Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Vilket är ditt litterära land?
Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
När jag läser deckare och polisromaner, vilket jag oftast gör, föredrar jag miljöer där jag kan orietera mig. Nu behöver det inte nödvändigtvis vara min hemmamilj, men någon plats där jag varit tillräckligt ofta eller länge för att veta var de olika händelserna utspelar sig.
Stockholm och dess förorter är naturligtvis en favoritmiljö, men också London, Paris och Rom för att nämna några. Just nu har jag tagit itu med Helene Turstens böcker. Jag har inte lyckats uppbåda intresse för hennes polisromaner tidigare då jag inte kännt mig hemma i Göteborg. men efter de senaste nio månaderna, då jag bott i Götet, känns de väldigt intressanta.
Eftersom frågan är vilket land som är mitt litterära land får jag väl svara Sverige, men det är en sanning med stor modifikation.
Det är väldigt många som valt Sverige som sitt litterära land.
Ja, det är nog lättast att läsa om miljöer som känns välbekanta.
Jag gillar också att läsa om miljöer där jag känner igen mig 🙂
Göteborg borde det väl bli. Risken är bara alltid att det känns för provinsiellt. Så Simenons Paris blir bra. För övrigt bryr jag mig inte så mycket om vart boken utspelar sig.
För mig beror det på vad slags bok det är. Det är just deckare och polisromaner som jag helst vill känna mig bekant med miljön i.
Jag har ingen statistik på vilka länder jag läser mest böcker från, men eftersom enbart mina Ed McBain bidrar med 5% av min boksamling, så blir det nog USA. Därefter är det brittisk, irländsk, och nordisk litteratur som jag väljer…
Jag har heller ingen statisik. Det är mest en känsla. Men jag älskar ju Gabaldons böcker om Claire och Jami,e fastän jag aldrig sat min fot i Skottland…
Gillar Turstens böcker, hisingstjej som jag är. Är kul att se platserna som skrivs framför sig om ibland 🙂