Helgens vandring hade tagit mer på mina krafter än jag riktigt förstått. I morse efter nattens arbete mådde jag illa och var alldeles yr. Kände att det inte var läge att åka hem så jag gick och la mig i jourrummet för att sova till klockan tolv.
Men redan klockan tjugo i tio ringde telefonen och det visade sig att jag glömt skicka med en viktig fil i ett mail jag skrivit på morgonen. Det var nu inte mycket annat att göra, eftersom jag inte hade min laptop med mig, än att klä mig, packa ihop mina sängkläder och gå och låna en dator för att få iväg filen. Varför är det ingen som lagt in programmering för frågan ”Är du säker på att du inte glömt skicka med en fil?” Datorer brukar ju ofta ställa sådana frågor in absurdum. Men när det skulle vara bra så görs det inte.
Efter filskickandet åkte jag tillbaka mot Kista för att ta tag i ett dokument som skulle undertecknas innan eftermiddagen. Det var en massa jobb med att få tag på alla, men till sist har allt ordnat sig.
Jag var nu så hungrig att jag bara hade en enda tanke, att försöka köpa något ätbart. Men jag hade en fantastisk tur, jag blev inbjuden att vara med och äta lunch med medarbetarna. Det var maten som blivit över från gårdagens lunch i kyrkan, lax och potatis. Jättegott!
Efter maten, som skulle bli min sista på ett tag, åkte jag hem för att leta rätt på några amoxicillin-tabletter som jag visste att jag hade. Amoxicillin är förstahandsval vid antibiotikaprofylax vid tandextraktioner. Svalde sedan tabletterna exakt en timme innan jag skulle vara hos tandläkaren.
Har min tandläkare i Upplands Väsby, visserligen en bit att åka men väl värt resan. Vi diskuterade mina tänder och jag sa att nu hade jag förberett mig för att få bort tanden. Så nu är den borta…
Efter tandläkarbesöket stressade jag iväg till Kista för att hämta det där dokumentet igen, ta det med till Spånga och få ytterligare ett par underskrifter innan det var dags för presidiemöte. Det var kö på E18 och jag blev försenad. Men allt redde till sig och när jag kom fram hade det gått exakt två timmar sedan tanden dragits och jag fick dricka igen och ”äta” sådant som inte ska tuggas. Jag blev genast erbjuden kaffe och gräddtårta. 🙂
Presidiemötet gick bra, men tog väldigt lång tid. Klockan var nästan halv åtta innan jag kom från Spånga och nu har jag lyssnat på musik, tagit ett bad och masserat min stackars trötta vrist med Tigerbalsam. Men den är på bättringsvägen för nu behövs varken Magnecyl eller Ibumetinsalva länge.
Nu ska jag sova, måste upp tidigt imorgon. Det är nog bara i vården, där man borde veta bättre, som man blandar nätter och dagar frisk utan minsta möjlighet till återhämtning. Treskift är ett skit som förkortar livet med minst ett decenium! Men jag jobbar ju ”bara” natt och ska på en utbildningsdag imorgon. Men sen har jag ju min schemalagda natt också förstås. Over and out – nu ska jag sova!
