Den stora ensamheten

Såg en dokumentärfilm med namnet Den stora kärleken. Programmet handlar om en ung man, Gunnar, som söker kärleken. Han är förtjust i tjocka kvinnor, ja man kan nog säga att han är besatt av dem. Det är inga småmulliga tjejer det handlar om, inte med några kilon för mycket, utan verkligt feta kvinnor.
Man får följa honom både i hans vardag och när han reser på sin årliga USA-resa för att umgås på ett stor tillställning för dem med extrem övervikt och dem som är intresserade av kvinnor med för många, alldeles för många, kilon. Några feta män verkade det inte finnas med, istället verkar många av killarna som dejtar dessa kvinnor nästan onormalt smala.

I  Gunnars vardag hemma i Sverige berättar han att han vill träffa någon att dela vardagen med, någon att krama och att vara med. Han berättar om sitt stora behov av att vara ute och gå för att bli av med energi och oro. Han verkar närmast besatt också av det.
Han bekymrar sig om att han fortfarande ska vara timanställd, singel och bo i en etta när han fyller 40. Han är nu 35 år.

Jag blir så illa berörd av hans ensamhet och hans sökande som känns så fel. Han söker kärleken på nattklubbar och tillställningar för överviktiga kvinnor och deras beundrare. Det är så sexinriktat och vid ett tillfälle, i en lek där tre tjejer finns bakom en vägg, frågar han en tjej hur hon skulle tillaga honom om han var en kalkon.
Istället för att komma med något fyndigt, något som vittnar om omtanke och finess svarar hon att hon ska kväva honom med sina bröst och smörja in honom med sin stjärt.
Att det är den tjejen han väljer visar att han inte förstår vad livet i vardagen handlar om. Trots det är det precis det han söker när vi får komma honom nära och han blottar sin stora ensamhet.

I slutet av filmen åker han tillbaka för att träffa en av tjejerna i USA och jag hoppas att han hittar det han söker.

Den här dokumentärfilmen är värd att se. Den finns på TV-play fram till 12 oktober 2013.