Märkt för livet – Bokbloggsjerka 28-31 mars

Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket? Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan. Där kan du också se upphovet till veckans fråga, en bild på en person som tatuerat ett citat från en bok på sin underarm.

Det här är en knepig fråga som jag inte kan svara på. Jag har ingen tatuering alls, men skulle vilja ha en liten katt på underbenet precis i den höjden så man kan se den på sommaren då kjolen rör sig i vinden eller då jag går. Jag har ofta de där långa kjolarna av tunt, lite krinklat, material. Katter har, ända sedan jag var liten, haft en central roll i mitt liv. Även under perioder då jag inte delat min vardag med någon katt.

Jag tycker man ska tänka sig noga för innan man sätter en tatuering på sin kropp. Det är en sanning med stor modifikation att man kan ta bort den. Oftast får man försöka täcka den med en annan bild istället.

Men visst, jag skulle absolut kunna tänka mig att tatuera in ett citat eller liknande som står för mitt sätt att se på livet. Men budskapet måste vara både kort och tydligt och det är inte alltid det är framställt så.

Jag har två tänkbara, varav det ena är ett citat från Karin Bojes dikt I rörelse: ”Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”.

Det andra är inget citat, men jag har en Bibeltext som inspiration. Det är texten om brödundret där Jesus ger en hel folkhop mat efter att en liten pojke delar med sig ur sin matsäck fem bröd och två fiskar. En möjlig tolkning är just att det drog igång en rörelse i folkmassan och att alla delade med sig av det de hade. Vem har inte varit på knytkalas och kunnat konstatera att det lilla som var och en hade med sig blir nog och över nog när det läggs samman. ”Sharing is caring – När vi delar räcker det åt alla”. Joh 6 5-13. För tydlighetens skull skulle jag där också ha med hänvisningen till Bibeln i tatueringen.

Det här inlägget postades i Bokbloggsjerka 2014. Bokmärk permalänken.

10 svar på Märkt för livet – Bokbloggsjerka 28-31 mars

  1. Monika skriver:

    Jag gillar Karin Boyes, men därifrån till att tatuera in det… nej 🙂

  2. Funderskan skriver:

    Skulle jag nu tatuera mig, är det väl en katt precis som du säger! Men var, har jag ingen aning om! Bakom örat?

  3. Malin skriver:

    Fint citat! Och jag håller med om det du skriver om att ta bort tatueringar. De flesta tror att huden blir som innan igen, men så är det ju inte. Jag har en coverup som blommade ut i en hel sleeve. Men jag älskar tatueringar. Det är en del av mig.

  4. Kajsa skriver:

    Ska man tatuera in något så måste man verkligen ha tänkt igenom det innan. Din relation till katter gör ju det hela lite lättare om man nu vill tatuera sig. 🙂

  5. Bosse Lidén skriver:

    Jag gillar verkligen citatet men att tatuera mig kommer aldrig att ske. Förstår inte meningen med detta. Förskönar inte. Så många korkade som gjort det på fyllan, press från kompisar, för att de trott att en kärlek skulle hålla hela livet. Sedan ångrar sig många och tycker att någon annan ska betala för att fixa bort det. Men hade någon tvingat mig med en pistol hade jag valt en delfin. 🙂

  6. KajsaLisa skriver:

    Tror det sista passar bäst för det är lagom långt. Tänk om en massa bokbloggar blir inspirerade nu. Någon som förläst sig på engelska pusseldeckare gaddar in ”Betjänten är mördaren” 🙂

  7. Pingback: Trist och tråkigt | Kraka

  8. Freja skriver:

    Jag gillar tatueringar, har fem stycken, men skulle inte vilja ha text på kroppen. Tänk om den som tatuerar stavar fel…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *