Så blev det äntligen fredag

Veckan har gått snabbt, som den gör när varje natt är fylld med arbete och dagarna rinner bort tillsammans med John B Lund.

Jag bryr mig egentligen inte om vad det är för dag, fredag eller måndag är samma sak. Mitt liv består av två sorters dagar, lediga och dem man arbetar. Så har det varit nästan hela mitt vuxna liv med några korta avbrott då jag jobbat dagtid måndag till fredag. Ett liv på gott och ont, jag föredrar skiftarbete.

Just den här fredagen hade jag trots allt sett fram mot och ändå ställde jag in den planerade aktiviteten i sista stund. Nya Robocop hade premiär på biograferna och jag hade planerat att se den.  Istället valde jag att ha en hemmakväll med annan film, en turkisk TV-serie som jag börjat titta på.

Nu blev det en bra fredag i alla fall. Efter jobbet åkte jag in till Göteborg och tog en kaffe och ostmacka på Centralen. Sedan bar det av hem för att sova.
På eftermiddagen åkte jag in till SATS och tränade, avslutade sedan med en lång bastu.
Innan jag for hem drack jag en kaffe och åt en fiskburgare. Det var mitt budgetalternativ för fredagsmiddag.

Hemma på rummet såg jag några avsnitt film, chattade lite på Facebook och drack ett glas rött. Klockan var sent, långt efter midnatt, innan jag släckte lampan och somnade.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

5 svar på Så blev det äntligen fredag

  1. Louise skriver:

    Jo, det ligger något i det du säger. Man har lediga och arbetande dagar. Men om man har stadigt schema som löper lika hela tiden så är det lättare att få en viss känsla för vissa dagar, så som jag har för fredagen t.ex. Fredagskvällen är den kväll jag är mest trött, men jag njuter ändå hejdlöst av att veta att jag inte ska upp och jobba på lördagen. Fredagskvällen är mitt mentala utropstecken efter arbetsveckan. Mer ett utropstecken än ett ”pricken över i ” … hehe

    Även jag har provat på skift, men kunde aldrig förlika mig med nattarbetet. Tror att ständig natt hade varit bättre än så som jag jobbade, med några nätter inklämda i ett 5-skift. Kroppen fick växla dygnsrytm alldeles för mycket. Jag mådde inte alls bra, och kände hur kroppen ständigt arbetade för att gå runt. Hade jag fortsatt så (blev bara 1 år tack och lov) så tror jag att jag hade kunnat ta livet av mig på det sättet.
    Däremot trivdes jag väldigt bra under de år när jag jobbade 2-skift. Varannnan vecka dag och varannan kväll. Det fungerade jättebra! Då kunde man rå sig själv och uträtta ärenden under kontorstid ena veckan, och vara social med dagarbetare och familj den andra vackan …

    • Kraka skriver:

      Personligen tror jag att treskift, som man numera tvingar alla att ha i vården, är ett fördärv. Det finns undersökningar från USA som fått fram till att det förkortar livet med kring 10 år. Horribelt!
      I vården ger man heller inga återhämtningsperioder utan tvingas blanda fritt. Jag, som vägrar ha en fast anställning och därför kan vägra med hotet om att då jobbar jag inte alls, brukar slippa denna styggelse. På Södertälje var jag tvungen att jobba treskift och jag känner fortfarande hur slitigt det var. Omgivningen trodde jag blivit galen som aldrig var ledig, men det var under tvång jag jobbade så mycket.
      Jag kan tänka mig att jobba kvällar, men då får man i gengäld inga lediga kvällar alls eftersom de passen har färre timmar än ett nattpass.

  2. Pompom Sönnfors skriver:

    Vilken är den turkiska teveserien?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *