Djurrisk

På väg till jobbet gick jag utefter en ordentligt trafikerad väg. Plötsligt kom det en ensam hund springande. Inte så bra med tanke på trafiken.
Jag ropade ”hallå” och hoppades att någon ägare till hunden ändå skulle finnas där i mörkret. Men ingen fanns där. Lyckades i alla fall förmå hunden att springa tillbaka upp i villaområdet och förhoppningsvis kom den inte ner till vägen igen.
Jag fortsatte framåt och när jag kommit till rondellen ett par hundra meter längre fram hörde jag någon jama. Jag såg mig omkring och där kom en fin norsk skogis springande mot mig. Den såg välskött ut, men verkade ändå både hungrig och frusen. Jag kollade om den kanske hade ett halsband med något telefonnummer, men det hade den inte.
Katten var, precis som hunden, alldeles för nära den starkt trafikerade vägen och jag kände att jag måste leda den på bättre vägar. Katten följde med mig upp bland husen och jag motade in den på uppfarten till en villatomt.
Jag vände tillbaka ner mot vägen för att fortsätta mot jobbet. Men då kom katten efter mig och jag blev jätterädd att den skulle bli påkörd. Kände att jag måste göra något drastiskt.
Jag stampade med fötterna och sprang mot katten, jagade den upp tillbaka till villatomterna och den flydde från mina arga fötter in mellan spjälorna på ett staket. Hoppas den stannde där och sedan tog sig hem försiktigt. Djur i trafiken tar en stor risk, en djurrisk.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *