När jag vaknat och druckit kaffe tog jag tag i allt som skulle göras. Jag packade klart och hann gå igenom mina kvitton från förtsa resan, den i december. Jag har inte hunnit gå igenom dem innan. Jag såg då att jag var ute mycket mer, ute och åt med arbetskamrater och umgicks. Den här gången har jag bara varit ute en gång och ätit, om mna inte räknar i torsdags då L och jag åt på Katuaq. Jag hade massor av kvitton från Brygdhuset och jag drog mig till minnes att jag varit där många gånger. Så har det inte varit den här gången. Det har på det hela taget varit en jobbig vistelse. När jag kom i mars, minst en månad för tidigt att börja arbeta, hade jag fruktansvärt ont och all energi gick åt till att stå och gå på benen. Jag har fortfarande ont, men jag är betydligt bättre. Men det är inte förrän den sista veckan som det har känts okej att promenera. Men fortfarande skär det i vristen när jag ansträngt mig. Jag har ont i u nderbenet också, men vristen är värre. Men ännu värre är att jag har ont i min högra hand, jag slog i den ordentligt första kvällen då jag kom hen med gips och kryckor. Troligen fick jag en fraktur. Men den läker väl… Det finns inga felställningar och jag har full rörlighet, men jag är stel och har ont. Ska försöka få den röntgad hemma. Men det är ju så himla svårt att få vårdhjälp numera.
Precis som kvällen innan hade jag först en vuxen till klockan 20 och sedna var det bara att gå in på barnsalen. Men nu var jag ju förberedd och hade planerat efter det.
När jag kom hem drack jag kaffe, stoppade ner de sista sakerna i väskan och la mig att sova. Hade fått hjälp att beställa en taxi som skulle köra mig till flygplatsen.
Ja, du var mig en tuffing. Det måste ha varit något väldigt speciellt som dragit dig iväg till detta övergivna Grönland, dock så spännande.
Men med dåligt ben och allt….
Hoppas du kan få vård att bli normal i funktionen i rörelseapparaten, som det så fint heter.
Kram!