Som svar på en utmaning ska jag skriva 30 inlägg om det positiva i mitt liv. Introduktionen, där jag förklarar hur jag tänkt kan du hitta om du klickar på länken här.
Vänner är blommorna i livets trädgård har någon sagt. Visst är det så när vänskap fungerar och utvecklas. En vän som finns där att dela tankar och upplevelser med, men också en vän som finns på avstånd och som man inte träffar så ofta.
Jag har några nära vänner där givande och tagande är ömsesidigt. Då växer jag och mår bra. Men jag har också ett par vänner jag känt länge, så länge att det är svårt att kasta bort dem ur livet fast jag nog borde. Vänner där ömsesidigheten haltar och jag blir utnyttjad, kränkt och mest känner mig som ett slags tjänstejon.
Vänner är trots allt mest positivt och de negativa bitarna är sällsynta, om än ack så besvärliga.
Det är inte antalet vänner som är det viktigaste. Det är stor skillnad på vänner och bekanta. Jag har många bekanta men få riktigt nära vänner. Kram
Oh ja, vänner och bekanta är helt olika saker!
Kram
Jag har egentligen inte någon riktigt nära vän. Jag har människor omkring mig som jag tycker mer eller mindre bra om, och som jag kallar vänner. Människor som jag känt länge och sporadiskt återkommer till, och andra som jag precis som du har kvar kontakten med för att de en gång i tiden var en viktig person för mig, såsom barndomsvän som absolut inte har något gemensamt med längre, förutom våra barndomsminnen .
En del ”vänner” ger mig energi och andra tar den, men jag träffar ingen så regelbundet att något av det är till vare sig glädje eller problem.
Jag tror att man är oerhört lyckligt lottad om man har en eller ett par stycke som man verkligen kan kalla nära vän …
Vänskap är svårt. Men jo, jag har några nära vänner. Men jag har också kommit ifrån några som varit mina nära vänner under många år och det är en konstig känsla. När förhållanden tar slut händer det oftast något, man gör i alla fall slut och uttalar orden. Men när gammal vänskap rinner ut i sanden blir det märkligt…
Vänskap är en gåva att förvalta…
Kram