Harriet Linder Sporron är en av mina riktigt nära vänner. Vi lärde känna varann i Kista kyrka när jag var ordförande i kyrkorådet och har sedan hållit kontakten. Vi försöker ses så ofta vi hinner, men det är inte lätt att få ihop det, för tro det eller ej, men Harriet är en aktiv kvinna med både arbete och förtroendeuppdrag trots att hon är 83 år fyllda.
Första maj är en viktig dag för oss båda och vi hade därför bestämt att fira med middag på Rydbergs efter att vi lyssnat på talen vid Norra Bantorget och tagit en tur förbi Brantings och Palmes gravar.
Det blev en riktig festmiddag och vi pratade i flera timmar om livet, himlen och allt däremellan.
Dagen till ära började vi med en drink
Vad ska man äta på Rydbergs?
Vilken fråga… Biff Rydberg förstås!
Kaffepaketet med espresso, cognac och en liten chokladkaka var inte dumt…
Harriet i egen hög person. Så här ung och fräsch vill jag också se ut i hennes ålder.
Hade jag inte läst 83 så hade jag tippat på femton år yngre! Imponerande att få åldras på ett sådant sätt. Gott åt och drack ni också ser jag!