Kan det verkligen vara kärlek?

Du har säkert också varit med om det. Det kan vara en arbetskamrat du ofta pratat med på jobbet eller någon som du känner väl från föreningslivet. Kanske någon du delar ett politiskt uppdrag med eller någon du brukar flytta bord och stolar tillsammans med när det är årsmöte. Ni brukar prata med varann en stund när ni springer på varann i affären eller ute på stan.

Men så ser du honom och ropar ett glatt hej, eller ni möts på gatan och du ler och säger ett enkelt hej. Han tittar med tom blick rakt igenom dig som om du vart genomskinlig och det slår aldrig fel, strax bredvid går hans flickvän, sambo eller fru.

Vad har de för märkliga förhållanden när man inte ens vågar hälsa på en annan kvinna? Inte vågar besvara ett hej och ett leende? Inte skulle jag kalla det kärlek i alla fall.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *