Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”? Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
Jag älskar ljudböcker! Sedan jag för ett drygt år sedan skaffade Storytel har jag lyssnat på 69 böcker. Jag lyssnar när jag är ute och går, när jag är på gymmet, när jag åker spårvagn, T-bana eller buss och ibland också när jag kör bil. Är det riktigt spännande lyssnar jag även hemma. Vissa böcker är ju svåra att släppa.
Annika, som har Annikas litteratur och kulturblogg där Bokbloggsjerkan ingår, skriver om Två soldater av Roslund & Hellström. Hon skriver att hon lyssnat på 200 sidor och att det inte hänt något alls ännu.
Den boken lyssnade jag på före min Storyteltid, alltså för rätt länge sedan. Det är en av de böcker som lever kvar i mig och som påverkade mig enormt.
Det händer subtila saker ”där under” hela tiden, saker som de flesta inte ser eller förstår. Jag har bott i ett flertal förorter och den här boken, även om handlingen är fiktiv, handlar om gängkriminalitet, hur den uppstår och hur den lever vidare. Det är en fruktansvärt otäck bok och Annikas reaktion blev än mer en aha-upplevelse av att ”svensson” inte förstår det som sker runt omkring oss hela tiden. Eller väljer att blunda.
Men även om jag tycker att Två soldater är en helt fantastisk bok vill jag ändå fortfarande lyfta boken jag skrev om i förra jerkan, Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson. Det är hittills den bästa bok jag lyssnat på.
Kul att hitta såna böcker!
Tycker ljudböcker är en underbar uppfinning. Men på mig funkar de helt enkelt inte.
Jag har testat ljudbok en gång, det funkar inte för mig, jag behöver se orden för att minnas handlingen! Men en kanonidé för dem som det passar!
Jag hade samma problem som Annika initial med Två soldater. Jag förstod sen att det berodde på språket, som i första halvan av boken är en form av gängspråk som jag hade svårt att ta till mig, boende i Norrlands inland som jag är. Jag hör inte den sortens språk i min vardag. När Evert Gräns kom in i handlingen började jag gilla boken, han var närmre mig än killarna i gänget. Så är det när en är tant… Sen gillade jag boken!