Det har varit mycket på senaste tiden och mer verkar det bli. Allt känns rörigt och virrigt just nu, speciellt som jag känner mig så trött och överansträngd. Men jag har inte tid att släppa taget just nu, vila får jag göra senare. Kanske i julhelgen. Om jag har tur.
Det visar sig senare under dagen att min känsla att allt bara skulle bli värre besannades.
Listan har en egen kategori som heter En av alla dessa dagar.
När gick jag upp?
L, bemanningsassistenten på postop, ringde 10:42. Jag sov så djupt att jag blev tvungen att be att få ringa upp. Hon undrade om jag kan jobba på fredag.
När jag sedan ringde upp kom jag till Karolinska Solna gång på gång och bestämde mig för att fråga dem om numret. Då visade det sig att de har gemensam växel, men svarar bara ”Välkommen till Karolinska i Solna”. Man kan ju bli förvirrad för mindre.
När jag pratat med L och sagt att jag kan jobba klev jag upp. Insåg då vad klockan var.
Samtalsämne/tankar vid frukosten?
Hann bara sätta mig med kaffet innan man ringde från Ultuna och berättade om läget. Kingston är dålig, men man har inte hittat något specifikt. Han skull få göra ett ultraljud på sin mage och man skulle kontrollera hans bukspottskörtel. Deras tandspecialist skulle också konsulteras. Det känns tryggt att han är där, men jag känner mig väldigt orolig för honom.
Lyssnade lite på Storytel: Denise Rudbergs bok De sju som såg.
Vad serverades?
Kaffe, flera koppar svart kaffe. Jubileumskaka med kaviar.
Vad gjorde jag sedan?
Jag diskade ungefär tre fjärdedelar av disken. Mer fick inte plats i diskstället. Det är verkligen inte optimalt att samla på sig så där mycket disk. Men all disk var faktiskt inte smutsig. De fyra matlådorna från mitt senaste jobbschok var ju redan diskade, men jag brukar diska om dem när jag kommer hem i alla fall. Dessutom hade jag två nya, runda, matlådor som jag köpte häromdagen för att ha till soppa. De var ju fortfarande oanvända.
Sedan ringde man från Ultuna igen och gav tråkiga besked från ultraljudet. Jag meddelade uppfödaren vad man trodde sig ha hittat och pratade med min son på telefon.
Hade svårt att koncentrera mig på något vettigt och började förbereda mig för att åka till en vän, H i Gävle. Men när jag tog mitt bad kom jag på att det ur flera synvinklar inte var någon bra idé att åka iväg.
Jag diskade klart, lyssnade lite mer på boken och satte mig sedan med veckans studier.
Sedan var det en blandning av telefonsamtal, studier och tårar. Kingston är dålig, men man hittade inga cancerceller i finnålsbiopsin. Därför finns det en chans att han kan ha en inflammation som kan bli bättre av kortison. Men väljer man det alternativet går det inte att sätta in cytostatika senare. Efter ett längre samtal med uppfödaren fick jag mitt behandlingsval stärkt och han kommer att sättas in på kortison redan ikväll. Så är det bara att hoppas att han blir bättre snabbt och med tiden bra. Men risken att han måste få somna in är stor. Han har i alla fall ätit lite och kissat i lådan.
Att cytostatikabehandla med tveksamt resultat, om det skulle vara adenocarcinom, känns som ett uteslutet alternativ. Det tillför inget till Kingstons livskvalitet.
Chattade en stund med K på WhatsApp. Han hade redan fått information av F om läget med Kingston.
På kvällen gick jag ut med min son, ja vi bor ju grannar. Vi skulle ta fika och gick ner för trapporna till Cirkel-K.
Sedan följde han med mig när jag parkerade om bilen. Orkade inte köra iväg den till Jakobsberg på kvällen.
När jag kom hem tittade jag på Syrror på TV4-play. Jag behöver underhållning, inte bara undervisning. Många är kritiska till programmet, men jag tycker det har ett underhållningsvärde.
Upptäckte att det fanns ännu ett avsnitt, säsongsavslutning, av Saknad så jag passade på att se det också.
Funderade mycket på hur det ska gå för Kingston. Mattes lilla älskling. Saknar Lucas också, men han får stanna uppe hos F så länge tills jag vet om Kingston kommer hem.
Efter mycket funderande fram och tillbaka bestämmer jag mig till sist för att avboka morgondagens tvättstugepass. Jag måste verkligen inte tvätta just nu när jag har så mycket annat som måste få högre prioritet.
Svarar på ett mail från ordföranden i studentkåren på Newmaninstitutet. Jag har fått ett förtroendeuppdrag där.
Sedan blev det mer playtv, Cardinal, ännu en krimserie jag följer. Klockan har hunnit passera midnatt.
Köpte jag något?
Kaffe och bulle till mig, choklad och bulle till min son.
Parkeringsavgift på föreningens gästparkering.
Struntade jag i något som jag hade tänkt göra?
Jag skulle åkt till H i Gävle. Det får bli en annan gång.
Middag?
Tog fram bruna bönor och falafel ur frysen och värmde.
En bra sak som hände under dagen?
Det är svårt att se att något bra hände. Det skulle väl möjligen vara om det visar sig att kortison hjälper.
Vad tänker jag när jag läser mina svar?
Tänker att livet verkligen känns jobbigt och orättvist. Det måste vända snart, det händer alldeles för många jobbiga saker hela tiden. Men samtidigt är jag omsluten av kärlek och omtanke från mina nära och kära. Det känns, och gör, gott.
Den som känner för det får gärna också svara på frågorna. Det är bra att titta tillbaka och reflektera lite vad det blev av dagen.
Hej Monika!!💕 Känner verkligen med dig förstår ochså den ångest du måste ha för att ta rätt beslut om Kingston😿.Tror nog att du gjort det💕Livet är furunderligt och hur man än tänker tror jag inte man kan förstå det möjligen enas med sig själv vilket man tycker är bästa svaret😌 Hoppas verkligen att du får hem pojken igen och att allt går bra!!!! Kramar från Romeo ock Munda