Vi hade bestämt sedan länge att gå på Stockholm Art and Music för att se Kraftwerk. De skulle inte spela förrän 21.30 så det var ingen brådska. Skeppsholmen är en rätt tråkig plats att tillbringa en hel dag på. Går inte att jämföra med till exempel Bråvalla där det fanns massor av annat kul att göra.
Jag började med att åka till Kista kyrka där en av mina favoritpräster, tillika med vikarierande kyrkoherde, Anders Roos skulle ha gudstjänsten.
Att komma till Kista kyrka innebär också att träffa många vänner och bekanta.
Min vän B var där och vi bestämde att gå och äta lunch tillsammans. Det var ett bra tag sedan vi setts och det var trevligt att prata.
Jag åt en Club sandwich och drack en öl som heter Epic Armageddon I.P.A. The answer to everything står det på flaskan, men de måsta ha misssat något för det står 27. Det vet väl alla att det är 42 som är svaret på livet, universum och allting.
Jag åkte hem och packade om min väska efter lunchen. Det är alltid väldigt strikt vad man får ha med sig på musikfestivaler. Jag höll ändå inte på att bli insläppt för att jag hade ”fel” kamera med mig, det var någon millimeter i objektivet som var fel. Men jag lyckades spela så pass dum att killen som kollade kön bredvid sa till att hon skulle släppa in mig. Han insåg att jag inte var någon proffsfotograf, vilket jag inte är, och därför knappast skulle sälja bilder. Men hur ska man veta vad man får ha med sig? På Bråvalla var det inga problem alls att ha med sig vilken kamera som helst. Där var det dessutom, enligt min bedömning, ”större” artister. Men vem och vilka som ställer krav kan man aldrig veta.Otroligt tramsigt. För ett proffs kan ta fantastiska bilder med betydligt enklare systemkamera än min. Många spelar in hela spelningar med mobilen utan problem.
Hur som helst tog jag bara en bild på Joan Baez med kameran. Bilden från Kraftwerks 3D-show tog jag med mobilen bara för att ha en bild. Vill man uppleva dem har man hela youtube att tillgå.
Vi kom ganska lagom för att lyssna på Joan Baez. Hon är en av dem jag gick till biblioteket för att lyssna på under min ungdom. Det var Pete Seger, Joan Baez och Buffy Sainte Marie jag lyssnade på. Hur skulle jag klarat mig utan bibliotek dit man kunde gå för att både läsa och lyssna på musik gratis? Min pappa tyckte att allt sådant var onödigt och ibland undrar jag om jag ens varit läskunnig om det inte funnits bibliotek. Det var först när ja tjänade egna pengar som jag kunde köpa skivor och böcker.
Hur som helst så lyssnade vi på Joan Baez, hon berättade en del från sin långa karriär och spelade mängder med låtar jag kände igen. Hon debuterade som folksångerska 1959 och var en del av medborgarrättsrörelsen under 1960-talet.
Vi hade, eller jag hade, tänkt lyssna på Patti Smith också. Men hon skulle uppträda på en liten scen och det fanns ju inte en chans att få plats. Men hon var uppe på scen med Joan Baez och de sjöng tillsammans så jag fick i alla fall en glimt av henne.
Sedan började den långa väntan. Vi hittade en hammock där vi satt länge, sedan gick vi runt lite och jag drack kaffe och vi åt något litet.
Till sist kom de i alla fall och det var hur mycket folk som helst. Men jag lyckades få en tillräckligt bra plats för att se och F är ju lång så han såg också.
Kraftweks ska man se, inte bara lyssna på. Deras 3D-show är fantastisk! De spelade väl i stort sett alla sina kända låtar och vi var nöjda.
Efteråt promenerade vi för att slippa trängas i T-banan. Vi gick in på MacD på Kungsgatan och jag fick i mig en kopp kaffe och en burgare. Sedan gick vi till T-banan och åkte hem. Dagen hade varit en bra avslutning på juli.
