Idag är det ingen bra dag alls. Jag har ont i benet, orkar knappt ta mig till toaletten utan att skrika högt. Jag längtar ut och avskyr att sitta här i sängen.
Läste förresten igår att det kan ta flera år innan benmassan blivit stabil och att man kan ha ont till dess. Jag har inte jobbat med ortopedi förutom att jag sövt patienter, så jag lär mig mer och mer för varje dag. Som till exempel att den där kallusen som bildas mellan brottytorna är som ett slags gelé som rör sig. Den håller ihop frakturen, men så länge det kan röra sig gör det ont. Just nu kan den röra sig mycket…
Jag är glad att jag gjort de långvandringar jag har gjort och att jag inte har någon sådan resa beställd i år. Förhoppningsvis kan jag vandra igen i slutet av nästa år, eller året efter. Medan jag väntar tröstar jag mig med bilder och fin musik.
In The Himalayas på Haken Continuum
Jag hade skrivit en nberättelse här om en väninna som jag pratat med idag, men inser att det är en väldigt klen tröst att andra har det värre, så jag raderade den.
Hoppas att du snart mår bättre igen. Det kanske blev för mycket träning igår?
Kram, Ingrid
Ingrid, du får gärna berätta om andra som har det värre. Jag har en arbetskamrat som råkade väldigt illa ut i oktober. Hon snubblade på något sätt på ett trappsteg och fick två komplicerade frakturer på underbenet.
Jag tror inte att det blev för mycket träning, det är nog så att smärtan är en naturlig del av förloppet. När jag var gipsad rörde sig inte underbensfrakturen vilket den gör nu. Den rör sig hela tiden i den där kallusgelén. Frakturer som rör sig gör ont. Fotleden däremot gör bara ont ibland. Den är inkilad och stabil.
Det här kommer att bli bra. Det tar bar sin tid och jag är en otålig typ…
Kram