När jag blir stor…

Minns ni hur det var när man var liten? Man skulle vara uppe en hel natt, äta massor av godis och få göra precis vad man ville när man blev stor.

I min barndom åkte mamma och jag till Stockholm några gånger om året. Vi tog tåget, ja det riktiga tåget, för det här var innan pendeltågen ens fanns. Vi hade nästan som ett uppgjort program med promenad i Gamla Stan, vi gick upp till Observatoreilunden och vi besökte de varuhus som fanns på den tiden.

Lunchen åt vi alltid på EPA, man kunde få stekt falukorv med potatismos och sås för 3:95. I Hötorgshallen gick vi runt och tittade på spännande bröd, exotiska frukter och färggranna grönsaker. Till Hötorgshallsbesöket hörde att vi stannade till och tog en paus på den servering som ligger precis till höger om rulltrappan när man kommer ner. Jag brukade få en varmkorv där minns jag och någon dricka, mamma drack nog kaffe skulle jag tro fast det har jag inget speciellt minne av. Men jag minns hur jag älskade Hötorgshallen och hur jag alltid sa att när jag blir stor ska jag åka till Stockholm ofta och köpa massor av mat i Hötorgshallen.

Som vi alla vet så innefattar de där barndomsdrömmarna alltid samma tidsbegrepp som barndomens. Man har massor av tid och den tiden tas inte upp av arbete, möten och allehanda plikter.

Om jag tänker efter så besöker jag nog inte Hötorgshallen oftare nu än i min barndom. Visst passerar jag Hötorget en hel del, men då oftast på språng från något eller till något.

Men idag, efter att jag varit på Cityakuten och sedan hämtat ut en kasse med mediciner nästan lika stor som Tomtens julklappssäck, gick jag ner i Hötorgshallen bara för att koppla av en stund innan jag skulle åka hem.

Mycket har förändrats, nya varor har kommit till och inte minst har sortementet berikats av olika kulturer. Serveringen under trappan serverar inte längre varmkorv och sköts numera av trevliga unga män med rastahår.

Efter att ha drömt mig runt bland ostar och Systembolagets monter med viner, tittat på grönsaker och frukter och konstaterat att de fortfarande har min älsklingsrätt sillbullar i disken för färdiglagat gick jag till serveringen under trappan och drack en cappucino. Satt och tittade på folk medan jag sakta drack mitt kaffe och tänkte på alla gånger mamma och jag suttit där. Jag måste verkligen se till att unna mig ett besök i Hötorgshallen lite oftare!