Igår blev jag bestulen på kameran jag köpte i torsdags. Inte precis vad jag tänkt mig att behöva köpa ännu en ny kamera. Men det var ju inget annat att göra.
Dessutom kommer jag inte ihåg var jag lagt min ryggsäck. Kanske har jag glömt den någonstans, kanske dyker den upp i något förråd nära mig.
Jag har egentligen två riktiga ryggsäckar, en 80 liters och en 30 liters. Men som sagt, jag hittar dem inte just nu. Ska jag dessutom vara helt ärlig så är en 80 liters alldeles fel och en 30 liters i minsta laget. Så nu är jag ägare till en grön 40 liters.
Eftersom jag inte vågar tulla mer på reskassan fick det bli på kreditkortet. Det är inte klokt hur lätt det är att göra av med flera tusen utan att blinka. Det känns ju inte ens, bara att trycka på några knappar och så är det gjort.
Även om det är tråkiga utgifter så är det ingen fara. Från september, när jag flyttar hem igen, har jag bara en hyra och kamera och ryggsäck kostar bara drygt vad min månadskostnad för rummet i Rannebergen var. Men roligt är det inte! Dessutom är det svårt att släppa funderingarna på vilken granne det var som stod och lurpassade i mörkret utanför porten. Hemma vill man kunna känna sig trygg! Det kommer jag kanske aldrig att göra igen.
Så besviken och arg man blir på människor som inte kan hålla fingrarna från andras grejer.
Ja, jag blir verkligen arg och besviken. Även på mig själv för att jag trodde jag kunde vara trygg hemma i min egen port.
Få så trist att bli bestulen på det där sättet!
Man kunde verkligen önska att tjuven har ett samvete som får honom/henne att lämna tillbaka den, men det är väl inte mycket att hoppas på.
Kram, Ingrid
Ja, det var inte roligt. hade några bilder som det känns extra trist att jag blev av med eftersom jag inte hunnit lägga över dem på datorn.
Kram
Otroligt tråkigt med kameran.
Håller helt med, det är så otroligt enkelt att göra av med pengar nu för tiden med nätshoppingen….några sekunder och ett knapptryck.
…men roligt är det ju oftast :-)!
Inte bara på nätet. I affären är det också bara att sätta in kortet och trycka in koden och godkänd. Man tappar helt käsnlan för hur mycket man gör av med. Men jag har rätt bra koll på vad jag har råd med. Men att bli tvungen att köpa en ny kamera igen, bara tre dagar efter att jag köot den första var trist.