Det var visning igen idag. Normalt har man inte visningar så här sent på året och dessutom har det varit ovanligt många hus till salu i år, sex stycken. Vissa år säljs inte ett enda.
Det visades fyra hus idag och tre förra gången.
Min son kunde inte fälja med idag så jag fick åka ensam. Men vi har pratat ihop oss om vad vi vill ha och jag hade ett ordentligt telefonsamtal med honom efter visningen också.
Vi anmälde intresse på tre av husen, men min chans är mikroskopiskt liten att få köpa eftersom jag har så högt könummer fortfaramde. Egentligen räknar jag inte med att få något hus förrän om fem år eller så. Men man vet aldrig…
Före visningen var jag en sväng förbi det trevliga Kaffestugan Torpet Orhem. Det var hur mycket folk som helst, kanske för att det var sista helgen före deras vinterstängning. Jag drack kaffe och åt en räkmacka.
*Jag har valt att inte lägga upp bilder på husen som var till salu. Skulle jag få köpa ett av dem lovar jag att ni kommer att överösas med foton.
Hus i Stockholmstrakten kan inte vara lätt?
Förstår inte hur det fungerar där uppe? Om man står i kö, och blir bjuden på visning … hur kan det då vara 5 år kvar tills man har chans på något?
Hur kommer det sig att du tittar på hus? Du kanske har skrivit det någonstans här, men det har jag missat i så fall …
Vad kostar de hus ni tittat på?
Kram
Jag står i kö för kolonistuga. marken är arrenderad men man betalar det pris som huset värderats till beroende på skick.
Det är kösystemet som gäller strikt och det är föreningens värderingsman som bestämmer priset.
Jag räknar med att köpa för ca 130-150 000. Idag var ett för drygt 200 000 till salu. men vi bestämde oss för att inte lämna intresse för det. Jag har en del pengar sparade för just det här ändamålet, men måste låna det som fattas. 200 000 kändes för dyrt.
De bjuder in en massa folk från kön ifall det inte är någon med lägre könummer som vill köpa så är man på tur. Jag har ju ingen aning om vilka könummer de andra har, förhoppningsvis högre och att de inte vill ha det hus jag vill ha.
Kram
Aha … det är inte åretruntboende ni är på jakt efter alltså? Okej!
Ja, lycka till med detta i alla fall. Hoppas att ni får tag i något inom rimlig tid.
Kram
Nej, det är en kolonistuga. Men jag räknar med att bo där hela somrarna. Min son och jag ska ha den tillsammans. har vi tänkt.
Kram
Kolonistuga var mitt mål också, Nu bor jag ju på sätt och vis i en kolonistuga så jag behöver ingen längre 🙂 Men min mamma hade koloni för en del år sen och efter det tycker jag att det är idealet, billigt och litet och mysigt. Perfekt! Jag kommer och hjälper dig rusta när det blir dags!
Klart du ska få komma och hjälpa till, sitta i trädgården och dricka vin och prata, prata, prata…. 🙂
Låter spännande. Alltid roligt med visningar och att få drömma lite, särskilt när det också är realistiskt. 🙂
Lycka till !
Tack M! Ja, det är roligt och det är realistiskt om man ser det på sikt. Jag tror inte att det är realistiskt i nuläget eftersom jag har ett högt könummer. Men könumret sjunker år för år. Jag bestämde mig i slutet av 1970-talet för att köpa hus i området när jag fick råd. Men jag kände, tyvärr, inte till kölistan. Den upptäckte jag när jag hade råd… Men jag har stått i kön en 6 -7 år nu, minns inte riktigt. Men numera har jag ett tvåsiffrigt könummer. 🙂
Håller tummarna!!!!!!
Pingback: Firade med en riktig festmåltid | Kraka