Äntligen blev det måndagmorgon och jag vakade av efter fyra arbetsnätter. Men inte kunde jag åka hem direkt eftersom jag hade en tid för fotografering på säkerhetsavdelningen. En och en halv timme skulle jag vänta.
Nu gick tiden väldigt fort eftersom jag hade mängder med strul och jidder att reda ut. Jag kom inte in på min mail, det har jag inte gjort de här veckorna alls fastän jag vet att jag har rätt kod. Någon har säkert låst mailboxen så jag inte skulle kunna läsa när jag inte var i tjänst. Min kod till Heroma webb fungerade inte, fastän den fungerat för en vecka sedan och så det här strulandet med mitt tjänstekort förstås. Det var ju därför jag skulle fotograferas igen.
Jag fick ett nytt lösenord till Heroma och kunde uträtta mitt ärende, att kolla vad jag skulle få i lön. Där stod klart och tydligt 0:-. Jag kollade då på preliminär lön och det var samma där, 0:-. Det var verkligen tur att jag var inne och kollade för det var i grevens tid att rätta till felet eftersom lönekörningen redan var gjord. Annars hade jag fått vänta på lön till 26 juni. Nu kunde man fixa felet och jag kommer att få min lön den 26:e.
Problemet med min mail skulle sekreteraren försöka ordna med IT-avdelningen och sedan lägga ett meddelande i min postlåda. Vi har varsin postlåda på jobbet, dessa upptar flera väggar eftersom vi är väldigt många.
Medan jag väntade på min fototid köpte jag ett paket ost, en Tor (en bit bröd som är mörkt) och en kopp kaffe och hittade en solig plats i en av de små smattarna som finns i sjukhusentrén.
Sol och skugga i ränder över min enkla frukost
Fotograferingen gick fint och killen som fotade kollade varför mitt nuvarande kort inte fungerar. Det var, trots att man hävdat motsatsen när man kollat med säkerhetsavdelningen från avdelningen, makulerat. Så det blir till att göra ett nytt, dyrt, kort åt mig. Tur att inte jag behöver betala, eller det gör jag ju egentligen via skatten. Att göra en uppsättning kort till varje anställd kostar runt 7,5 miljoner kronor. Att dessa kort sedan makuleras, slutar fungera för att de går sönder och alla reservkort som görs och som sedan måste makuleras gör kostnaden nästan astronomisk.
Till sist var det i alla fall dags att åka hem till stugan. Det såg lovande ut och när jag kom hem satt grannen och fikade i sin trädgård. Jag såg fram mot en fin eftermiddag och kväll, skulle bara sova några timmar först. När jag vaknade regnade det igen.
Jag drog mig för att gå upp, fyra jobbiga nätter känns i kroppen och jag var riktigt trött. Dessutom var motivationen låg med tanke på vädret. Till sist gick jag i alla fall upp och fixade kaffe. Sedan plockade jag ihop smutstvätt och annat som skulle hem. Därefter låste jag och satte mig i bilen för hemfärd.
Hemma väntade mina fina kissepojkar som kommit hem från sin ”lägervistelse” medan jag varit borta. Båda mötte mig vid dörren och visade sin uppskattning. Nu myser vi alla tre i sängen.
*Titeln på inlägget är inspirerat av Ola Magnells låt Straggel och strul.
Får lite ångest när jag läser, känner igen allt för mycket tyvärr: Hade ett kort som fungerade ena dagen, den andra inte. Bytte, fick aktivera det på tusen olika ställen och efter en vecka har det slutat fungera. Har nu ett tillfälligt kort i väntan på nytt som innebär att jag istället måste slå en massa koder som jag inte kommer ihåg. Min mail har slutat fungera, personalintranätet har gjorts om och när jag exporterade mina inloggningar från den gamla sajten så kommer jag inte in på länken där jag gör vissa beställningar. USCH! Men frukosten såg god ut, jag önskar vi också hade sån bakeoff i vår cafeteria där jag jobbar. Ha en fin dag. Kram!
Det är verkligen krångligt med alla koder och olika sajter som man förväntas besöka minst varje arbetspass för att hålla sig uppdaterad med all info som skickas ut. Eftersom jag enbart jobbar natt åg det åt ett antal obetalda fritidstimmar för att ordna med allt sådant här.
Ja, det är trevligt med bakeoff. På vardagsmorgnarna doftar hela entrén av nybakade kanelbullar. Det är Pressbyrån som har en stor butik i entrén på sjukhuset. Sedan finns det ett par caféterior också, men då kostar det mer. En liten vanligt kaffe, ett paket med två ostskivor och en Tor eller Balder får man för 38 kronor i kiosken.
Ha det fint du också!
Kram
I vår region får förlorade kort ersättas men det är en annan sak än ett som inte längre fungerar. Ja, det blir kostnader kring allt…
Kram
Ja, slarvar man bort kortet måste man dels göra en polisanmälan dels ersätta det. Men här är det ju säkerhetsavdelningen själva som makulerat kortet så jag inte skulle kunna teleportera mig från Grönland och gå in på sjukhuset medan jag inte var i tjänst. Dessutom är visst de där korten dåliga i kvalitén för de slutar fungera av sig själva ibland. Men, peppar peppar, det har jag ännu inte råkat ut för. Men makulerade kort är vanligt förekommande i min värld. Gång på gång. Det skulle räcka med att de kodade av dem så kan jag inte komma in på sjukhuset. Den proceduren har faktiskt fungerat en gång och man kunde då lätt koda på det igen.