Är man förvirrad får man improvisera

Att jag har livet indelat i två sorters dagar har jag berättat förut – arbetsdagar och lediga dagar. Idag är det en ledig dag och imorse visste jag absolut att det var lördag – något som skulle ändra sig under dagen eftersom jag plötsligt fick för mig att det var fredag.

Jag traskade iväg till Husby Träff för att vara med p Järvakonferensen. Det var mycket folk och intressanta diskussioner. Vi drack kaffe och åt några smörgåsar och sedan var det dags för Förortskonferensen där olika inbjudna ungdomsorganisationer skulle presentera sina tankar och diskutera kring förorter och lokal demokrati. Vi som inte var inbjudna, till exempel vi vuxna, fick sätta oss som åhörare men inte delta i  diskussionerna. Det sas mycket klokt, men också sådant vi gärna skulle varit med och givit synpunkter på. Det var med andra ord väldigt intressant och inspirerande.

Plötsligt känner jag hur min telefon vibrerar och jag kollar vem som ringt. Det räcker med att se namnet så förstår jag att det inte alls är imorgon det är lördag och att jag borde vara i Akallakyrkan för att hålla i Helgsmålsbönen.

Jag sliter till mig jackan, ringer medan jag skyndar mig ner mot Akalla och säger att jag är på väg. Typiskt nog har min kamrat, som jag skulle ha gudstjänsten ihop med, av någon anledning också glömt. Alltså står det ett litet gäng utanför och väntar eftersom kyrkan är låst.

Väl inne plockar vi snabbt fram ljus och klär altaret. Jag försöker komma på vilken söndag det är och får veta att det är Fjärde söndagen efter trettondagen imorgon. Bläddrar snabbt fram texten och drar till mig den speciella almanacka som handlar om kyrkoåret och där det finns en liten betraktelse man kan använda om man inte har en egen – det hade jag ju inte eftersom jag trodde det var imorgon jag skulle ha helgsmålsbönen.

Kunde snabbt konstatera att det var söndagens gammaltestamentliga text som hörde ihop med betraktelsen i boken. Eftersom ingen annan föreslog en psalm att börja med sa jag att vi skulle sjunga Guds kärlek är som stranden. Den kan jag utantill och kunde då passa på att både läsa igenom texten och fundera ut vilken psalm som passade till den. Löftena kunna ej svika var väl så passande till texten om Job och hans samtal med Gud.

Jag ser, som bekant, lite dåligt på nära håll med mina glasögon. Alldeles extra dåligt ser jag om texten är liten. Men jag ser ordet Förbön och tänker att den tar jag. Inledningen är precis som vilken förbön som helst, men två rader in i texten inser jag att just den här förbönen är för det nygifta brudparet och alltså helt fel i sammanhanget. Det är nu jag är mycket glad att jag varit på hundratals, ja kanske tusentals, gudstjänster och därför vet hur en förbön är uppbyggd. Det är bara att improvisera…

Efter gudstjänsten blir vi några kvar som  dricker lite kaffe/te tillsammans och utbyter tankar. Till sist är det bara att plocka undan och traska hemåt igen. Trots att jag inte förberett mig inför kvällen blev det gudstjänst ändå, precis som det står i Matteus 18:20: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”