En nästan alldeles vanlig dag

Ett ganska känt uttryck brukar vara ”Idag är ingen vanlig dag, det är min födelsedag”. Det må så vara, men söndagen blev ändå en nästan alldeles vanlig dag med huvudingredienserna städning, bilkörning i köer och vardagsgöromål.

Men lite speciellt var det ändå för Helen och Lisa hade sovit över efter gårdagen och vi började dagen med att äta frukost tillsammans ute i min trädgård. En lätt frukost bestående av kaffe, frallor och philadelphiaost.

20150913_085637

 

Tjejerna ser ut att ha överlevt gårdagen

 

 

 

När Helene åkt tog Lisa och jag itu med städningen av lokalen. Vi tog bilen upp eftersom det fanns en hel del saker, mat bland annat, som skulle fraktas därifrån.
Eftersom det mesta var gjort redan igår gick det förhållandevis snabbt. Dessutom är Lisa proffs på städning så jag hade verkligen tur att ha henne till hjälp. Kallade henne lite retsamt för Tant Rut.

När vi var nästan klara kom Tjejgänget och deras män förbi en stund. De skulle lämna en sak och hann med att dricka lite Coca cola vid stugan innan de skulle iväg igen.

När alla åkt passade vi på att äta lite av gårdagens rester och sedan åkte vi till Skogskyrkogården. Lisa hade inte varit där och eftersom det är ett av UNESCO:s världsarv så ”ska” man väl ha sett den. Men vi hade lite bråttom så vi tog bilen till Skogskapellets parkeringsplats och tittade sedan på Greta Garbos grav. Skogskyrkogården är enormt stor och man kan gå där en hel dag, eller två. Kanske till och med en vecka och ändå bara sett en bråkdel.

När vi var tillbaka i stugan packade vi in allt jag skulle ta hem, presenterna jag fått och mat som skulle frysas. Det har varit en mängd inbrott i området den senaste veckan och jag vågade inte lämna något oersättligt kvar.

Sedan skulle vi åka, Lisa skulle till Jönköping och jag skulle hem. Men vi skulle ta sällskap, åka efter varann, genom tunneln. Men det var kö redan så fort man kom ut på vägen. Jag bestämde att vi skulle åka en annan väg för att slippa bli stående inne i tunneln.
Men det var kö där också och jag fattade inte alls varför det stod still. Det visade sig sedan att det var cykeltävling och vägarna var avstängda. Till sist nådde vi i alla fall E4:an efter en extra timme i bilkö och kunde vinka hejdå till varann och åka åt varsitt håll.

Nu gick det snabbt, det var i stort sett ingen kö alls norrut och jag var snabbt hemma. Xanthos blev glad att se mig och jag satte igång med att röja i röran jag ställt till när jag lagade mat och bakade. Jag hade inte hunnit göra det innan.

Jag hade en massa saker som skulle sorteras med i bilen. Saker som skulle till återvinningen och behövde rengöras och sedan hamna i rätt återvinningsbox. Jag sorterade utanför bilen och tog in kladdiga aluminiumformar som jag efter rengöring bar ut till återvinningsstationen.

När jag var klar med allt drack jag kaffe och åt ett par av kakorna jag fick igår. Sedan berättade jag för Xanthos att han skulle stanna hemma ett par dagar till av några olika skäl. Det var för att det är bäst för honom. Men för mig är det ensamt i stugan utan honom.

Jag åkte tillbaka till stugan. Det gick rätt smärtfritt utan trafikhinder. Drack lite kaffe och fixade med ett dokument som behövde skickas iväg före midnatt.
Plockade sedan fram den överblivna tårtan och en oanvänd tårtbotten/sockerkaka och åkte till jobbet med dem.

När jag var tillbaka i stugan hällde jag upp ett glas vin och satte mig ner. Äntligen var det dags för vila. En av presenterna hade jag inte tagit med hem, inte för att den inte kändes viktig utan för att jag verkligen ville ha den hos mig. Det är en bok jag fick av B och E. Den heter 100 platser du aldrig kommer att besöka. Direkt när jag fick den var det någon av mina vänner som bläddrade lite och sa, men där har du väl varit och ja, det har jag. Kanske är det rimligt att man kan hitta en av dessa hemliga platser som man ändå besökt. Men idag när jag gick igenom boken mer noga hittade jag också en plats där min son har varit. Vilka dessa två platser är ska jag inte avslöja. Men lite häftigt är det trots allt att ha varit på en av dessa platser och dessutom ha en så nära person som sin son som varit på en av de andra platserna.

20150913_232139_001-1

 

 

Här kan man läsa om hemliga, farliga och skyddade platser som inte är öppna för vem som helst att besöka. Ska bli så spännande att läsa den här boken!

 

 

 

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

2 svar på En nästan alldeles vanlig dag

  1. Ingrid skriver:

    Det låter verkligen som en spännande bok! Du kanske hittar fler platser som du och/eller din son besökt.
    Ha en skön start på veckan!
    Kram, Ingrid

  2. Åsa skriver:

    Jo Du; det var verkligen ett elände att ta sig mot stan efter vårt besök! Avstängt på grund av dessa cykelåkare! Vi hann dock hem eftersom O kör taxi och kan alternativa vägar. Så vi tog en tur Långholmen runt med Ester. Sen skulle vi till Zum Franciskaner ( äh, orkar inte kolla stavningen) för vi blev sugna på wienerschnitzel . De har stängt på söndagar! Så vi hamnade på en italiensk krog och åt jättegott. Sen sa vi hej till L och for hem till Gröndal där vi åt ostar och drack rödvin. Imorse for även B och E hem. Nu är det tomt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *