Trettiosex år av längtan och ett antal år av väntan

Sommaren 1978 bodde jag några sommarveckor på Flatenbadets camping. Jag var ofta ute och gick med min schäferhund Frank runt sjön och i omgivningarna.
En dag hamnade jag i ett koloniområde som gjorde starkt intryck på mig. Jag bestämde mig för att en gång i framtiden, när jag fick råd, skulle jag köpa en stuga där.

Åren gick och mycket hann hända i livet. För så där en sex, sju eller åtta år sedan, minns inte riktigt när det var, bestämde jag mig för att det var dags att realisera den där drömmen om en stuga. Då upptäckte jag kösystemet!

För att få köpa en stuga måste man stå i kö, den som är intresserad och har lägst könummer är den som får köpa. Från den regeln görs inga undantag.
Det säljs inte varje år, men i år har man sålt en handfull stugor. Jag hade visserligen ett relativt högt könummer fortfarande, men hade lite tur. Visningarna var sent på hösten och då är intresset lägre.

Jag fick veta för några veckor sedan att jag var den som skulle få köpa en av stugorna, men det var en hel del att ordna med innan köpet kunde genomföras. Det är inte varje dag man köper ett hus, inte ens en kolonistuga. Men idag var det dags att genomföra köpet.

Efter att pengar utväxlats, liksom nycklar och en bunt dokument, gick vi tillsammans med sonen till förra ägaren och tog en titt tillsammans. Hans mamma hade haft stugan i många år och varit där och påtat i jorden bara några dagar innan hon avled i somras, 94 år gammal.

Min son var med mig och vi hade lite ”bubbel” att fira med. Vi erbjöd säljaren ett glas, men han körde bil och avstod. Vi tog en snabb titt och i tankarna har i alla fall jag börjat göra upp planer. Nu är det bara att invänta våren…