Jag vek av strax före väggen, men missade ändå dörren

Jag har ett stabilt psyke, men en kropp som reagerar starkt på stressande påfrestningar. Jag är van att arbeta hårt, ja till och med mycket hårt, och har inga egentliga problem med att jobba många timmar eller många arbetspass i följd, istället är det andra saker som brukar vara utlösande faktorer.

Tydliga mål är viktiga för mig, visioner och att se en mening med det jag gör. Att trampa vatten i havregrynsgröt brukar jag använda som beskrivning av engagemang som inte leder framåt hur jag än anstränger mig. I år har jag valt bort ett par sådana engagemang, vilka kommer jag inte att gå in på här av hänsyn till andra personer och i viss mån också av sekretess jag är bunden till.

När jag fick möjligheten att stanna kvar på mitt sommarjobb, där jag varit tre somrar i följd och där jag trivs, tackade jag ja till den chansen. Att komma bort från en del av stressen hemma i Stockholm och istället kunna ägna mig åt några av mina kreativa drömmar kändes upplyftande.
Jag hittade ett boende som kändes helt okej, visserligen inget drömboende men ändå precis vad jag behövde. Inneboende i ett visserligen litet rum, men med fantastiska möjligheter till naturupplevelser i Vättlefjällsområdet och nära in till centrala Göteborg med bra kommunikationer som går dygnet runt.

Allt fungerade bra hela hösten. Jag reste hem på lite längre ledigheter och jag tog tag i några av mina nya projekt, projekt som jag drömt om och som bara var för min egen skull. Jag mådde helt enkelt jättebra av att vara på västkusten. Visserligen regnade det mycket och på efterhösten förvandaldes hösten till en evig grå regnperiod. Men väder är sällan några problem i sig, även om dåligt väder är tråkigt

Jag har både hunnit träna och hunnit promenera mer än vanligt. Förkylda blir alla och så även jag. Men det brukar gå över och inte vara några stora problem. Visst, det ska jag erkänna, jag har fuskat med mina D-vitaminer. Men det är kontroversiellt det här med om man ska använda megastora doser D-vitamin eller inte och jag, som aldrig brukar fega, blev lite skrämd när man började prata om ökad dödlighet i min åldersgrupp även vid normaldoseringar av multivitamintabletter. Det har troligen inte alls med just D att göra utan med andra vitaminer och mineraler. Jag vet egentligen vilka som bör misstänkas eftersom jag följer den här forskningen ganska väl.

Hur som helst var jag förkyld i början av december, en envis förkylning som inte ville gå över. Jag hade jul- och nyårshelgen inbokad, precis som förra året, och en ledig trettonhelg att se fram mot efteråt. Inget ovanligt eller konstigt alls.
Men det är då det oväntade stressmomentet kliver in på arenan och fullkomligt gör mig utmattad. Min hyresvärd börjar ”uppvakta” mig på ett närmast stalkingaktigt sätt. Han smyger utanför min dörr, håller koll på när jag kommer hem och har åsikter om att det tagit för lång tid för mig att komma hem från jobbet och annat. Allt började med att jag tackade ja till en kopp te på julafton, något som för mig kändes normalt men blev en utlösande faktor. Efter det hittar han på alla möjliga sätt att ta kontakt, allt från invecklade frågor om sitt läkarintyg som jag inte kan svara på eftersom jag inte kan sådant till att senast fått för sig att jag skulle ta tempen på honom. Det var igår och då fräste jag av honom rejält.

Nej, jag tror inte att jag blivit sjuk av att han håller på så här. Men stress sänker immunförsvaret och i en redan förkyld kropp blev det för mycket. Jag har fått rena mängdrabbaten på sjukdomar: bakteriell öroninflammation, virusinfektion i halsen och en bakteriell infektion i lungorna. Jag är helt utmattad, yr, hes och rosslig, Jäkla skit!

Det här inlägget postades i Livet, Nioochenhalv kvadratmeter uppe på berget. Bokmärk permalänken.

1 svar på Jag vek av strax före väggen, men missade ändå dörren

  1. Louise skriver:

    Nämen … himmel så det kan bli … !
    Ja, tänk bara så väl kropp och själ hänger ihop.
    Och tänk så tokigt det kan bli när man får fel typ av uppvaktning, från fel människa …
    Inte det minsta kul …

    Ta hand om dig. Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *