Jag har haft en bra dag idag. Var ensam hela förmiddagen på boendet och hann göra en massa jobb. Efteråt åkte jag iväg till Nacka för att träffa en man som jag sitter i en styrelse ihop med. Han ville diskutera en fråga med mig och vi hade stämt träff i centrumet. Vi drack kaffe, åt lite och avslutade med mer kaffe och en gigantisk glassbakelse.
Det var ett nytt centrum för mig och jag tänkte ta mig en liten windowshoppingrunda innan jag åkte hem. Men plötsligt kände jag att jag längtade hem. Snabbt färdades jag hemåt. Det är helt fantastiskt med dessa tunnlar man åker ner i och sedan vindlar de sig fram i underjorden och plötsligt är man någon helt annanstans.
När jag kom hem fixade jag en kopp kaffe och satte mig ner och såg en film. Det var en bra film, en spännade film. Men trots det gjorde den mig ledsen.
Filmen handlar om en familj där mannen visar sig vara någon helt annan än den han sagt sig vara, en helt annan än hans fru och familj tror. Filmen får mig att fundera över om man någonsin kan vara säker på att människor är dem de utger sig för att vara. En gång träffade jag en man som med tiden visade sig vara någon helt annan än han sa, hela hans liv var bara påhittat. Jag träffade honom ute i det verkliga livet, IRL som det brukar kallas, och i det sammanhang där vi träffades var hans story helt trovärdig. Det tog ett tag att inse att inget var verkligt, inget stämde och att allt bara var fantasier. Mytomaner är otäcka just för att de får oss att först tro på dem och sedan när vi inte får deras historier att gå ihop så tror vi att det är vi som är galna. Det är som att falla fritt och det tar ett tag innan man vågar tro att man har fast mark under fötterna igen. Om man nu någonsin vågar tro det igen.
Tråkigt när man inte kan lita på folk. Har också råkat ut för en mytoman som ställde till en massa trassel i mitt liv, innan jag begrep hur det hängde ihop.
Vad var det för film som du såg? Ursäkta att jag blev lite nyfiken.
Förutom att jag gillar din stil att alltid unna dig så blir jag nyfiken på historien om mannen. Det skulle du kunna blogga om väl?
Jag har en kompis som helt nyligen råkade ut för en liknande sak med sin man som hon levt under samma tak med och har barn ihop med.
En morgon knackade polisen på dörren och INGEN hade anat något.
Singelpappan:
Filmen heter A History of Violence. Filmens handling i stort har inget med min personliga upplevelse att göra, men den startade tankar.
Som alltid är det fantastiskt att se film där Viggo Mortensen har huvudrollen. Han är både bra och snygg!
Snorkfröken:
Kanske kan jag berätta i något annat sammanhang. Det finns en hel rad skäl till att inte berätta alltför mycket detaljer i en blogg.
Trevligt att du gillar min blogg! Jag trivs med att läsa din också. 🙂
Har sett den, den är riktigt bra, fastän creepy.
Jag har upplevt samma, men med mig själv. En dag vaknade jag och förstod att jag skulle bli tvungen att inse att jag inte ville vara den jag varit hittills; det mesta var hittepå och fasad. Det var ett smärtsamt uppvaknande.