Den heter Patterns of Failure. Konstnären heter Sirous Namazi.
Jag kan inte låta bli att fundera på om det är en slump att den står i entrén till Neurologhuset, Rehabgatan, där de neurologiska avdelningarna ligger. Eller om det finns en tanke bakom placeringen.
Om konstnären kan man läsa:
”Bortkastade föremål, utanförskap, bräcklighet och identitet är återkommande teman i Namazis verk. Delarna kartlägger motståndsförhållande som det privata och offentliga, det individuella och kollektiva, fiktion och verklighet, lokalt och globalt. Genom en nedmontering och återmontering presenterar Namazi en antropologisk och intim bild av vardagen där han ifrågasätter förflackningen och paradoxerna i vår samtid.”
(Källa Internet)
Ligger mycket i det!!!!
🙂
Det var ett konstigt konstverk och din fundering om placeringen av det är befogad. 😉
Kram, Ingrid
Det väcker en massa funderingar…
Kram
Konst lever ofta upp till sitt namns början.
Konst är spännande! På flera sätt.
Visst finns det mycket att känna igen av utanförskap och bräcklighet som patient. Men det finns ett hoppfullt stråk av återanpassning också. De trasiga skärvorna som staplats på varandra för att tillsammans bli starkare. Fint!
Jag blev riktigt nyfiken på konstnären och kunde besviket konstatera att jag just missat en separatutställning som pågått under september. Den slutade den 27:e,
Ja, det är frågan om hur slump och placering spelat in…