade. Men i min region ska vi alltså också vara bararmade. För det ”är inte så farligt, smittar bara om man får in det i näsa och mun”. Suck!

 

Den som känner för det får gärna också svara på frågorna. Det är bra att titta tillbaka och reflektera lite vad det blev av dagen.

 

Publicerat i En av alla dessa dagar, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 2 kommentarer

Jaa, vad ska man säga

Det händer inte så mycket och samtidigt händer det massor. Men det är inget nytt egentligen. Bara vardag som lunkar på.

På torsdagen var jag iväg och gjorde några inköp. Hämtade ut medicin åt dem jag bor hos och senare åt vi tillsammans. Lite helgkväll eftersom den riktiga helgen är arbetsvecka för mig. Ute blåste det och ett stort träd  föll ner över en av vägarna vi brukar ta när vi är ute och går.

Räkor i en fantastiskt god sås. Vitt vin som dryck till det.

Helgen var helt okej. Även vi, som en av de sista IVA i landet, fick vår första Covid-19*. Den ordinarie personalen hade haft en utbildningsdag. Det är bestämt att vi ska vara bararmade och inte ha mössa. Det avviker från WHO:s rekommendationer. Men det är bestämt att varje region själva bestämmer om skyddsutrustningen. Vad jag tycker om det tror jag du kan läsa mellan raderna. 🙁

Något bra man bestämt är att så länge personalen räcker ska vi som är 60plus vårda de övriga IVA-patienterna. Men ingen tror ju att det kommer att hålla i längden.

På lördagen behövde jag egentid efter jobbet och stannade i min lägenhet hela kvällen. Somnade nog vid 22-22:30-tiden.
På söndagen skickade Fia ett sms att jag fick komma och äta frukost och se gudstjänsten. Men jag tackade nej, behövde ladda inför jobbet.

Innan jag åkte till jobbet beställde jag en tid för klippning. Insåg på fredagen, när jag såg en av våra läkare som haft ett fantastiskt hår med små flätor (vet inte vad de kallas, jag brukar kalla dem afrikaflätor) och som nu klippt bort allt för att kunna hålla rent från viruspartiklar, att även jag behöver få bort allt hår. Ska man fixa det här utan skyddsmössa behöver man kunna tvätta håret flera gånger om dagen. Som tur är har jag snabb hårväxt så det känns inte som en katastrof att klippa bort mitt långa hår. Det växer ut igen på 2 eller 3 år.

 

*Eftersom detta kan läsas både på DN och Aftonbladet anser jag inte att det är ett brott mot tystnadsplikten att sprida den informationen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 14: Artigheter

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Ser du till att hålla upp dörren för folk?
  2. Säger du tack för maten även om du ”bara” är hemma?
  3. När du träffar någon du inte träffat på länge och ni säger att ni måste ses snart, blir det någonsin av?
  4. Rättar du folk när de säger något fel?
  5. Vad tycker du om butikspersonal som kommer upp och frågar om du vill ha hjälp?

 

  1. Ja! Jag kan till och med vänta ganska länge så den efter hinner fram.
  2. Inte om jag är ensam hemma. Däremot tackar jag alltid för maten om jag blivit bjuden eller någon annan lagat den. Har jag lagat maten själv, bjudit på den (betalat för hela måltiden) och även då vi betalar var för sig tackar jag alltid för sällskapet.
  3. Jag säger så bara om det är någon jag vill träffa, alltså inte som någon meningslös artighet. Däremot blir det sällan av att ses eftersom tiden aldrig verkar räcka till.
  4. Beror på både vad det är och vem det är. Direkta faktafel kan det hända att jag rättar. Men det finns en person i min bekantskapskrets som alltid anser sig ha rätt. Det händer att hen frågar mig saker och numera vet jag att det inte är någon idé att förklara och gå igenom fakta och forskning. Hen slutar alltid med att säga att hen säger som det är för att jag ska få veta. Sen kan det vara hur galet som helst.
    Jag ger mig heller aldrig in på diskussioner med folk med udda idéer, militanta eller konspiratoriska. Jag orkar faktiskt inte numera. Det är slöseri med personlig energi.
    Så svaret är nog nej i de flesta fall.
  5. Jag avskyr oönskad närkontakt. I små butiker börjar jag med att säga ”Hej! Jag ska bara titta lite. Behöver jag hjälp säger jag till.” Respekterar de inte det går jag därifrån.
    I större affärer, där personal hovrat runt mig har det hänt att jag sagt lite halvhögt,efter att jag sagt att jag bara vill titta och man ändå fortsatt att punktmarkera mig ”Nej, jag brukar inte stjäla saker och har inte tänkt börja idag heller”. Ofta går jag därifrån, speciellt om de inte ger mig space när jag markerat så tydligt.
    När folk kommer mig alltför nära ute sätter jag upp händerna för att markera att kontakten är oönskad. Får man för sig att ta på mig blir jag galen och kan faktiskt få ett utbrott. Det finns inte en tiggare på platser där jag ofta rör mig som inte vet att man ska låta bli att försöka pussa mig på kinden och liknande. Arg är bara förnamnet på min reaktion. Om man inte är inbjuden i min närhetssfär råder alltid: Noli me tangere!
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 4 kommentarer

Finns runt sjön

Finns i sjön heter ett kortspel som jag  spelat några gånger. Nu är det väl så att vad som finns i sjön inte är något jag har full koll på. Knappast heller har jag koll på allt som finns runt sjön, men lite om livet i och runt sjön har jag stiftat bekantskap med under dagens promenad.

Men först hände lite annat innan vi kom iväg. Eller hände, jag lät det hända. Jag pluggade en stund och gick sedan till tornet och möblerade om på övervåningen. Jag vill ha soffan framför de stora fönstren. Drömmer om att sitta där och både se gryning och skymning.

Apropå tornet så är det många som undrar över min flytt. Det är inget avancerat alls, bara en annan av lägenheterna här. Det var meningen att jag skulle bo i tornet från början men de som bodde där hade inte hunnit flytta. Tornet ligger med andra ord bara ett stenkast från där jag bor nu.

Tornet syns i bakgrunden från ett av mina fönster i nuvarande lägenhet.

På gården träffade jag förresten denna stiliga man. Han blev så panikslagen när jag smög mig på honom att han helt glömde bort att han var flygkunnig. Det hann bli många försök att ta sig genom de små rutorna i staketet innan han plötsligt slogs av tanken: ”Men attans då! Jag kan ju faktiskt flyga över staketet.”

Efter lite lunch och mer plugg var det dags att ge oss av. Vi stuvade in oss och hunden Penny i min bil och började med några ärenden innan vi kom till Växjösjön.

Normalt tar nog en promenad runt sjön ungefär en timme. Men en promenad med mig är knappast normal och jag ägnade tid åt både att ta bilder och turfzoner. Med andra ord tog promenaden två timmar.

Det var fler än vi som njöt av sjöluften. Det här paret verkade ha det bra tillsammans.


Svanen verkade däremot väldigt ensam. Jag kom ihåg att jag sett två svanar i helgen och undrade vad som hänt. Men när vi hunnit till andra sidan sjön var de där båda två. Tyvärr blev det ingen bild på paret för de var rätt långt från varann.

Sjukhuset ligger på andra sidan sjön

Jag är väldigt förtjust i träd som ligger ut över vatten. Det fanns många exempel på det utefter vägen vi gick.

Domkyrkan och det höga huset som ligger där gamla vattentornet låg en gång i tiden


Även måsarna verkade njuta av varandras sällskap. För människor rekommenderas dock socialt avstånd.


Alla är heter det här verket och är gjort av Torbjörn Johansson 2015. Lite udda där vid sjön, men väcker en del frågor och nyfikenhet.

Ännu ett fågelpar på simtur.

Skatorna ville inte alls vara med på bild. Eller i vart fall sa den ena av dem ifrån, hänvisade till GDPR och flög sin väg. Men den andra stannade, om än motvilligt, och lät sig fotograferas.

När vi gått runt sjön hade jag fått 10 zoner och kände mig nöjd. Tyckte jag förtjänat en pizza till middag och vi inhandlade sådana. Inte de billigaste direkt, men lite lyx måste man få kosta på sig trots att det är mitt i veckan.

När vi kom hem sa vi hej då och jag gick in till mig. Kände behov av egentid och även tid för att plugga en stund till. Tiden rinner verkligen iväg alltför snabbt.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 5 kommentarer

Luring – Bloggutmaning i april 1

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i april med en fråga att besvara varje dag.

 

Första april idag, kommer du att lura någon?

Det är inget jag planerat. Men vi får väl se hur det blir med den saken…

Publicerat i Bloggutmaning i april 2020, Livet | 2 kommentarer

Liten turné i pestens tid

Trots allt behöver man komma ut. I alla fall behöver jag det ibland. Se lite folk på avstånd.

Igår beställde jag några saker från Akademibokhandeln att hämta i butik. Nej, det är inget sponsrat inlägg men vi som kan ska nog försöka stödja de butiker vi vill ha kvar. Det är inte många kunder i butikerna nu.

Utom på Stora Coop, där det var massor av folk. Jag brukar ju vara där antingen sen kväll efter jobbet eller på eftermiddagen. Men nu var jag alltså där på morgonen innan jag åkte till Akademibokhandeln. Som jag trodde öppnade klockan 10. Men många av affärerna öppnar 11 nu eftersom det är så få kunder.

Tiden då jag väntade, den där extra timmen, gick jag runt och tittade i skyltfönster. Tänkte ta en fika på Broqvists men jag hoppade det efter att en mycket dum tjej vägrade följa deras skyddsbestämmelser med max 4 personer i butiken. Nu är det ju inte lag på det, men man får väl ändå inse att butikens regler gäller alla. Hon tjafsade så pass mycket att jag bestämde mig för att gå därifrån.

