Alldeles för tidigt

Inte för att det finns något att oroa sig för på riktigt, i alla fall tror jag inte det, men jag har sovit hur dåligt som helst. Inte på det där vanliga sättet som jag alltid gör när jag ska jobba tidigt, för det ska jag inte, men jag har legat vaken långa, långa stunder med tankar som snurrat.

Ledigheten från i måndagsmorse till ikväll har gått alldeles för fort, kan inte ens fatta att jag varit ledig trots att jag hunnit med en hel del. Varit på Göta Lejon och varit i Norrland och hälsat på en god och nära vän och tittat runt lite i en stad som jag sällan besöker. Men ändå känns det som om jag nyss gick hem från jobbet. Jag känner en oro, om än svag, som mal inför helgen. Mina senaste arbetspass har verkligen varit jobbiga, ja alla passen jag gjort den här månaden hittills har varit jobbiga. Nu är det väl i och för sig meningen att man ska göra en ordentlig arbetsinsats när man är på jobbet, men jag kan inte låta bli att tänka på uttrycket att det finns grader i helvetet. Jag mår helt enkelt inte riktigt bra just nu. Stress heter det visst i folkmun.

Att jag är vaken redan så här tidigt, klockan är inte mer än strax efter halv sex, beror på att mina båda kissepojkar ska till sin veterinär. De ska båda göra ett enklare ingrepp och jag borde inte oroa mig för dem eftersom ag vet att de kommer att få den allra bästa vård och omsorg.

I dagens planer ingår också lite trädgårdsarbete, en promenad runt sjön och, om jag hinner, ett par timmars sömn. Kanske kan det reducera lite av stressen, men jag känner mig redan trött inför helgens arbete.