Jag har jobbat alldeles för mycket den här våren, långt mer än jag brukar göra. Ändå har jag inte frivilligt tagit några extrapass. Men schemat är jobbigt, treskift i vården har en tendens att vara det eftersom man blandar dag, kväll och natt utan tanke på rimlig återhämtning. Efter förra helgen, en helg då jag i stort sett levde för min lediga tisdag, beordrades jag att jobba just den tisdagen. Gick med andra ord miste om en, för mig, viktig ledig dag. Förlusten av ledighet lämnade efter sig en ledsenhet inom mig. Ångest skulle nog många kalla det.
Efter ännu en arbetshelg, en helg som tog slut i måndags klockan 15.30 åkte jag hem och packade. Tog en tur via affären och sedan hem igen och hämtade packningen. Kingston fick självklart komma med och även han hade lite packning med sig.
Klockan var rätt myclet innan vi kom till stugan och kvällen tillbringades inomhus, men med just det lugnet som råder när jag är i stugan. Det är som en annan värld. Men ändå så nära.
På tisdagen var jag ute hela dagen. Klippte gräs och rensade, drack kaffe och pratade med grannar. Kingston växlade lite mellan att vara ute och inne. Han är inte helt med på konceptet att vara utomhus. Det är så många främmande ljud och stora fåglar (skator mest) som flaxar omkring. Men på kvällen när det inte var så varmt låg han under bordet och verkade trivas. I alla fall en stund innan han kom på att det var skönast att titta på de där flaxande sakerna genom fönstret. Då gick han in.
Idag vaknade vi av att regnet smattrade på taket. Men det gjorde inget. Det kändes ändå skönt att vara här. Har tillbringat förmiddagen inomhus, lyssnat på bok och surfat på datorn. Skrivit några mail och betalat ett par räkningar. Visserligen med förfallodatum en bra bit framåt i tiden, men som stressavlastning är det bra att ligga några steg före. Man kan ju lägga själva betalningsdatumet lite längre fram om man vill. Jag har också hunnit med att ringa ett viktigt telefonsamtal.
Nu skiner solen, jag håller på och fixar lite mat. Hinner precis äta innan jag måste lämna lugnet och stillheten för att åka och jobba. Trots att jag inte varit här ens två dygn känns detsom en längre tid. Jag skulle behöva betydligt mer vila, men hade jag varit hemma ”i stan” hade jag troligen inte känt mig som att jag vilat alls.
På vissa ställen vilar men helt klart bättre än på andra men man behöver i alla fall möjligheten att få återhämtningen för att orka vidare!
Kram