Livet är inte de dagar som gått, livet är de dagar man minns påstod en en känd resebyrå i sina annonser för några år sedan. Man menade då att det behövdes något extra, till exempel en resa, för att dagarna skulle vara värda att minnas.
Har man den inställningen blir det lätt att se tillvaron som meningslös, tradig och att man upplever att livet rinner bort. Istället tror jag att man ska försöka minnas de vanliga, vardagliga, dagarna då livet varit just en vanlig dag.
Trots att jag tänkt sova ut ordentligt vaknade jag redan 8.20. Som ni minns från förra inlägget så var kaffet slut och jag fick tänka ut en plan B.
Efter en snabb koll på nyhetssajterna bestämde jag min för att åka till Coop Forum och dels skaffa mig ett nytt lager kaffe, dels dricka en kopp på plats.
Eftersom det var tidig morgon och jag ville ha sällskap skickade jag ett sms till min son och frågade om han ville följa med. Det ville han om jag kunde lova att han skulle hinna i tid till jobbet.
Utan kaffe har jag ofta noll koll på tillvaron och ansåg att det var gott om tid, minst ett par timmar. När tiden mellan kl 8.45 och 10.00 blev flera timmar lång vet inte jag, men just då var jag övertygad om att så var fallet.
Hur som helst, efter ett idogt skrapande av rutorna på bilen kom vi iväg och när vi kom in i affären började jag fundera på klockan. Vad kunde den vara?
Klockan var 9.20 och då, men först då, insåg jag att jag tänkt lite fel.
Vi checkade in i shop express och gick sedan raskt till kaffehyllan där 5 påsar kaffe lika raskt åkte ner i kassen. Sedan snabbt förbi sylthyllan för att plocka ner en burk lingonsylt till blodpuddingen jag planerat att äta senare. Därefter raskt till kassan, betalade och ilade vidare till café-disken.
Just här är det bara konditorivaror som gäller och det fick bli en kanelbulle till min son och ett wienerbröd till mig. Fast vi hade nog hellre ätit varsin ostmacka.
Vi hann i alla fall sitta ner och få i oss kaffe, kaffebröd och dricka. Sedan bar de raskt av till bilen för färd till sonens jobb. Eftersom jag orsakat tidsnöden fick jag lösa problemet. Med exakt två minuter till godo rullade jag fram och släppte av honom.
Åkte direkt hem och letade fram överföringskabeln till kameran. Hade lovat att senast idag skicka över bilder på hela RKS-styrelsen inför tryckningen av Julbrevet. Hade inte bloggmigrationen igår tagit så lång tid hade jag fixat det redan då.
Dags för lunch, en inte alltför självklar måltid när man ska jobba natt. Det gäller att inte få för sig att man kan äta både på dagen och på natten, eller det kan man ju förstås men då är det risk att man rullar fram ganska snart.
Alltså fick de bli smörgås med makrill i tomatsås och, självklart, kaffe till det.
Sen till den eviga frågan: Ska jag gå till gymmet eller ta en promenad utomhus. Vädret var fint, en fantastisk höstdag, och det fick bli en runda med stavarna. Nästan 1 mil gick jag, med ett par pauser för att ta bilder. Traskade runt i den delen av Kista där man bygger och har byggt i flera år, det är mycket som föändrats och mer förändringar är på gång.
Steker blodpudding och packar nattens lunchlåda. Gör två knäckemackor med ägg och en kopp kaffe. Sätter mig och läser en artikel på internet, En svala gör ingen tidning. Intressant!
Sover inför nattens arbetspass och sedan är det dags att förbereda lite innan jag ska åka till jobbet. Medan jag dricker mitt kaffe läser jag ytterligare en artikel, Sjunkande upplagor sätter press på pressen i England.
Åker iväg till jobbet där de visar sig vara ovanligt lugnt. För min del innebär det att jag kan ägna natten åt endast en skallskadad patient. Men det är ändå lite ”pyssel” med transport till röntgen och annat ”bök”.
Vid 2-tiden äter jag min lunch i lugn och ro. Ingen stress alls. Ändå är jag ganska trött när jag stämplar ut strax före 7.30.
Nu är cirkeln sluten. Jag är hemma, ska ta en kopp kaffe och sedan är det dags för dagens sömnpass.
Så här ser en vanlig dag ut för mig, men få variationer. Givetvis händer det en del saker som jag väljer att inte dela med er som läser. Men de allra flesta händelserna under en dag är vardagliga och säkert ser din dag ut ungefär likadant. Vill du dela med dig av dina tankar kring vardagen, tiden och livet är du välkommen att skriva en kommentar.
