För några veckor sedan, vid midsommartid, sådde jag några frön. Trodde nog inte alls att det skulle gro något. Men till sist kom det upp några foderblad, de där späda, gröna bladen som kommer först och som man egentligen inte alls kan se vad det ska bli av. Nu gäller det att ge rätt näring, men också att ha tålamod och inte försöka få dem att växa fortare än vad som är bra för en hållbar utveckling.
*Om att ha tålamod och inte ha för bråttom handlar You can´t hurry love. Den kan du lyssna på i Krakas bloggmusik om du har Spotify.
Spännande att få höra vad som kommer ur denna planta.
Ja, jag är också nyfiken på hur den här ”växten” kommer att utveckla sig. 🙂
Den kraften är fantastisk att följa – att se något gro och växa sig starkare. Ger mycket att reflektera.
På tal om det så har jag, efter typ 2 års reflektion bestämt mig för att tänka mer på det som ska komma än det som varit. För det mesta i alla fall… så ny har jag smygpremiär för nya bloggen. Jag som aldrig skulle blogga igen… Morsning. Hoppas du har det gott – ingen Gbg-resa i sommar? Kram!
Ja, det här ”växt-projektet” har redan gett mig mycket att reflektera. Just nu vet jag inte om jag vill ”odla”, men vi ska dricka kaffe imorgon så får jag väl se hur det blir.
Jag har Gtb-resor på gång i höst, men jag vet inte hur mycket fritid jag hinner med på dessa två. Men jag ska planera in någon privat resa dit ner också och då hör jag självklart av mig. Blir glad att du frågar. 🙂