Som av ett under orkade jag upp på morgonen. Det var min tur att köpa morgonbröd och jag var tvungen att ge mig av hemifrån extra tidigt för att hinna till affären före jobbet.
Det var en enorm snövall utanför och jag fick klätra över den för att komma ut på gatan.
Jag köpte bröd i en affär som heter Spar som öppnar tidigt. Vi var tre stycken som stod där och väntade på att de skulle öppna. Expediten var enormt artig och trevligt och jag blev på gott humör, trots att det var alldeles för tidigt för mig. Att jag över huvudtaget klarar av de här tidiga morgnarna beror nog på att vi ligger fyra timmat efter i tid här. Men natten var precis som hemma när jag ska upp tidigt. Jag vaknade an massa gånger och var tvungen att kolla klockan eftersom jag misstänkte att jag försovit mig. Första gången var klockan bara två minuter efter midnatt. Sedan fortsatte det så. Men jag slapp i alla fall den hemska hjärtklappningen jag brukar ha när jag vaknar hemma. Jag mår helt enkelt inte bra av att jobba dagtid.
Det var lugnt på jobbet och jag bad därför om att få vara med på barnsalen. Det var en helt frisk liten baby, men född i vecka 33 och därför i behov av kuvös.
Det blev en bra dag med blöjbyten, sondmatningar och lite gosande. Kuvösen var av märket Giraffe incubator.
Jag har jobbat med LIVA-barnen, barnen på Astrid Lindgrens barnsjukhus som har extra behov av andningshjälp. Föresten jobbade jag med de barnen redan då avdelningen låg på Sankt Görans barnsjukhus, långt innan Astrid Lindgren byggdes på Karolinska Solna. Men det är länge sedan, ungefär tio år sedan senaste gången och kuvösbarn har jag aldrig jobbat med så det var spännande att få vara med och lära sig något nytt.
När arbetsdagen var slut var jag det också. Kände mig helt utmattad, inte minst på grund av att det var så varmt på salen. Vi hade 28 grader i rummet. Till och med jag, som alltid fryser, tyckte att det var varmt.
Jag gick hem, gjorde kaffe och åt ett par digestivekex med ost. Sedan klädde jag mig och gick ner till biblioteket en stund. Men jag var trött och stannade inte så länge. Jag kände mig dessutom irriterad för att en av dessa ständiga uppdateringar som microsoft och windows ständigt håller på med vare sig man vill eller inte gjort att det nu inte går att ladda upp bilder från min kamera. Det är wifi:n som är för långsam för att uppdateringarna ska fungera som det är tänkt tror jag. Eller så är det uppdaterat till ett helt annat sätt att hämta hem bilder. Tröttsamt!
Nu har jag hittat ett sätt att komma runt problemet, tror jag. Men det är ett bökigt och tidskrävande sätt att manuellt kopiera över bilderna en och en. Får se om det löser sig, det kan ju hända att programmen lyckas uppdatera sig trots långsamheten. Som jag sagt tidigare, jag saknar mitt bredband. Jag saknar förstås min familj också, men delar av den kan jag ha kontakt med via internet och sms och jag får rapporter om hur de andra två mår. Såg förresten en katt här om dagen på gatan där jag bor. Grannarna på baksidan har dessutom en vindflöjel med en katt på. Precis en sådan som jag tänkt skaffa till mitt lilla hus sedan. Mjau!
När jag äntligen hittat en visserligen besvärlig, men dock lösning, på bildproblemet fixade jag lite kvällsmat. Satt sedan en stund och lyssnade på bok medan jag hade mitt datumljus tänt. Strax blev det sovdags och en natts sömn inför kommade dag.
Babyn sover i kuvösen under skynket
Så här ser en tom kuvös ut
