Det slår aldrig fel, jag kan bara inte sova när jag ska börja jobba tidigt. Varje timme, hela natten, har jag vaknat och tittat på klockan. Det betyder att jag aldrig hinner gå ner i djupsömn och att kvaliten på sömnen är sämre än dålig.
Jag var så trött när jag gick upp och när jag skulle iväg till jobbet och packade väskan glömde jag helt bort att jag numera har två par glasögon. Jag gick med andra ord iväg med mina läsglasögon, gjorda för att jag ska se på 40 centimeters avstånd. Hur kul det var en hel dag kan ni kanske föreställa er.
När jag kom till jobbet var det dessutom i det närmaste kaotiskt och dte var ju precis vad jag behövde när jag var trött och dessutom såg halvdant. Eller not!
Plötsligt stod det en ganska snygg doktor inne på expeditionen, en med hästsvans. Han visade sig vara ortoped och jag förstod aldrig riktigt vad han gjorde hos oss. Men jag passade på att konsultera honom och han drog samma slutsats som jag själv gjort. Jag är överansträngd och behöver vila. Men inte för mycket för det är samtidigt viktigt att jag rör på foten och belastar den. Precis som jag själv tänkt. Tur att det var en gratsi jobbkonsultation och inte en på någon mottagning hemma à 350 kronor (i bästa fall) eller ännu mer.
Hur som helst rullade dagen på och på eftermiddagen hade jag förlikat mig med att allt var rörigt. Eller allt var inte rörigt längre, det hade rett till sig.
E gick omkring med sin kamera och tog bilder på oss för att han ville ha lite jobbilder. Jag bad att han skulle ta en bild på mig, med min mobil. Jag fick beskära den lite sedan när jag tittat på den, man kunde annars läsa journalen jag hade uppe och det var verkligen inte meningen.
Vi pratade lite om långfredagen och hur det var förr. Jag berättade att det var ända till 1969 som det i Sverige var förbjudet att ha öppet på restaurager, biografer och nöjesplatser. Jag minns faktiskt hur man på radion spelade sorgemusik hela dagen och det var verkligen en dyster dag.
På eftermiddagen väntade jag på en patient som opererats, men jag hann precis sluta innan hen kom. Jag var kvar och satt vid en dator i ett annat rum så jag såg när patienten kom. I själva verket var jag kvar ganska länge, nästan en och en halv timme. Hade lite pyssel med mail, bloggen och annat att fixa. Hade förresten fått mitt anställningsbevis för nya jobbet, eller nygamla. Efter fot- och benbrotten bestämde jag mig för att återvända ett tag till moderskeppet. Det var väl inget speciellt med det, samma lön och samma villkor som tidigare. Men i brevet fanns ett handskrivet meddelande från chefen som gjorde mig lite extra glad. Även om jag vet mitt värde är det ändå roligt att få höra/läsa det.
Jag gick sedan direkt hem, det var grått ute. Men när jag kom hem klarnade det upp och har jag tur kanske det är fint väder imorgon. Jag ska ha påskledigt i två dagar, både lördag och söndag. Känns lite lyxigt faktiskt.
Hemma åt jag lite ägg med räksallad på knäckebröd och såg ytterligare ett par avsnitt av Law & Order. Jag gjorde tidig kväll, var rätt trött efter förra nattens dåliga sömn och den tidiga morgonen.
Tack för alla kommentarer på min blogg! Alltid lika roligt med kommentarer och extra roligt när det är från nya kontakter! 🙂
Är obotligt nyfiken…bor du i nåt grannland eftersom du skriver med norska/danska bokstäver??
Synd att du ”överger” Marstrand men det finns ju fler vackra platser på vår jord.
Så då är vi två då…haha…om du söker en kille med gräsklippare så letar jag efter en med hus och plats för kattgård…hehe
Haha… Jag tror jag håller mig till hus och katter, får væl skaffa egen græsklippare. Jag har køpt ett kolonihus i Stockholm. Det ær dærfør mina somrar på Sommarhotellet på Marstrand ær førbi. Men jag kommer på besøk.
Jag arbetar just nu i Nuuk på Grønland. På jobbet ær det danskt tangentbord som gæller. Mina egna inlægg skriver jag på min laptop och publicerar då jag har tillgång till wifi.