Kommunikationsreflexion

Funderar lite på våra, eller i alla fall mina, ändrade kommunikationsvanor.
Innan internet fanns var det brev och telefon som gällde, om man nu inte kunde träffas förstås. Ett brev tog ofta en vecka att få svar på eftersom man först skrev det och sedan tömdes troligen brevlådan dagen därpå och det tog i bästa fall en dag men oftast två innan adressaten fick det. Sedan skulle svaret färdas på samma sätt.
När det gällde telefon var det ju enklare, men dyrt om man inte bodde inom samma riktnummerområde och blev tvungen att ringa det som kallades rikssamtal. Det var inte ovanligt att ett samtal gick på så där trettio kronor och det var mycket pengar på den tiden.
Med tiden slog man ihop riktnummerområden och till sist tog man även bort den dyra kostnaden för dessa rikssamtal.

Jag minns så väl när mobiltelefoner började bli allmänna och inte bara företagare hade dem. Men det var förhållanevis dyrt att ringa och min första mobil hade ett abonnemang där jag fick ringa för hela månadskostnaden, vilket ansågs förmånligt på den tiden, men samtalen kostade åtta kronor i minuten. De trehundra kronorna jag betalade räckte till ungefär en halvtimmes samtal i månaden. Det fanns också en uppkopplingsavgift för varje samtal så den faktiska tiden blev något mindre om man ringde fler korta samtal än ett enda långt. Självklart kunde man ringa mer än den halvtimmen men då kostade varje minut åtta kronor.
Med tiden kom nya abonnemangsformer och kostnaden minskade. Men det var inte ovanligt att många, framför allt äldre personer, vägrade ringa till mobiltelefoner eftersom det inte bara var så att det var dyrt att ringa från mobiler, det var också ohemult dyrt att ringa till dem.

Numera har de flesta abonnemang i stort sett fritt antal samtalsminuter för en rimlig kostnad och likaså kan man skicka sms och mms som en del i avtalet. I mitt senaste avtal får jag ringa tiotusen minuter (sic!), och skicka lika många sms och mms. En enorm massa med andra ord. Det ironiska är att numera är mina telefonsamtal ganska begränsade och den tiden då jag satt i telefon en eller ett par timmar varje kväll är förbi. Numera byter jag vanligen några ord i förbigående med vänner och bekanta via internet eller skickar några sms.

*10 000 minuter är drygt 166,5 timmar
sic betyder sic erat scriptum, så är det skrivet, och används för att markera att något som låter osannolikt faktiskt stämmer

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Kommunikationsreflexion

  1. Åsa skriver:

    Ja,kommunikationsvanorna har verkligen förändrats! Och mest positivt tycker jag.
    Men jag tror det är stressande att det förväntas svar direkt och den väntan man hade med snigelposten var nog inte alltid av ondo.
    Och nog hade det varit mer avkopplande på mitt Oslobesök om jag inte hade haft möjligheten( och det outsagda kravet) att kolla och svara på alla mail.
    Eller inte varit nåbar per telefon.världen går ju knappast under om jag inte är tillgänglig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *