Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte var stressad innan jag reste. Att vara borta hemifrån 4 veckor är länge och kanske alldeles speciellt precis i början av hösten. Ännu mer just den här hösten.
Jag hade kommit in på, och fått dispens från att närvara på den obligatoriska kursdagen som inföll under min bortavaro, högskolekurs i filosofi 120 poäng. Men det betydde ju inte att jag utan vidare kunde vara borta nästan en månad utan att delta på nätdelen.
Det innebar ett flängande runt för att få tag på kurslitteratur och jag medförde nästan 6 kilo böcker i packningen. I slutänden visade det sig att jag ändå missat 2 av böckerna och i går vägde jag dem och de kunde stoltsera med en vikt på bara några få gram under 1 ½ kilo. Både jag och reseledare Roger, som många gånger hjälpte mig med väskan uppför de oändliga, kinesiska trapporna, kan nog vara glada att just de böckerna fick vila i Stadsbibliotekets magasin medan jag var på fot och räls.
Jag hade oändligt långa listor med saker att göra och att packa som jag bockade av vartefter. Inte blev det bättre av att jag jobbade in i det sista och hade endast en dag på mig att utföra huvuddelen av listpunkterna.
Men det som stressade mig allra mest var att det skulle vara kyrkoval medan jag var borta. Jag skulle resa den 28 augusti och poströstningen skulle börja först den 4 september. Jag hade lagt nästan en månad på att försöka få ett förtida röstkort, en absolut nödvändighet för att ens kunna hitta en lösning. På fredagen kom det, jag hade alltså måndag förmiddag på mig att lösa det hela. Jag behövde få tag på antingen material för poströstning eller ombudsröstning. Båda dessa varianter ska skrivas under och namnteckning och nedstoppning i kuverten ska bevittnas av 2 personer.
På måndagsmorgonen ringde jag till kanslichefen i Spånga-Kista församling och vädjade till honom att man för min skull skulle packa upp valmaterialet. Stefan, som är en snäll person, ordnade så det blev gjort och jag kunde ta vägen förbi Spånga församlingshus och plocka med mig det jag behövde. Sedan pendeltåget in till stan, gick in på 68:an och fick hjälp med bevittnandet och sedan ilade jag iväg till närmaste brevlåda. Jag var nu alldeles utmattad med min tunga packning och all brådska och stress.
Drog min väska på Sveavägen, svängde in på Tegnergatan och i det närmaste släpade mig upp till Världens resor. Äntligen kunde jag pusta ut på en stol medan jag väntade på att resten av gruppen skulle dyka upp. Jag var tidig, men det dröjde inte läge innan jag fick sällskap och sedan droppade de in allteftersom. Vi skulle vara 13 stycken och en reseledare, Johnny Normark Friskilä, som skulle ta hand om oss på den första halvan av resan. Johnny skriver förresten en reseblogg väl värd att besöka: Johnnybajdzjan – färdledare i Långtbortistan!
När alla var samlade, och vi tittade lite nyfiket på varann, hälsades vi välkomna med bubbel och snittar. Vi skulle tillsammans göra en lång resa, resebolagets längsta, genom Estland, Ryssland, Kazakstan, Kina och Hongkong. Vi skulle uppleva mycket tillsammans och hinna lära känna varann under de kommande 4 veckorna.
När alla druckit ur och svalt sista tuggan av det goda tilltugget blev vi hämtade i buss och skjutsade ner till Tallinnfärjan. Det var dags för resans första etapp.
*Jag har gjort en 4 veckor lång tågresa från Tallinn till Hongkong. Min ambition är att droppa ett eller annat reseminne här. Utan kronologi, tidsplan eller löften om ett visst antal inlägg.
