Jag har hamnat lite på efterkälken med blogginlägg som jag planerat, och i vissa fall lovat, skriva. Men lugn vänner! De kommer.
Jag blev naturligtvis enormt besviken, det är inte ofta man har chansen att se dem i Sverige, senast de var i Sverige var 2002.
Jag bestämde mig på stående fot att jag skulle se dem. Men hela Europaturnen var utsåld. Men de skulle komma tillbaka senare under året till Storbritannien och jag började söka efter biljetter redan samma kväll. Det fick bli London, även om Dublin var väldigt lockande, eftersom det redan var ont om biljetter och Dublin verkade utsålt redan.
Vi reste på lördagkvällen den 7:e. Vårt plan skulle gå strax före klockan nio på kvällen så vi skulle komma fram sent, men inte alltför sent för att hinna sova ut på hotellet och ha hela söndagen att göra något trevligt.
Men här började problemen. Planet var först en och en halv timme försenat, det var tänkt att gå 22.20. Vi fick sms från Norwegian, som är väldigt bra på att informera kontinuerligt via sms. Vi fick sedan uppdateringar vartefter och planet lyfte slutligen kl 00.20. Vid den tiden borde vi redan varit på vårt hotell.
Hur som helst checkade vi in vår resväska, vi hade ett gemensamt bagage. Sedan in genom säkerhetskontrollen och jag radade upp alla mina femtioelva saker och var säker på att allt var urplockat. Frågade om jag skulle ta av mig koftan och gick sedan genom metalldetektorn som skrek i högan sky. Koftan har metallknappar, vilket jag glömt.
Vi gick runt lite, kollade om MAX var öppet, vilket det inte var eftersom det var lördagkväll och det då inte går så många plan. Istället gick vi till O´Learys för att äta. Jag åt en Bookmakertoast som var väldigt god, min son någon burgare och till det varsitt glas rött. Precis innan de stängde klockan 21 drack vi kaffe.
Eftersom det inte var speciellt mycket folk lyckades vi hitta en lugn plats att vila och vänta på. Jag hann se ett avsnitt av Downton Abbey som visades på TV. Det blev en lång väntan innan vi fick gå ombord.
Planet var fullt och vi hade haft oturen att hamna vid nödutgången vilket innebär att man inte får ha något handbagage på platsen. I facken ovanför var det fullt överallt och man tog hand om min handväska som sedan skulle läggas ut på bandet med övrigt bagage. Hur kul är det? Med värdesaker och sådant som man vill ha ständig uppsikt över?! Det är något sjukt med att man numera tillåter stora väskor som handbagage så det blir så fullt att man sedan inte ens får ha sina värdesaker inne i kabinen. Nu blev inget stulet och allt var frid och fröjd, men hur lätt skulle det inte ha kunnat vara attt plocka till sig en liten väska när den kommer rullande bland de stora?
På Gatwick letade vi sedan reda på biljettluckan för tåget in till stan. Det skulle gå 04.25. Vi fick alltså vänta en stund, men det var knappt 30 minuter så det gick väl an. Tåget går in till Victoria station och där passade vi på att köpa våra 7-dagars Oystercard och jag drack kaffe och åt en bit av den macka som F köpte.
Sedan skulle vi ut till vårt hotell i Ilford. Men i London går inga tunnelbanor efter midnatt och vi blev tvugna att ta bussen. Det var inte det lättaste att ta reda på vilken buss vi skulle ta och hur vi än letade på de olika tabellerna kunde vi inte hitta den. Inte så konstigt visade det sig, det går inga bussar till Ilford från Victoria.
Vi fick information från en av busschaufförerna att vi skulle ta buss 38 och där be chauffören att visa oss var vi skulle byta till 25:an. Sedan åkte vi nattbuss ut till Ilford, ett äventyr i sig.
Vi klev av på ändhållplatsen och sedan skulle vi leta rätt på hotellet. Den mycket vänliga busschauffören, som just gick av sitt pass, skjutsade oss till rätt gata och även om vi hamnade i fel ände av den så var det sedan lätt att ta sig till hotellet. Ungefär klockan 06 var vi på rummet och det var dags att äntligen sova. Först en liten stund och sedan frukost och därefter fortsätta sova fram till mitt på dagen.
Vilken härlig resa ni fick trots det som strulade! Jag måste erkänna att jag inte känner till det bandet. Vad spelar dom för slagsmusik?
Det här med handbagage är ett evigt puzzlande särskilt om mna åker med Ryan Air som vi brukar göra.
Nu fick du mig att längta till London igen! Längesen vi var där.
London är en härlig stad! Jag ska dit i slutet av februari igen, men den gången utan sällskap av min son.
Jag återkommer om Tenacious D i stt separat inlägg.
Din fråga om Karlstad stadslopp. Jag tror det är i maj.
Ska kolla om det kan vara något för mig. I så fall får du bjuda på kaffe! 🙂
Syrran åker till London idag för att fira sin 70-årsdag. Hoppas att hon får skapligt väder och ingen snö.
Ni verkar i alla fall ha haft några fina dagar där!
Kram
Snö är väl inte så jättevanligt, men regn. Vi hade en osannolik tur och slapp regn hela vår vistelse. Inte minst gjorde det våra promenader i parken angenäma.
Får se om jag har samma tur nästa gång…
Kram
Jag är inte mycket för storstäder, men London är alltid London, och jag kan önska att jag kunde resa dit. Mycket för bokhandlarnas skull. Engelska bokhandlar med ett stort utbud av engelska böcker; det är nästan lite paradiskänsla.
Fy för att lämna ifrån sig handväskan! Jag hade nog blivit lätt hysterisk. Det är helt galet med handbagaget! En del har ju jättestora trunkar med sig upp på planet.
Min son vill nog gärna kalla det för att jag blev hysterisk. Dessutom upptäckte jag efter en stund att jag hade min medicin i den väskan. Ja, var skulle jag annars haft den? Jag plockade ut så mycket jag kunde hålla i händerna och resten blev kvar.
Ja, bokhandlarna i London är speciella. Jag kan gå där i timmar och titta och, om jag har råd, köpa både det ena och det andra.
Men så mysigt det låter! London är härligt, har bara varit där en gång och det är över 10 år sedan nu. Vill gärna tillbaka.