Det kan ju tyckas lite märkligt att jag ena dagen kan göra ganska stora ansträngningar för att nästa dag känna mig helt utmattad. Men kanske är förklaringen precis så enkel att man nästan missar den.
Imorse läste jag att till och med i lördags, den 22:a, hade vi i Stockholm bara haft 2 (två) soltimmar på hela månaden. Igår var det ett par timmar där mitt på dagen, i alla fall ute vid stugan. Brist på sol och ljus kan göra vem som helst trött. Trött på riktigt alltså.
På vägen till ett sammanträde, Stiftsfullmäktige, kände jag mig plötsligt i behov av att sitta ner en stund med en kopp kaffe. Inget märkligt med det. Men jag fick för mig att jag skulle stärka mig med en bit cheesecake och det var nog inte den bästa idén. Den var alldeles för söt och jag blev ännu tröttare efteråt.
