Roslagsmarschen heter en vandring som genomförs under tre dagar i Roslagen. Man följer till stora delar Roslagsleden, men inte helt eftersom man då skulle hamna i Grisslehamn vilket ju inte är meningen. Första dagen går man från Roslagsledens start i Danderyd till Lövsätra, en vandring på cirka 2,4 mil. Nästa dag fortsätter man från Lövsätra och går till Domarudden, sträckan är drygt 4 mil. Sista dagen startar man vid Domarudden och går till Skavlöten, sträckan är ungefär 2,7 mil. Totalt under helgen går man 9 mil.
Efter första dagens vandring åker man med buss eller bil till Domarudden som är lägerplats. Man kan antingen sova i de militärtält som finns uppställda där, ha eget tält eller om man har tur hyra sig ett rum i någon av stugorna på Domarudden.
Första dagen är lite en kamp med tiden för att man ska hinna innan det blir för mörkt. Jag är ju inte så snabb och behöver den ljusa tid jag kan få. Men det gick bra och jag kom i mål utan några incidenter. Det var skönt att komma till lägerplatsen, få middag och sedan en dusch. Jag hade glömt min ficklampa hemma och försökte hitta en bra plats i något tält, vilket ju inte var så lätt utan att se något. La mig innanför tältdörren och lyckades visst lägga mig delvis på någons fötter. Jag frös något alldeles hemskt hela natten, mer än uppe i bergen i Marocko och det vill inte säga lite.
Dag två startade efter frukosten med att vi åkte buss ut till Lövsätra och sedan gick vi därifrån. Bland annat går man genom ett område som heter Römossen och där var så mycket vatten och riktig sankmark. Jag trampade ner mig flera gånger och trillade i vattenhål med både fot och ben. Den biten av vandringen tog verkligen knäcken på mina fötter och ben. Jag har jätteont i lårmusklerna och min vänstra fot är så svullen att den är dubbet så stor som den högra. Som om nu inte det skulle vara nog så duggregnade det större delen av dagen omväxlande med skurar modell skyfall. När jag gick på vägen vid golfbanan stannade en vit bil och erbjöd mig skjuts. Givetvis ville jag inte åka med, men jag vill ändå ge dem en eloge för visad empati och medmänsklighet. Det är inte många som stannar och erbjuder en genomblöt medmänniska att få åka i deras bil. Tack!
Jag han i alla fall fram i tillräckligt god tid för att duscha och byta kläder innan middagen. Efter maen var det, i alla fall för mig, dags att lägga mig. Nu hade det skett en del förflyttningar i tältet där jag bodde. En hade åkt hem, en bytt tält, två hade hyrt in sig i en stuga och en hade satt upp sitt eget tält. Vi var bara två kvar. Men som tur var visade det sig vara en militärläkare kunnig i eldningens ädla konst. Alltså fick vi fyr på kaminen och eldade sedan tills vi skulle sova. Ska man ha elden igång måste man sitta eldvakt och det kan man knappast göra när man bara är två. Men det var varmt och gott i tältet när vi somnade och jag sov riktigt skönt. Vaknade på efternatten och hackade tänder för då var det kallt igen. Men lyckades i alla fall somna om och var ganska utvilad på morgonen, i alla fall efter omständigheterna.
Tredje dagen var solig och om jag inte redan haft så ont i både benen och fötterna, speciellt då den vänstra, hade det kunnat vara en skön vandring. Nu blev det en lång plåga där endast min envishet höll mig på benen.
Till sist kom jag i alla fall i mål och fick mitt diplom och fick köpa den 4:a som ska sitta som tillägg på förra årets medalj. Jag lyckades även förhandla mig till att få följa med när en bil skulle lämnas tillbaka på Statoil i Råsunda och kunde därifrån ta T-banan hem. Årets Roslagsmarsch var avklarad.
