Trots allt hade jag en rätt skön morgon och förmiddag. Jag vakade ju av och behövde inte skynda mig att sova.
Jag började med att ta ett gäng turfzoner och gick sedan till Centralkonditoriet och drack kaffe, åt en macka och sedan mer kaffe och en karlspaderbulle.
Fortsatte sedan mot stationen och insåg att jag precis skulle missa tåget. Tog några fler zoner och gick till Pocketshop där jag hittade en bok jag köpte.
När jag så småningom kom till Helenelund promenerade jag mer till Kista centrum. Tog fler zoner på vägen. Hade två ärenden i centrum och började med Bodyshop. Där köpte jag lite olika hygienprodukter som jag planerat och fortsatte sedan till Ecco-affären för att köpa nya skor. De jag hade på mig håller på att falla sönder, inte bara bli nötta rakt igenom på undersidan. Jag nöter normalt ut ett till två par skor per år. Jag går enormt mycket så det hinner bli många gådda mil.
Jag hittade två par av samma slag som jag har, fast i annan färg. Köpte dem och gick till T-banan för att åka hem.
När jag kom hem tittade jag klart på en film, A little bit of heaven, innan jag släckte lampan för att sova. Det är en fantastisk film om att leva sitt liv tills man dör. En film om kärlek och om vänskap.
Jag sov sedan riktigt gott och vaknade någon gång mellan 17 och 18. Då fick jag syn på det. Sms:et där det inte bara var den här veckan det behövs personal. Hela midsommarhelgen saknas det också en sjuksköterska.
Jag har planer för midsommar, planer som också involverar andra människor. Men som det nu är kommer jag inte att kunna vara säker på att slippa jobba förrän torsdag kväll klockan 21.30. Jag jobbar i veckan och kan därför inte hålla mig undan eventuella beordringar.
Luften gick ur mig. Jag känner mig ledsen och orolig. Skulle åkt till stugan ikväll, men som det känns nu orkar jag inte ens ta mig ur sängen, än mindre klä mig och åka någonstans. Är det så här det ska vara? En ständig oro och stress.
