Tre dagar kvar

Det närmar sig, årets stora högtid. Inte för att jag i egentlig mening tänker fira jul i år, men jag ser fram mot lite ledighet.

Hade en både lugn och jobbig natt, en del människor kan verkligen suga ut all energi. Det där med personlighet påverkar mycket hur vi beter oss i kriser och det är stor skillnad på hur man hanterar sin situation vid svår, och oväntad, sjukdom. Det finns ju en del forskning kring det, men jag har inga länkar aktuella. Det är ju framförallt tillfrisknandet som påverkas och jag har läst en del om hur olika chanser optimister och pessimister har att klara sig.

När jag kom hem drack jag kaffe och åt en smörgås. Klappade katterna och gav dem mat. Sedan sov vi tillsammans. Ja, egentligen vet jag ju inte vad katterna gör när jag sover, men de var i sängen när jag somnade och när jag vaknade.

Det kom en tidskrift med posten, en av dessa glansiga, kolorerade magasin som är en del av den lyx jag kostar på mig. Det medföljde en faktura och på den ett påpekande att den skulle skickas elektroniskt.
Jag blev väldigt konfunderad, både över att den ens fanns och över summan på 208 kronor. Så mycket kostar verkligen inte en damtidning. Jag ringde upp Bonniers kundservice och efter 31 minuter och 10 sekunder fick jag prata med en trevlig kille som berättade att det var en felfaktura som jag kunde riva. De hade haft en hel del teknikstrul den senaste tiden. Själva samtalet tog 1 minut och 16 sekunder. Då hann jag också framföra hur missnöjd jag är med att man under långa väntetider varje minut drar en harang om att man står i kö och att de jobbar på. Detta tjatande gör att man inte kan använda tiden till att till exempel läsa eller göra något annat. Han lovade framföra detta.
Det är ju likadant oavsett företag att väntetiderna är långa, för inte så länge sedan ringde jag Bring och den väntetiden var 2 timmar och 50 minuter. Ni kan ju förstå hur irriterad jag var efter att de berättat för mig med cirka 1 minuts mellanrum att jag stod i kö och att de jobbade på. Precis som om jag vore dement och inte kunde komma ihåg varför jag hade telefonen igång mer än 1 minut i taget. Suck!

Nu ska jag göra ännu en kopp kaffe och sedan åka till den där bokreleasen som jag nämnde om  här. Imorgon kan jag kanske berätta lite mer om hur det var.

*Bild från pixabay

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Tre dagar kvar

  1. Ingrid skriver:

    2 timmar och 50 minuters kötid!! Det var det värsta. Du måste verkligen ha varit angelägen om du väntade så länge.
    Hoppas att du kom iväg på bokreleasen!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *