Mustafa Can i Kista kyrka – en samtalskväll

Mustafa Can kom som 6-åring med sin familj, från Kurekan i turkiska Kurdistan, till Sverige. Han växte upp bara ett stenkast från där jag bodde i Skövde. I de blå husen, som inte längre är blå berättade han för mig efteråt när jag bytte några ord med honom.
Ikväll var han i kyrkan och berättade om det djupaste i livet under temat Tätt intill Livet. Han berättade sin och familjens historia i Sverige i allmänhet och sin mammas i synnerhet. Hur svårt det var för en ung pojke att inte passa in, att ha en mamma som var så annorlunda jämfört med klasskamraternas mammor.

Han berättade om livslögnen som, framför allt hans pappa närde, att de skulle återvända hem en dag. Varje sommar tillbringade de två månader hemma i byn. För att ha råd med den resan fick de avstå från all lyx och spara. det enda hans mamma unnade sig var en GB sandwich någon enstaka gång. Då åt hon den på tallrik med stor njutning.

Han berättade om hur de flesta som kommit hit från andra länder och bosatt sig i Sverige lever precis som de flesta av oss. Visst har man kvar sin känsla för sitt land och sin kultur, men man har också ett klappande svenssonhjärta.

Han var enormt inspirerande, en fantastisk talare och påläst inte bara om sin egen historia utan också om svensk arbetarhistoria. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Jag har läst några artiklar han skrivit men aldrig någon bok. Nu är jag sugen på att läsa hans bok om sin mamma, Tätt intill dagarna : berättelsen om min mor. Tyvärr ser jag att den är slutsåld. Hoppas den ges ut i ny upplaga.