Jag älskar att vara ledig, att själv disponera min tid. Ibland är jag på språng med tusen järn i elden men lika ofta kurar jag vid datorn med en film eller ligger i sängen med en bok.
Den här helgen skulle jag jobba fyra nätter. Jag gick på mitt pass på fredagkvällen och allt förlöpte som det skulle. Vi fick veta att det på flera avdelningar på huset rådde restriktioner på grund av kräksjuka, men jag var placerad på en av IVA-salarna och skulle knappast ut på huset.
På vägen hem tog jag en sväng förbi Coop Forum i Bäckebol, drack en morgonfika och åt en macka och for sedan hem till mitt hyresrum för att sova.
Jag vaknade på eftermiddagen, drack en kopp kaffe och skrev veckans inlägg till Bokbloggsjerkan. Eftersom jag kände mig ovanligt trött, vilket borde fått mig fundersam, gick jag och la mig igen.
På kvällen vaknade jag med fruktansvärda magsmärtor och illamående. Sedan började ett mindre inferno, eller i alla fall en vandring genom purgatorio. I själva verket vandrade jag mellan sängen och toaletten. Mer behöver knappast sägas.
På morgonen var allt över och jag ringde och frågade när jag kunde komma och jobba igen. Egentligen visste jag svaret, men hoppet är ju det sista…
Nu är jag alltså ofrivilligt ”ledig”, en ledighet som dessutom kostar mig en hel del pengar eftersom jag är sjukskriven under en helg. Troligen får jag inte komma tillbaka förrän på onsdag, men jag ska ringa imorgon och fråga igen. Det är faktiskt rätt trist att vara hemma när man måste.
Jag har roat mig med både Dr Who på Netflix, Kaffe med rån på Storytel och Uppdrag förtroendevald, en bok för oss med förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan. Men inget har lyckats fånga mitt intresse någon längre tid. Jag iddes inte ens gå ut på en promenad trots att jag har Vättlefjällsområdet som granne.
Åh vad jobbigt!
Ja jag är också ofrivilligt hemma.. Trodde jag
skulle jobba och gudarna ska veta att jag behöver
pengarna.. Men nej ;-(
Krya på dej!
Kram