På vägen tillbaka från stan lämnade jag till återvinningen och sedan var jag ytterligare en vända till Stora Coop eftersom jag fått beställning på både hundmat och kattsand.

När jag kom tillbaka hem igen bar jag in deras saker och packade upp mina varor inne hos mig. Sedan var jag in en sväng hos dem och drack kaffe. Jag hade köpt varsitt wienerbröd åt oss.

På eftermiddagen satt jag i fåtöljen och växlade mellan att plugga, lyssna på ljudbok och se klart filmen Contagion. Den är sevärd, men inget för den som har svaga nerver. Viruset i filmen är inte SARS-CoV-2, men det finns likheter. Stora likheter.

 

Den här fåtöljen och hörnet kommer jag att sakna när jag flyttar till tornet. Men det finns andra ställen där som har chans att bli favoriter. Inte minst den översta våningen med sin utsikt. Jag måste bara skaffa mig en ordentlig läslampa. Om det nu inte finns någon jag kan få låna med mig dit.
UPPDATERING: Lampsituationen är löst. Det finns en lämplig läslampa som jag får ta med mig till tornet. 🙂

Fia kom förbi en stund och precis då, bara några minuter innan, hade jag öppnat vinboxen. Så vi drack lite vin och pratade en stund.

Gårdagens vackra himmel. Ikväll är det mulet.

Publicerat i Film, Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 2 kommentarer

Helgen som var

Helgen som gick var lugn. Lugnet före stormen? Kronoberg har (än så länge) få smittade och ännu ingen som behövt intensivvård. Men man räknar med att det ska komma. Sommaren kommer troligen att bli rena helvetet och sedan får man se. Det kommer hur mycket information som helst och nästa dag ska den makuleras för då är det något nytt som gäller. En utbildningsdag för personalen ska man ha i veckan. Men den är förstås inte för mig, bara den ordinarie personalen räknas. Man kan bli trött för mindre.

Vi hann i alla fall få ut balkongmöblerna. Om nu någon till äventyrs skulle hinna sitta ner en stund.

Utsikt över Växjösjön från IVA:s balkong

På söndagsförmiddagen var jag inbjuden till Fia för att se gudstjänsten från en av  frikyrkorna i Växjö i en utsändning på deras hemsida.

Det var trevligt att äta frukost tillsammans, men jag kände direkt att den kyrkan inte är något för mig. Möjligen kan det bero på att man blandat in en massa amatörsvammel om corona i predikan. Jag är verkligen trött på alla dessa självutnämnda experter som tror att de har något att säga. Om alla lyssnar på de riktiga experterna, de som är epidemiologer, och låter bli att hitta på egna saker så är jag övertygad om att utfallet blir bästa möjliga.
Dessutom vill jag ha struktur i gudstjänsten och det var bara som ett enda långt samtal. Först en monolog och sedan en dialog, typ intervju. Lite musik var det också och den var det inget fel på. Men det är inte det sätt som jag vill fira gudstjänst. Jag tycker om de olika inslagen av ritualer som många kyrkoinriktningar har. Men visst, jag ska ge den kyrkan en chans när man åter kan gå på gudstjänster på plats.

God söndagsfrukostbricka före jobbet

På jobbet var det okej. Lite rörigt emellanåt, men lugnt med intensivvårdsmått mätt. Trots det var det skönt att åka hem. Jag var märkligt trött efter helgen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | Lämna en kommentar

Rock, hård och mjuk – Bloggutmaning i mars 30

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

 

Hårdrock är något som jag…

Jag är det man brukar kalla ”musikalisk allätare”, vilket långt ifrån betyder all jag gillar all musik. Det finns låtar jag inte gillar, precis som det är med mycket annat i livet. Bara för att jag gillar grönsaker tycker jag inte lika mycket om alla grönsaker.

När det gäller hårdrock har jag förstås mina favoriter. Det finns skillnader mellan olika slags rock och det man ofta menar med hårrock är heavy metal. Men rent generellt är det som ryms under paraplybegreppet rock en ganska skiftande musik.

Jag ska ge två exempel på låtar jag verkligen tycker har det där lite extra:

KISS

I was made for loving you

”I was made for lovin’ you baby
You were made for lovin’ me
And I can’t get enough of you baby
Can you get enough of me”

 

Det här är en av de vackraste kärlekssånger jag vet.

 

Ronnie James Dio

Eriel

”Look for a sign in the air
A light that dances in the sky
Maybe you’ll see it somewhere
Oh, shining like a diamond
Promising that hope will never die”

 

 

Texten är snarare sacral är hård. Jag citerade delar av texten i min slutuppsats när jag läste 10 poäng Palliativ omvårdnad på C-nivå för många år sedan och CD-skivan hemma har snurrat många, många varv.

För den som kan tyska finns många textsnuttar att ta till sig i låtar av Rammstein. Vill man uppleva något alldeles extra på scenen så ska man se Rammstein. Det är en så häftig upplevelse och helt oförglömligt!

Publicerat i Bloggutmaning i mars 2020, Livet | 3 kommentarer