Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Johanna på Bokhora ställde tidigare i veckan en fråga om baksidestexter, och eftersom jag personligen alltid läser den blev jag nyfiken på hur du tycker att den ska vara för att fånga ditt intresse (alternativt vad den absolut inte får innehålla för att undvika att du ska rata en bok för gott) Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
Jag läser alltid baksidestexterna. Men egentligen kan jag inte säga exakt vad det är som får mig att vilja läsa en bok. Det beror nog på vad jag just för stunden är ”sugen på”.
Något som får mig att avstå en bok är om texten tyder på en tråkig story, eller en story alltför avlägsen från något som intresserar mig. Jag är inte i egentlig mening intresserad av krigsromaner eller vissa typer av historiskt material. Jag orkar helt enkelt inte med den typen av litteratur, jag vet redan från början att jag i bästa fall kommer att läsa halva boken innan jag lägger den ifrån mig och den faller i glömska.
Baksidestexter är jätteviktiga för mig och eftersom jag är lustläsare så beror det också väldigt mycket på vad jag råkar vara sugen på vad som lockar i en text.
Jag väljer böcker på samma sätt som jag väljer mat, det beror på vad jag är sugen på. Oftast är det spänning och ”junkfood”. 😀
Jag läser också baksidestexter och de är på något sätt en första gallring 🙂
Jag blir skeptisk om det är lösryckta ord från recensioner i små lokaltidningar…
Jag läser också baksidetexterna och det finns väl ett par ord som gör att jag lägger ifrån mig boken med.
Jag läser aldrig baksidestexten om jag redan vet att jag kommer att läsa boken (till exempel om jag har fått den rekommenderad). De som skriver texterna avslöjar ofta alldeles för mycket. Värst var när jag läste Simon och ekarna och en tredjedel in i boken råkade titta på baksidestexten, som inleddes med »Adoptivpojken Simon«. Att han är adopterad utgör en ganska stor vändning i boken och det hade inte hänt än, bara antytts. Det förstörde halva läsupplevelsen.
Håller med om att man ofta avslöjar alldeles för mycket på baksidan. Det är inte kul när det förstör läsupplevelsen.