Smyg dig inte på mig

Jag tycker inte om när främmande människor kommer för nära, ställer sig tätt intill utan att jag gett min tillåtelse. Ni vet, en del människor saknar ju den där naturliga känslan för gränserna för människors intimzon och står 20-30 centimeter från ens ansikte när de pratar. Då backar jag, oftast följer de då efter.

Ännu värre är det när folk börjar ta på mig, drar i mina kläder och klappar på mig. Då brukar jag säga ifrån.

Idag, på T-baneperrongen, smyger sig en av de där tiggande kvinnorna sig på mig bakifrån. Hon står närmare än 5 centimeter bakom min rygg. Eftersom jag är upptagen med ett viktigt meddelande som jag försöker svara på märker jag henne inte. Inte förrän hon bakifrån, i något slags famntag, sticker fram sin tiggarmugg.
Det är lätt att inse vad som hände, det borde hon kunnat räkna ut oavsett utbildningsnivå och intelligens. Jag blev skogstokig! Förstås. Hon överföll mig ju faktiskt bakifrån med ett otillåtet famntag. Hon måste stått gömd bakom någon stolpe och smugit fram när perrongen tömdes på folk, annars skulle jag sett henne redan då jag klev av. Jag skrek och svor åt henne och hoppas hon lärde sig något. För det är inte okej att komma bakifrån och hålla fast någon. Oavsett hur synd det är om en och hur fattig man är. Jag blev rädd, har för ett antal år sedan blivit påhoppad bakifrån, neddragen på marken, fått stryptag och blivit rånat på en ynka 50-lapp. Men jag var rejält blåslagen och hade stora märken på halsen. Så den som tar tag i mig bakifrån riskerar inte bara att bli utskälld, jag kan faktiskt slå till i självförsvar som en ren reflex.

*Bild från pixabay