Det har inte blivit så mycket bloggande det senaste året. Visst, tiden har inte räckt för allt som skulle göras men det är inte hela sanningen. Det har helt enkelt hänt så mycket saker av olika slag. Men det är väl bra? Speciellt om man vill ha något att blogga om? Njae, inte riktigt så fungerar det. I alla fall inte om man vill vara juste, hålla på etiken och fundera ett varv till.
Att det händer en massa saker på jobbet som det inte går att skriva om är ju helt klart. När det sedan händer saker som både berör det privata och jobbet blir det ännu mer uppenbart att det är omöjlig att skriva om det. Jag har kort sagt varit omgiven av sjukdom, död, relationsproblem, separationer och personlig tragik. Människor som står mig nära har mått dåligt, människor som inte står mig lika nära har mått dåligt, människor, både mig närstående och andra, har mist anhöriga. Livet har trängt sig på och gjort det omöjligt att hitta något att skriva om.
Nu vänder jag på bladet och börjar om igen med bloggen. Hösten är en nystart på många sätt…
Ja, det finns en hel del man inte kan skriva om. Det gäller nog för många, även för mig, att man har en del, som är tungt att bära.Och det finns sådant i mitt arbete som jag inte kan skriva om, men som jag brottas med.
Må du få styrka.
Tack Kurt!