Tåget har nått sin ändstation

”Det där vi kallar för ”liv” är ett tåg med många vagnar.
Ibland sitter vi i en vagn, andra gånger i en annan.
Ytterligare andra gånger förflyttar vi oss från en vagn till en annan
när vi drömmer eller när vi låter oss hänföras av det fantastiska.”  

Orden ovan är från en bok av Paulo Coelho och blev min inspiration till 2012:s första blogginlägg. Det får också bli min inspiration till årets sista som därmed bli en uppföljning av det första Tåg med många vagnar – tankar inför 2012.

Tåget med nummer 2012 for fram snabbt och innan jag ens riktigt hunnit sätta mig till rätta är vi framme vid slutstationen.
Men det var inte bara tåget, en symbol för tiden, som for fram snabbt, även jag rörde mig snabbt mellan de olika vagnarna. I en del vagnar stannade jag länge, en del kom jag tillbaka till flera gånger och några gick jag bara snabbt igenom.

I jobbvagnarna, huvudsakligen tre, det stora sjukhuset söder om stan, det mindre i en västkuststad och det mindre i en stad söder om Stockholm har jag tillbringat större delen av tiden. Har också varit på några kortare besök inne i andra jobbvagnar.

I studievagnen tillbringade jag en del av våren, dels på plats i Vadstena dels hemma med hemuppgifter.  Andra hälften av Svenska kyrkans grundkurs på halvfart avslutades i maj.
I kursen ingick många delar som gav tillfällen för eftertanke och reflexion både enskilt och i grupp. Men det som blev en aha-upplevelse för mig var att måla en ikon under ledning av Djordje Cavcov, känd ikonmålare.

I förtroendeuppdragsvagnen har det varit tungt och många gånger har jag tänkt på att hoppa av tåget. Men att hoppa av ett tåg i farten är aldrig bra.

Volontärvagnen bjöd på flera positiva händelser och min slutsats är att det är trevligare där än i vagnen för förtroendevalda.

Vänskapsvagnarna var flera stycken och i vissa av dem har det gnisslat något alldeles förfärligt och stört mig både när jag varit vaken och när jag sovit. Det har verkligen inte givit några positiva vibbar.
Men i några av dessa vagnar har jag träffat vänner från förr och återknutit banden och i några har jag funnit nya vänner.

En mörk sorgevagn fanns med på tåget. En mycket nära vän från förr var svårt sjuk och vårdades i min närhet. Till sist lämnade hen jordelivet. Den händelsen har tagit mer energi från mig än något annat under året.

Men det fanns också en riktig festvagn på tåget och jag var bjuden på ett underbart bröllop med en fantastikt trevlig fest efteråt.

Många vagnar innehöll vardagsbestyr, disk och tvätt, städning, pappersarbete och allt annat sådant som gör att livet flyter utan alltför stora bekymmer.

Ganska nära slutet på tåget fanns vagnen med min resa till Patagonien. En nästan tre veckor lång resa i Chile och Argentina med vandring i nationalparkerna Torres del Paine och Los Glaciares.

Nu bromsar tåget in för att vid midnatt stanna vid sin slutdestination. Konduktören ropar ut det klassiska ”Ändstation, avstigning för samtliga. Tåget tas ur trafik.” Det är då tågbyte och dags att kliva ombord på tåg nummer 2013. Den spännande resan fortsätter…

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

3 svar på Tåget har nått sin ändstation

  1. Frudin skriver:

    Ditt år har varit fantastiskt vad jag kan se…förutom att förlora hen.
    Vilket fin krönika du skrivit! Kram och gott nytt tåg!

  2. Pingback: Livet är en resa, jag är på väg | Kraka

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *