Livet är en resa med många hållplatser, men också ett färdmedel. ”Det där vi kallar för ”liv” är ett tåg med många vagnar” skriver Paulo Cohelo.
Jag har bloggat med hans ord som utgångspunkt tidigare, här och här. Nu använder jag hans ord och liknelse ännu en gång.
Resan genom livet pågår hela tiden, vi far förbi station efter station. På en del ställen stannar vi för att sträcka på benen lite, men vi far hela tiden vidare. Det är en resa som inte tar slut. I alla fall inte så länge våra liv pågår.
Men då och då behöver man ta en lite längre paus, stanna kvar och se sig om för att lära nytt, träffa nya människor och planera och proviantera för den fortsatta resan. Det är ett sådant, lite längre, uppehåll jag gör just nu.
Hej min vän! Vad har Du lärt Dig av resan i dag? Tog Du en rejäl bensträckare? Vi har pratat om semester bossen o jag, men ännu behöver folket vatten.. Nattkram
Jag är inte så säker på att man kan se vad man lärt sig dagligen och stundligen, det är något som visar sig på sikt.
Just den här ”bensträckaren”, som kommer att bli rätt lång, är tänkt som en reflexionstid och en tid för en del studier. Jag vet egentligen väldigt väl vad jag gör här i Göteborg, men vad det sedan leder till kommer att utvärderas senare. Tills vidare får den officiella anledningen vara att jag behöver slippa stressen i Stockholmstrafiken ett tag – både den på vägarna och den i kollektivtrafiken.
Kram