Ännu en dag då jag var tvungen att lämna min stuga och ge mig iväg på en resa. Nu är det väl inte så väldigt långt och besvärligt, men trots allt tar det tid.
Fick ett mail imorse om att om att det inte fanns någon passkopia på resebyrån. Jag hade alldeles för mig att jag skickat en sådan, men det kan mycket väl varit på en tidigare resa.
Jag lovade att komma in med en sådan under dagen.
Naturligtvis hade jag inte passet med mig i stugan. Varför skulle jag haft det? Än så länge får vi från de norra förorterna resa passfritt genom Stockholm och in till de södra.
Jag tog T-banan hem och träffade faktiskt på ”fiberkillen”, han som ska svetsa ihop våra avklippta fiberkablar som jag berättade om igår. Jag pratade med honom en stund och han sa att det var någon som bodde i porten som klippt av kablarna för att personen var svartsjuk. Jag vet inte om han visste att det verkligen är så eller om det var något han bara hört. Han bekräftade i alla fall att det kommer att kosta minst 50 000:-.
Jag hämtade passet och tog samtidigt med mig min lilla långpanna som jag trodde skulle kunna passa i stugans ugn. Sedan åkte jag in till stan för att lämna passet så de skulle kunna ta en kopia.
Jag kom precis lagom för att det skulle vara lunchstängt. Jag satte mig med kaffe på 7-eleven mitt över gatan och väntade. Lyssnade på ljudbok under tiden.
När jag lämnat passet och ställt lite frågor om övriga dokument som behövs gick jag iväg för att åka hem. Men jag ångrade mig och bestämde mig för lite lunch på stan. Tyckte jag var värd det. Ringde faktiskt till min vän Harriet, men hon svarade inte och jag antog att hon var upptagen. Det var hon också, hon ringde nyss och berättade om sin dag.
Hur som helst hade jag en trevlig lunch med mig själv. Åt på Pyttirian, en av mina stamställen.
Jag funderade en stund på att gå på bio, Filmstaden Sergel ligger ju mittemot. Hade också lite vilda planer på shopping. Men min hemlängtan tog överhand och jag åktte hem till stugan och katterna.
