Jag vaknade tidigt, för mig var det tidigt i alla fall. Redan klockan kvart över sju försökte jag sätta mig på min uteplats med morgonkaffet. Men det var alldeles för kallt!
Istället öppnade jag dörren på vid gavel och drack kaffet inomhus, men efter en stund blev jag tvungen att stänga dörren. Midsommarafton böejade inte bra.
Efter ett par timmar gjorde jag ett nytt försök och nu var det bättre. Värmen var kanske på väg och jag ägnade förmiddagen åt att dricka kaffe, äta sill och potatis och lyssna klart en bok.
Efter en koll på datorn var Telias surfzon ligger gick jag dit för att se om man kunde stå utanför huset och ladda ner en ny bok på Storytel. Det tar ganska mycket bandbredd och jag har bara mina 6 gigabyte på mobilen som nu måste användas till allt, även datorn. Men i gengäld har jag tio gånger så snabbt internet mot vad jag hade där jag var inneboende.
När jag laddat ner en ny bok tog jag färjan över till Coop på Koön och handlade lite. Det var sjukt mycket folk inne i den lilla butiken och enormt trångt. Nästan lika trångt var det på färjan tillbaka till ön.
Nu hade det blivit riktigt skönt på min uteplats, även om det generellt var betydligt svalare än tidigare i veckan. Jag satt där med min bok i öronen medan ett gäng åt sin lunch i trädgården. Jag var erbjuden att sitta tillsammans med dem och äta min lunch, men jag var varken sugen på mat eller sällskap just då. Istället passade jag på att prata med några som kom förbi och som jag kände sedan tidigare.
Klockan 15 skulle stången resas på hamnplanen utanför Såsen (Marstrands socitetshus). Jag gick dit och tittade på när stången kom på plats och dansen startades upp. Men jag blev så irriterad på dansläraren från Instön som man hade tagit dit för att leda dansen kring stången. Hon verkade inte riktigt ha koll på vad det var för gäng som skulle dansa och leka. Ideligen tjatade hon om att alla skulle dansa åt samma håll och göra likadant.
Nej, på midsommarafton är det amatörernas och barnfamiljernas dag. Man måste inte dansa Tre smågummor, Vi äro muikanter snyggt och de andra traditionella danslekarna prydligt. Man ska ha roligt!
Jag stod helt enkelt inte ut med tantens besserwisserier och gick därifrån. Vill hon ha ordning i ringarna runt stången får hon väl leda ett gäng folkdansare i något foldansgillé, inte midsommarfirare i olika åldrar och från olika miljörer. Jag hörde sedan andra människor som också varit där och upplevt samma sak som jag, att midsommardansen inte var för alla. Trots att hon tjatade om att alla skulle vara med och att det var jätteviktigt att alla dansade.
Även om jag sett fram mot dansen runt stången gick det ingen nöd på mig. Jag tog en promenad i de centrala delarna av Marstrand, satt på några olika bänkar och köpte mig slutligen en mjukglass. På vägen tillbaka till sommarhotellet träffade jag en vän från det andra huset på Sommarhotellet som följde med till mig för ett glas vin.
Resten av midsommarafton tillbringade jag på min uteplats. Så när som på en kort promenad till kyrkan. Trots att jag nog egentligen visste att friluftsgudstjänsten skulle vara på midsommardagen, hade läst anslaget utanför kyrkan, fick jag för mig att det var på midsommarafton. Men på ön är allt nära och det var bara bra att få den lilla promenaden.
Några av mina grannar skulle grilla och först bestämde jag mig för att inte lägga mig i deras försök att få igång elden som skulle ge glöd. Men till sist tog min hjälpsamhet över och jag fixade till grillen. Jag erjöds en köttbit som tack för hjälpen, men tackade nej. Jag var inte hungrig. Drack istället lite vin på uteplatsen, men det var så kyligt att jag bytte ut vinet mot en stor kopp lapsang souchong. Till sist blev situationen ohållbar där jag satt med inte bara rejäl med kläder, jag hade även tagit ut mitt täcke att ha runt axlarna. Jag gick in och stängde dörrarna ut mot trädgården. Midsommaraftonen var slut.
