Kraka

Efter tre nätter, den senaste rätt mycket att göra, på jobbet blev det då äntligen måndag. Jag åkte hem med ambitionen att sova några timmar och sedan gå ut. Så blev det inte.

Eftersom jag var helt ledig, inga tider alls att passa, satte jag inte alarmet. Det är så skönt att vakna av sig själv när jag sovit precis lagom mycket. Men jag blev väckt av telefonen. Jag var inte alls beredd att prata med någon så jag lät den ringa klart utan att svara.

Jag bestämde mig i alla fall för att det var dags att vakna, det var redan långt in på eftermiddagen. Fixade kaffe och någon macka. Sedan vidtog en lång, lång eftermiddag och kväll i soffan. Lyssnade på bok, såg lite playTV, hade en lång chattkonversation med Petter och ringde upp den som ringt mig tidigare och avtalade en tid. Bestämde mig för att dricka lite vin och fixade sedan till mat. Min frysbox är verkligen en välsignelse.
Nu återstår nästan inget av den här dagen och det är dags att återgå till J B Lunds värld. Imorgon är en annan dag.

Dagarna styckas sönder och den vila jag får räcker inte till att ladda upp energi. När jag pratade med K om det förstod han precis vad jag menade. Skönt med introverta vänner som förstår hur man menar och känner likadant.

Hur som helst så blev det här en dag med många resor fram och tillbaka. Lite för många faktiskt.

Det började med att jag åkte hemifrån och till stugan för att hämta bilen. Jag hade lovat K att vi skulle handla, han har ingen bil. Jag behövde visserligen också handla, men det hade jag ju kunnat göra på södra sidan av stan.

Men vi skulle inte bara handla, vi skulle äta lunch också. Det var trevligt. Vi åt asiatisk buffé i Solna. Vi gick sedan in i centrumet och shoppade lite. Sedan åkte vi till MAXI där K skulle handla.

Man har bytt system för betalningen på parkeringen i Solna centrum och det verkar ju rena vansinnet. Jag fick ut ett kvitto, men det var debiterat på någon annans kontokort. Jag gjorde då ett nytt försök att betala med mitt eget och det borde jag inte gjort. Det blev hur rörigt som helst. Men jag ringde och skällde på dem och det hela redde ut sig. Eller inte. Den som fått betala för min parkering kunde de ju inte göra något åt (de ser tydligen bara de fyra sista siffrorna i kortnumret), men att jag skulle få en faktura på ny parkering för att det tagit 10 minuter att försöka reda ut varför det blivit fel slapp jag. Han jag pratade med tog bort den debiteringen. Nu hoppas jag bara att jag inte får betala för någon annans parkering eftersom jag ju stoppat in mitt kort. I alla fall inte betala mer än de 12 kronor som min parkering kostade. Det kostar 15 kronor i timmen och man kan parkera i 48 timmar. 15 x 48 blir 720 kronor. I vart fall är ju hela systemet vansinnigt om parkeringen kan debiteras på random kort.

När jag skjutsat hem K åkte jag först till Coop Forum i Hallonbergen, eller nedanför ligger det ju. Minns bara inte vad det heter där. Men det är en synnerligen bra affär och vi brukar åka dit ibland. Jag ville ha Coop:s tonfisk åt Kingston och ett antal Mjauförpackningar. Båda pojkarna gillar Mjau mjukmat i de där fyrkantiga pappersförpackningarna. Den i burk vill de inte alls äta och jag fick ge bort det jag köpt till min sons katter. Egentligen visste jag nog att de inte vill ha den sorten så jag får skylla mig själv.

Jag tyckte att jag var värd en kopp kaffe och något gott innan jag åkte hem för att hämta pojkarna.

När jag kom hem fick jag lätt in Lucas i buren. Men Kingston vägrade. Han trodde nog att vi skulle till veterinären igen och han slogs för sitt liv för att komma loss. Jag ville inte göra illa honom,var rädd att jag skulle dra hans bakben ur led om jag tvingade honom så jag lät honom slinka in under sängen och vila ut i lugn och ro.

Istället tog jag Lucas med mig i bilen och åkte till stugan. Vädret var gynnsamt och vi satt ute. Jag drack rödbetsjuice och lyssnade på ljudbok. Lucas tittade på flygfän och nosade på gräset innan han hoppade upp i en stol och la sig.

Till sist insåg jag att det var dags att ta T-banan hem och hämta Kingston. Jag avtalade med min son om att han skulle hjälpa mig ifall Kingston återigen satte sig på tvären. Men det gick hur bra som helst. Han var snart i sin vagn och vi kunde åka till stugan. Men det tar sin lilla tid, först blå linje, byte på T-centralen och sedan den gröna.

Väl hemma i stugan fick pojkarna mjukmat, torrfoder och friskt vatten finns alltid tillgängligt. De åt med god aptit och gick sedan och la sig. Lugnet infann sig och jag kunde slå upp ett glas rött och äntligen vila.

Känner mig så där som jag tror att en mobil eller annan uppladdningsbar apparat skulle känna sig, om de kunde känna, när det blippar och indikerar låg batterinivå.

Det finns en massa orsaker, men mest är det nog för att det hela tiden händer en massa och jag inte hinner vila tillräckligt. Det hjälper inte att många av händelserna är trevliga, det är ändå inte den energipåfyllnad som jag behöver.

Idag åkte jag i alla fall till stugan några timmar. Jag åkte ensam utan katterna och blev därför tvungen att åka hem igen. Hade nog varit rätt skönt att stanna kvar trots allt. Men nu blev det inte så.

Jag bestämde mig på ett tidigt stadium för att äta pizza och använde hela resan dit att fundera på om jag skulle äta på pizzerian eller köpa med mig. Till sist bestämde jag mig för att ta med en pizza och sitta i trädgården. Vädret var bra och det gäller att passa på.

Men det mulnade på och började regna. Så typiskt!

Jag gick in och la mig på soffan för att vila. Somnade och vaknade av att det regnade riktigt mycket. Klockan var också mycket och jag kollade busstiderna. Den går en gång i timmen.
När jag packat ihop det jag skulle ha med hem tittade jag ut och det var uppehåll. Bestämde mig för att gå till T-banan och tjänade in en halvtimme.