Jag blev väckt av telefonen 05.40. Förmodligen var jag just då i ett ytligt sömnintervall för jag vaknade trots att telefonen stod på ljudlöst. Min gear (Galaxy gear, klockan som är ansluten till mobilen) tickade våldsamt när det ringde. Har aldrig ens tänkt på att den låter så när det ringer. Jag har aldrig klockan i sovrummet på natten och dessutom sällan telefonen på ljudlöst hemma. Däremot ofta ljudlös ute och då känner jag klockans vibrationer när det ringer.
Jag tyckte jag kände igen numret, men det var ingen i telefonboken så jag övervägde inte ens att svara.
När jag sedan vaknade på riktigt, jag hade somnat om, var jag jättetrött. Trots att jag sovit åtta och en halv timme. Men ett större antal koppar kaffe rådde bot på det.
Min son, som jag sms:ade, fick kolla vem som hade numret och jag skickade sedan ett sms och frågade vad hen ville. Jag har ingen aning om vem hen är, men det kan ändå vara någon som jag känner. Jag känner tusentals människor genom det föreningsliv jag ägnat mig åt i närmare förtio år, men känner betyder förstås inte att jag verkligen känner alla dessa personer. Men det händer att det ringer någon för att fråga något eller för att diskutera något. Men det kanske var någon som vill sälja något. Men klockan tjugo i tio en lördagsförmiddag (som klockan var hemma) är lite väl magstarkt även för en försäljare tycker jag. Var det en sådan ska hen vara glad att jag inte var hemma och svarade…
Jag läste ett par timmar, drack kaffe och åt frukost och även ett par stekta ägg till lunch. Lyssnade på musik och fixade med lite av varje innan det var dags att gå till jobbet. Tiden går så fort, alltför fort…
Tiden segade sig fram på jobbet, till skillnad mot tiden hemma, tills E kom. Då blev det fart, vi satte upp vår patient i en rullstol och gick på utflykt inne på sjukhuset. Det var fantastiskt att se hur patienten levde upp och hur roligt hen tyckte det var att få en pratstund med personalen på bakavdelningen.
När klockan blev 22.00 fick jag en glad överraskning. Det var dags för omställning till sommartid och plötsligt försvann en timme. Så skönt!
När jag kom hem var det hopplöst mycket snö utanför huset och trappen syntes inte alls. Jag fick göra flera försök att dra mig upp över snövallen innan jag lyckades. Men sedan var det desto skönare att komma in i värmen.
Så ja, här har vi en till som gillar sommartid. Och hen. Vilket jag inte alls är förtjust i. Ja ja.
Jag anvænder hen dels nær det ær kønsneutralt, då jag tidigare skrev han/hon. Eller nær jag vill att det inte ska framgå om det ær en hon eller han jag menar.
Sommartid ær egentligen inget som jag har varken positiva eller negativa åsikter om. Men det var vældigt skønt att få arbetstiden minskad med en timme.
Fy att bli väckt på detta viset, surt!!!
Det ser riktigt mysigt med snön på bilden, så annorlunda mot här, ler…
Glad Påsk
Kram ♥
Det ær faktiskt rætt mysigt med all snø.
Glad Påsk!
Kram
De där dagarna då ingenting sker brukar kunna innehålla en hel del om man väl tänker efter och din dag är ju inte helt händelselös. Må den där trappan komma fram snart!
Kram, Ingrid
Ja, så ær det ju. ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet” har ju någon sagt. Før visst ær det så att man lætt kan glømma bort att alla de små hændelserna tillsammans bidrar till det som ær en mænniskas liv.
Kram